Sida 51
Den germanska språkfamiljen
hörande folkens äldsta kända hemland var i det hela södra och västra Tyskland mellan floderna Elbe och Rhen.
Bland de västgerm. folken — om vi gå från norr till söder — nämna vi först:
Jutarna i Jutland samt Anglerna i Schleswig-Holstein.
Söder om dessa bodde Saxarna omkring Elbes nedre lopp.
Från slutet af 300-talet till slutet af 500-talet utvandrade en del af dessa folk till Brittanien samt underkufvade och till stor del utrotade detta lands keltiska befolkning i östra hälften af nuvarande England och Skottland. Eftersom hufvudmassan af dessa vikingar — ty så kunna vi med allt skäl kalla dem — utgjordes af Angler och Saxare, blefvo dessa germaner snart med ett gemensamt namn kallade Angelsaxare. Deras språk — angelsaxiska eller fornengelska — är såväl från språklig som litterär synpunkt af synnerlig vikt. Den i många hänseenden rika angelsaxiska litteraturen är nämligen näst den gotiska den äldsta germanska litteratur som bevarats, ity att dess tidigaste minnesmärken gå tillbaka ända till slutet af 600-talet e. Kr., och såväl i afseende på innehåll som omfång är endast den till tiden långt senare isländska litteraturen inom den forngermanska världen densamma öfverlägsen. Bland de många värdefulla arbeten på angelsaxiska, som bevarats till vår tid, är den episka dikten Beowulf ovedersägligt det förnämsta, ty denna hjältedikt är det enda fullödiga och relativt fullständiga forngermanska epos vi ega.
Under Vikingatiden, särskildt under 900-talet, voro östra England och Skottland utsatta för ständiga anfall af nordiska, speciellt danska vikingar, hvilka slutligen ock gjorde sig till härskare öfver England. Men härigenom blef äfven angelsaxiska språket utsatt för ett ej obetydligt nordiskt inflytande.
Efter Wilhelm Eröfrarens seger vid Hastings blef det — som ofvan anförts — dessutom öfversvämmadt af franska lånord och först på 1200-talet kunna dessa skilda element, det så att säga angelsaxiska grundämnet och de nordiska och franska yttre färgämnena, anses ha sammansmält till
Källa: Project Runeberg ·