Sida 61
Den nordiska språkgrenen
på Gotland. Under Medeltiden, då Visby var näst Bergen Nordens främsta handelsstad och en tid till och med täflade med Lübeck om herraväldet på Östersjön, var forngutniskan ett verkligt litteraturspråk. Den bevarade forngutniska litteraturen är emellertid mycket obetydlig, ity att den utgöres (förutom af en 200 runinskrifter) egentligen endast af Guta lag — den gamla Gotlandslagen — samt ett hälft historiskt, hälft mytiskt tillägg till densamma kalladt Guta saga. Handskriften, hvari dessa urkunder bevarats, förskrifver sig från midten af 1300-talet. Det nygutniska språket är blott representeradt af dialekter, bland hvilka särskildt Fårö-målet genom sin ålderdomlighet är af stort intresse.
Rätteligen borde vi nu öfvergå till vårt eget modersmål, men då dess historia utgör det egentliga ämnet för detta arbete, vilja vi först nämna några ord om dess allra närmast besläktade systerspråk, nämligen danskan.
Forndanska, som vi kalla språket i Danmark från Vikingatiden till Reformationen, talades ej blott i det egentliga Danmark samt Schleswig, utan ock i de forna danska landskapen i Södra Sverige samt — åtminstone under en kortare tid — i stora trakter af England och sannolikt äfven i Normandie.
Från och med början af 800-talet ega vi åtskilliga danska runinskrifter, hvilka väl ej äro så talrika (dock öfver 250 stycken), men af synnerligt stort intresse såväl från språklig som från historisk synpunkt. Den egentliga forndanska litteraturen börjar dock först på 1200-talet och är likasom den fornnorska hvarken till innehåll eller omfång af något större värde. De viktigaste forndanska arbetena utgöras af de gamla landskapslagarna, bland hvilka särskildt må nämnas Skånelagen, af hvilken vi ock ega en runhandskrift från omkr. 1300 — den största och viktigaste af de enda båda runhandskrifter, som blifvit bevarade till våra dagar. Den forndanska litteraturen är således ej i det skick den kommit till eftervärlden så vidare framstående. Men att Danmark likväl i forntiden egt en rik litteratur af yppersta rang, det veta vi genom den gamle häfdatecknaren Saxo Grammaticus († 1208), som i sin på latin skrifna Historia
Källa: Project Runeberg ·