Sida 172
Runinskrifter
Adel, Prester, Kiöpmän och Jungfruer sköna, Ärlighe Matroner, hwar skal röna I sanning stoor nytto, wårt spell med sigh haffua, Giffuer oss til om wij rake snaffua: Om fremmande saaker wij ey wele tala, Vthan hwadh som har hendt i Vbsala, I Hednisk tidh för twtusend åhr ock wäl meer, Som man klarlighen aff Krönikor seer, Tå war Swea och Grötha medh mycket Folck fult, I Landet giorde hunger stoor Tumult, Kungen och hans Rådh giorde i Vbsal beslwt Och sände Mandat kringh om Landet vth, Thet befalte hwar Husfadher slå til döda, Them han vthan all nytto gaff födha. När Disa thet beslut aff sin Fadher förnam, Medh wijsheet hon ett bättre förde fram. Ty fick Konungen til henne sådant behagh, Togh henne til sin Drotningh samma dagh, Och thet Folck som skulle döö han nor vth sender, Vpbygge til Swerige månge Lender: På hela wart Spell är thenna summan så kort, Jagh gåår nw in bedher them fara fort, Warer oss gunstigh, hörer til medh flijth, Giöra edher lustig haffua wij nyth.
I en 1632 till Svea Hofrätt inlemnad försvarsskrift söker Lars Wivallius ursäkta sig för sitt beteende mot adelsjungfrun Gertrud Grijp (hvilken han öfvertalade till att ingå ett hemligt äktenskap) med en längre dikt, ur hvilken vi anföra några strofer:
Amor han kan Som en tyran Plåga både qwinna och man. David som wan Goliath försan Mött kärleks flarn intet råd fan. Hans makt förswan, Hans sinn bortran, Kärleken bleff hans öffuerman.
Wisst war Samson En stark person, Som söndersleet ett grymt leijon, Och Salomon, Kung Davids son,
Källa: Project Runeberg ·