Sida 179
Runinskrifter
och i pret. ind. böjas de:
Sing. 1, 2, 3pers.grepkröp
Plur. 1 pers.grepo(m)krupo(m) 2 » grepenkrupen 3 » grepokrupo.
Dessa få böjningsmönster torde till fyllest visa, att vårt språks flexion redan under detta tidehvarf var nära nog densamma som under det nuvarande.
***
Genom de många nya förhållanden som inträdde först under 1500-talet särskildt på grund af Reformationen och Renässansen och sedan under 1600-talet till följd af vårt deltagande i 30-åriga kriget och vår genom Gustaf II Adolf grundlagda stormaktsställning, kommo vi på mångfaldigt sätt i den närmaste beröring med det öfriga Europa. Det är ock först nu, som vårt land kan i egentlig mening sägas varda upptaget som en lefvande lem i det europeiska statssystemet och blifva fullt delaktigt af den modärna europeiska kulturen. Men häraf är ock en själfklar slutföljd, att det främmande inflytandet ej blott från allmän kulturell, utan äfven från rent språklig synpunkt måste visa sig vara synnerligen stort, och att vårt modersmål under denna period måste vare sig med eller mot sin vilja upptaga en massa ord och bildningar af utländsk extraktion. Med undantag af det föregående tidehvarfvet finnes det ej heller något skede i vårt språks historia, under hvilket vårt modersmål blifvit så öfversvämmadt af främmande ord och bildningar, som under det vi nu betraktat. Samtidigt med att vårt lilla fattiga land för en tid kan sägas intaga en af de främsta platserna bland Europas stater och genom Gustaf II Adolfs härskarsnille bestämmande ingriper i världshändelsernas gång, är vårt språk på det ifrigaste sysselsatt med att låna allt hvad det kan från vänner och fiender. Äfven vid en flyktig blick i
Källa: Project Runeberg ·