Sida 59
Den nordiska språkgrenen
mån afstängda från umgänget med andra folk, velat söka liksom en ersättning för allt, hvad detta deras nya hemlands karga natur nekade dem, genom att lefva ett desto rikare lif i minnets, sagans oeh sångens värld. Men därför stå också ej blott alla nordiska och alla germanska folk, utan äfven hela den bildade världen i en outplånlig tacksamhetsskuld till de gamle minnesgode isländarna för allt hvad de upptecknat från sin egen och sina frändfolks längesedan flydda barndomstid.
I samband med denna lilla öfversikt af den isl. litteraturen, vilja vi ock för att belysa så likheten som olikheten mellan det got. och det isl. språket kläda de ofvan anförda got. böjningsmönstren i fornisländsk dräkt:
Subst. dag deklineras:
Sing.Plur. N.dagrdagar G.dagsdaga D.degidǫgom A.dagdaga
Adj. arm kompareras:
posit.kompar.superi. armrarmarearmastr.
De starka verben gripa och krypa ha följande tema:
grípa — greip — gripo — gripenn krjúpa — kraup — krupo — kropenn;
och i pret. ind. böjas de:
Sing. 1pers.greipkraup 2»greiptkraupt 3»greipkraup Plur. 1»gripomkrupom 2»gripoðkrupoð 3»gripokrupo
Källa: Project Runeberg ·