Sida 50
Den germanska språkfamiljen
Plur. 1pers.gripumkrupum 2»gripuþkrupuþ 3»gripunkrupun.
Dessa få paradigmer äro kanske tillräckliga för att gifva oss en svag föreställning om, huru böjningsrikt det gamla gotiska språket var. Vi skola för att framhålla såväl likheten som olikheten mellan gotiskan å ena samt urnordiskan och svenskan å andra sidan nedan anföra samma paradigmer i deras urnordiska, fornsvenska och nysvenska dräkter.
Gotiskans stora betydelse är emellertid ej blott den, att densamma i mångt och mycket är det äldsta germ. språk vi känna. Genom sitt i vissa hänseenden synnerligen ålderdomliga skaplynne bildar detta tungomål också ett slags brygga mellan Antikens klassiska språk — grekiska och latin — och de modärna germ. språken. —
En liten del af en med det gotiska folket nära befryndad stam (möjligen Heruler) bodde vid Svarta hafvets norra kust och lefde där ett obemärkt lif ända tills inemot 1800. Af dessas språk, den s. k. krimgotiskan, ega vi ock några på 1500-talet upptecknade mycket ringa, men synnerligen intressanta rester. Men med Krimgoternas undergång slocknar också den sista flämtande lifsgnistan hos de en gång så mäktiga vandiliska folken.
***
Vi kunna ej underlåta, att åter upprepa det bevingade ordstäfvet 'skilda falla ödets lotter', när vi nu öfvergå till den västgermanska språkgrenen, ty till densamma höra tvänne af vår tids främsta kulturspråk, nämligen engelska och tyska.
Man har kallat denna språkgren i motsats till den förra för den västgermanska, emedan de till densamma
Källa: Project Runeberg ·