Sida 178
Runinskrifter
och klokt folck som Tyskar, Englendare och Hollendare — — hafwa thet och kastat icke bortt. Wåre gamle hafwa det af ålder brukat. Och hwarföre wilja the hafwat ut? Thet är öfwerflödigt, säija the. Hafwa icke mong annor språk flera ord af en bemerkelse? Thet är intet öfwerflödigt; thet är w consonans. The Latini, säija the, hafwat intet, vtan wårt v: qvare, voveo etc. The Latini hafwa intet wårt ä, ö, så skola wi ock giöra oss af med them? The Danske hafwat icke, utan skrifwa så: jeg vil vere mine veje. Mechta drifwande skiäl! När the Swenske hafwa, behålla och förswara sitt, må och wel ther wid; och the Danske hafwa, behålla och förswara sitt, må ock wel ther wid: tå hafwe ingenthera at klaga öfwer orett och wold, och tå förlikas och må begge bätst. Min och förmodeligen andras mening om thenna och slika onödiga förändringar är thenne. Wi få och må intet inretta Grammatikor och skrifarten effter wårt hufwud, utan effter som språket med thess skrifning och uttal öfwer alt wedertagit och åf klokt folck brukat och faststellt är.
Det torde vara tämligen öfverflödigt att anmärka, det Svedbergs argument för att 'behålla och förswara' w äro i det hela alldeles desamma som de, hvilka nu andragas af dem, som vilja 'behålla och försvara' vår nu gällande ortografi. »Världen är sig själfvom alltid lik», sade, som ofvan anförts, den store Olavus Petri, men han yttrade också de minnesvärda orden: »Icke ligger häller så stor makt däruppå, huru gammalt ett ting är, men huru rätt det är; djäfvulen är gammal och är dock icke desto bättre.»
***
För att vara konsekventa skola vi nu kläda våra gamla, vanliga paradigmer i deras äldre nysvenska dräkt.
Subst. dag deklineras:
Sing.Plur. N. D. A.daghdaghar G.daghsdaghars.
Adj. arm kompareras:
posit.kompar.superl. armarmarearmast.
Temat på de starka verben gripa och krypa är:
gripa — grep — grepo — gripen krypa — kröp — krupo — krupen
Källa: Project Runeberg ·