Sida 177
Runinskrifter
annat. Däd är folket, som gör språket wackert eller stygt. Om iag nämner et huus domus, maison, casa, hauss, käre, är icke ded ene så gott som ded andre? Men den som föraktar sit egit, han blijr ok billigt af allom foracktad.
Skäms du icke at lefwa af Swerjes jord ok likwäl dyrka främmande språk. Du säger däd är fagre, iag säger: hielp til at upöfwa ditt egit, så blijr ded så wackert som andre. Du will heller tala Rootwälsk, plottra Fransk.
Jag har med afsikt anfört flera bitar ur denna Columbus' märkliga skrift, emedan få arbeten från denna tid gifva oss en sådan inblick i det lefvande, oreflekterade talspråket under senare delen af 1600-talet som detta. Och de anförda citaten torde ock visa, huru lika i det hela det dåtida hvardagsspråket var vårt nuvarande.
Såsom prof på brefstilen under detta tidehvarf anföra vi följande bref af en viss Gustaf Lohrman den 15 Febr. 1679:
Imedlertidh är iagh ombudin att insinuera hoos högvälborne hr. Marskalken, som min höga Patron en wäl meriterat student, som genom Hr. Marskalkens mycket giällande recommendation hos hans Majestät söker at befordras till Bibliotekariitjensten på Slottet, hvilken genom Drysandri dödeliga affall ähr blifven vacant. Denne studiosus heter Johan Heijsigh Schefferi gamble discipulus, har en god cognitionem librorum et historiæ litterarise så att han ett särdeles beröm hahr hoos Professores i Ubsala och andra Liebhaber här i staden wunnit. Han hahr och skrifvit några tractater angående Res Patrias såsom Bibliothecam Sveogothicam bestående af — — — Önskar och kunna genom dhenna tiensten fåå tilfelle sig att perfectionera uthi studiis. Catalogus librorum uthi Kongl. Biblioteket lerer ock på dätta sättet blifva färdigh. Hans lefverne ähr skickeligit och gott. Där iag och dhen dristigheten brukar att tillita högwälborna herren, som den där särdeles affection altidh betygar emot litteras et litteratos, medh ödmiuk boön att om giörligit war forbenembde Monsieur Heijsigh kunde avanceras. — —
I sitt stora arbete Schibboleth. Swensha Språkets Rycht och Richtighet, tryckt 1716, yttrar, sig Jesper Svedberg på följande sätt om frågan att utbyta w mot v:
Hwad thetta w angår, som en del wilja hafwa ut och taga i stellet v til consonans, tyckes wara oskiäligt och dristigt. Mongt annat wackert
Källa: Project Runeberg ·