Sida 182
Runinskrifter
Vi nämna endast följande:
Från tyskan importerades prefixet an- såsom till ex. i antal, andakt, anfäkta, anse, anständig, anhålla, antaga etc.
Vidare prefixet er- såsom till ex. i eröfra, erhålla, ertappa, erkänna, ersätta etc.
Vidare prefixet här- såsom till ex. i härkomst, härstamma, härvaro, härröra etc.
Vidare prefixet ge- såsom i gesäll, gestalt etc.
Af romansk extraktion är däremot bland andra afbildningen -ion såsom i mission, vision, reflexion, motion, erudition o. s. v., o. s. v., hvilken nu vunnit sådant burskap, att vi till och med bilda sådana bastardformer som seglation och muntration — fullt parallella med de ofvan anförda husera, litenhet etc.
Det kan visserligen för fosterlandsvännen vara ledsamt att nödgas konstatera det ovedersägliga faktum, att vårt modersmål, när det nu skulle uppträda i den fina europeiska salongen, påsmetade sig nästan än mera främmande smink än under föregående tidehvarf, då det blott behöfde visa sig i Hansestädernas gillestugor, men tiderna förändras och ej blott vi, utan ock vårt språk med dem. Och ha vi än under detta tidehvarf onekligen lånat mångt och mycket lika lättsinnigt som onödigt, så är det å andra sidan ett lika obestridbart faktum, att äfven härigenom vårt språk i ej ringa grad riktats och att denna skuldsättning varit i viss mån oundviklig, ty
»all bildning står på ofri grund till slutet, blott barbarit var en gång fosterländskt.»
*
Den yngre nysvenska tiden.
Riksdagen 1719 bildar i många fall en afgörande vändpunkt i vårt folks lif så i yttre som i inre hänseende. Eröfrandets, de lysande segrarnes och bragdernas tid är för alltid förbi. Det gäller nu att med andra och än blankare vapen
Källa: Project Runeberg ·