Sida 184
Runinskrifter
Och gå vi till det mera rent intellektuella området, så är det ju ej blott allbekant, utan äfven världsbekant, att genom Linné och Schéele 'bröt sig den svenska äran nästan helt och hållet nya banor i tankens obesökta land'.
Men båda dessa vetandets stormän voro barn af denna så smädade 'Frihetstid'. Och barn af densamma voro ock alla de akademier och vittra samfund, som nu stiftades; — barn af densamma voro äfven ej endast Olof von Dalin och Karl Mikael Bellman, utan också Gustaf III själf och hela hans så fräjdade sångarskola. Och att så är, det är vid närmare eftersinnande ej så underligt. Det är nämligen det egendomliga med friheten, äfven när den urartar till despotisk partiyra, att den ändock alltjämt förblifver den andliga lifsluft, utan hvilken kulturens vackraste blommor — vetenskapen, konsten och litteraturen — ej rätt kunna trifvas. Så var det i Perikles' Atén, så var det i Lorenzo di Medicis Firenze och så är det än i dag. Det gifves visserligen undantag äfven från denna likasom från alla andra regler, och under hägnet af en vittert bildad envåldshärskare såsom en Augustus, en Mahmud den store, en Ludvig den XIV kunna äfven konsten och litteraturen vilja slå ut sina blommor, men då ega likväl dessa alster merendels ett visst tycke af drifhusväxter och sakna i regeln den friska, naturliga individualitet, som är oupplösligen förbunden med det verkligt sköna. Tänka vi härpå, torde vår s. k. Frihetstid, fast den visserligen från en yttre — och vi tillägga — ytligare synpunkt ej är så vidare ärorik, dock vara förtjänt af ett vackrare eftermäle än hvad man i allmänhet vill tillerkänna densamma.
Med Gustaf III:es statshvälfning inträder på visst sätt en ny tid. Vi torde ej behöfva uppehålla oss vid den gustavianska litteraturen, men vi måste dröja något vid denne så mångbedömde monark. Ännu är kanske tiden ej mogen för att kunna fälla ett fullt opartiskt och rättvist omdöme om honom, men ett är väl i alla fall visst, att det ej kunnat vara någon vanlig människa, som förmått ingifva sina anhängare en sådan hängifven beundran, sina motståndare ett så oförsonligt hat. Och det är väl något annat, som är
Källa: Project Runeberg ·