Sida 185
Runinskrifter
lika så visst, nämligen det, att det ej finnes någon konung, till hvilken vi beträffande vårt språk och vår litteratur stå i en så omedelbar, outplånlig tacksamhetsskuld som till honom. Och historiens slutdom öfver denne 'braskande teaterhjälte med ett verkligt hjältehjärta i sitt bröst' må varda aldrig så sträng, det finnes också ett tredje, som är likaså obestridligt visst — att i det skönas värld fanns det för honom intet oskönt. Ehuru fullkomligt inpyrd af den då härskande franska smakriktningen, fattade och förstod han dock i fullaste, djupaste mening att:
»i många former trifs det sköna och skönt är allt hvad snillrikt är».
Därför underhåller han också Bellman, söker i det längsta hjälpa den ohjälplige Lidner och vill till och med räcka sin från estetisk synpunkt hätskaste fiende, Thorild, en stödjande hand. Och likaså låter han ej heller någon möda vara ospard i sin vackra sträfvan att vårda och rykta vårt språk, och detta ehuru han själf hellre talade franska än svenska. Huru han i öfrigt än må dömas, från dessa synpunkter har han dock en obestridlig rätt att göra anspråk på eftervärldens tacksamhet.
Det är visserligen sant, att det franska inflytandet under hans dagar inom den bildade 'öfverklassen' var större än någonsin vare sig förr eller senare, men detta gäller ingalunda själfva språket. Hans tidehvarf är vår litteraturs första egentliga storhetstid och voro än flertalet af skalderna i Gustafs sångarskola bildade efter franskt mönster, så sökte de dock alla — följande hans föredöme — att vinnlägga sig om att skrifva en god och ren svenska. Det gör sig nu med andra ord ett starkt nationellt inflytande gällande. Man borde visserligen söka så mycket som möjligt tillegna sig den franska stilen, dess smak, finhet och elegans, men själfva språkformen måste framför allt vara svensk.
Denna fosterländska riktning utvecklas än mer under början af vårt århundrade på grund af de olyckliga förhållanden, i hvilka vårt land då störtades, blef af det Götiska förbundet uppdrifven till sin höjd och har sedan alltjämt fortlefvat, ehuru allt mera nykter och sansad, i samma
Källa: Project Runeberg ·