Grunddragen af modersmålets historia

än svärdet vinna nya, varaktigare segrar, hvilkas frukter aldrig kunna förloras. Det gäller att visa världen, att det lilla, obetydliga svenska folket, som under förra århundradet ställde till ett sådant väsen, i grund och botten är något annat och vida mera än blott ett tappert krigarfolk, att det äfven i vetandets och diktningens värld är värdt att äras och aktas. Vår stormaktstid är med Karl XII för alltid jordad och Europa kan vara alldeles lugnt för, att det aldrig mera skall behöfva darra för det lilla, fattiga Sverige. Dess korta hjältesaga är nu en gång för alla diktad färdig och det varder nu dess uppgift att söka förverkliga Gustaf II Adolfs andra stora tanke, att framlefva sitt eget själfständiga och fria lif inom skyddet af sina egna skär, och att söka blifva hvad han också ville göra det till, nämligen en stormakt äfven i tankens, vetandets och diktningens riken.

Den så mycket och så bittert klandrade s. k. Frihetstiden erbjuder visserligen från en yttre, politisk synpunkt en föga glädjande anblick. De ledande männen bland Riksens ständer, hvilka nu betydde allt, voro ofta köpta af främmande makter och i viss mån villiga att sälja både sig själfva och landets ära och välstånd för en lumpen pänning. Det var partityranniets gyllene tid, då den själfständige individen betydde intet och den nästan automatiske partigängaren allt. Med den krigiska äran var det ock synnerligen klent bestäldt. De krig, de skrällande Hattarne ställde till, slutade minst sagdt ömkligt, och fåfängt letar man efter den offervillighet, den storslagna fosterlandskärlek, som utmärkte så många af det föregående seklets yppersta män.

Men detta är endast den s. k. Frihetstidens yttre politiska skal. Se vi densamma litet djupare i sömmarna, så torde vårt slutomdöme varda ett helt annat. Det är måhända svårt att till dess rätta värde uppskatta allt hvad densamma i verkligt kulturell bemärkelse uträttat och verkat. Det är först nu vi i egentlig mening kunna tala om en inhemsk svensk industri och fabriksrörelse. Låt vara att de då rådande 'merkantila' teorierna från många synpunkter voro oriktiga, — det gjordes dock i alla fall oändligt mycket för att utbilda och utveckla vårt industriella och merkantila lif.