Sida 648
Skive ...
Sklerotinsyra, kem., farmak., en smak- och luktlös, kemiskt svag, organisk syra, som af Dragendorf framställdes ur Wernichs »dialyserade ergotin» och erhöll formeln C12H19NO9. Den ansågs förr vara det verksammaste i mjöldrygan, som i bästa vara kunde innehålla 4--4,5 proc. deraf. Genom senare undersökningar af mjöldrygan (af R. Kobert) är ådagalagdt, att väl icke sklerotinsyran, utan en hufvudsaklig beståndsdel i densamma, ergotinsyran (icke att förvexla med Wenzells ergotinsyra), är ett af de verksamma ämnena i nämnda drog, dock icke den beståndsdel, som framkallar dess egendomliga verkningar af kallbrand och kramp. Jfr Mjöldryga. O. T. S.
Sklerotiserad (af Grek. skleros, hård), anat., kallas en cell, som fått sina väggar, eller en väfnad, som fått sina ingående beståndsdelar förtjockade, så att de fått större fasthet och hårdhet. »Stenceller», som ofta uppträda i barker och i vissa frukter, äro sklerotiserade celler. O. T. S.
Sklerotomi (af Grek. skleros, hård, och ternnein, skara), en ögonoperation. Se Glaukom.
Sko. Se Skokloster.
Skobelev, Mikail Dmitrijevitj, rysk fältherre, född d. 17 Sept. 1843, utmärkte sig som kornett i striden mot de upproriske i Polen (1863--64) och inkallades 1866 i generalstabsakademien. Efter att med lysande tapperhet hafva kämpat i Turkistan (1868--69) och i Kaukasus (1870--71) samt derunder avancerat till bataljonschef, företog han vigtiga rekognosceringar i Turan, anförde 1873 arméns förtrupp i fälttåget mot Kiva och tog 1875 en framstående del i kriget mot Kokand. Då detta sistnämnda kanat 1876 under namn af Fergana-området införlifväts med Ryssland, blef S. generalguvernör och truppkommendant derstädes. I turkiska kriget 1877--78 stormade han Lovtsja d. 3 Sept., utmärkte sig i striderna framför Plevna och tillfångatog den turkiska Sjipkaarmén d. 9 Jan. 1878, sedan han utnämnts till generallöjtnant och kejsarens generaladjutant. År 1880 öfvertog han befälet mot tekke-turkmenerna samt eröfrade Geok-Tepe och Dengil-Tepe 1881, hvarför han som belöning utnämndes till kommenderande general vid 4:de armékåren (Minsk). Han dog plötsligt i Moskva d. 6 Juli 1882. S., som var ofantligt afhållen af sina soldater och hade stort rykte för energi och öfverdådig tapperhet, betraktades som en andre Suvorov. Som ifrig panslavist uppträdde han efter rysk-turkiska kriget vid några tillfällen mot Tyskland och tyskarna på ett sätt, som var nära att gifva anledning till diplomatiska förvecklingar.
Skock (T. schock), ett antal af 60 stycken.
Skoda, Joseph, österrikisk läkare, född 1805 i Pilsen i Böhmen, blef 1846 professor vid universitetet i Wien, der han redan länge varit praktiserande läkare, från 1841 som öfverläkare vid allmänna sjukhuset. Död 1881. S. betraktas som en reformator af den patologiska anatomien, genom sin Abhandlung über auskultation und perkussion (1839, 6:te uppl. 1864), hvari han framställde den grundsatsen att de vid auskultationen och perkussionen iakttagna fysikaliska fenomenen bero på bestämda fysikaliska och akustiska lagar. Vidare var han af stor betydelse såsom grundläggare af en skola för praktisk öfning i auskultation ocb perkussion.
Skodra. Se Ischkodra.
Skodsborg, by på Själland, vid Öresund, omkr. 15 km. norr om Köpenhamn, vid kusten utanför Jægersborg Dyrehave. Fredrik VII brukade 1853--63 om somrarna vistas derstädes.
Skof kallas den förening af ett visst antal rotar, som är gjord vid flere roterade regementen för underlättande af rekryteringen. Vanligen utgöra korpralskapets 25 rotar ett skof. Ursprungligen skulle den i tur inom skofvet varande roten anskaffa soldat för den, hos hvilken vakansen inträffat, men småningom har detta blifvit ändradt så, att turroten antingen betalar en viss summa till den, som skall anskaffa soldat, eller ock, att alla rotar inom skofvet sammanskjuta ett visst belopp till den, som skall rekrytera. C. O. N.
Skofteby, f. d. socken i Skaraborgs län, förenad med Norra Härene. Se Härene 2.
Skofvelfotingar, zool. Se Blötdjur.
Skog. 1. Socken i Gefleborgs län, Södra, Helsinglands Östra tingslag. Areal 45,146 har. 3,646 innev. (1889). S. (med Lingbo kapell) utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Helsinglands Östra kontrakt. -- 2. Socken i Vesternorrlands län, Nora tingslag. Areal 6,055 har. 893 innev. (1889). Annex till Nora, Hernösands stift, Ångermanlands Östra kontrakt.
Skogekiär Bärgbo, psevdonym för skalden Gustaf Rosenhane.
Skoglar Toste. Se Skaguls-Toste.
Skogman, adlig ätt, adlad 1826, introducerad 1828, fick 1854 friherrlig värdighet enl. 37 § regeringsformen. -- 1. Karl David S., friherre, ämbetsman, skriftställare, född i Lovisa, i Finland d. 26 Okt. 1786, studerade vid Borgå gymnasium och Åbo akademi samt blef 1804 auskultant vid Åbo hofrätt och e. o. kanslist i inrikes civilexpeditionen af kungl. maj:ts kansli. Protokollssekreterare vid den nyinrättade handels- och finansexpeditionen 1809, befordrades han 1811 till förste expeditionsekreterare. 1812 anträdde han på statens bekostnad en resa till England och Skotland samt till Guadeloupe, der han i Febr. 1814 förordnades till generalguvernörens närmaste man vid koloniens handels- och finansförvaltning. Men då redan i Juli 1814 officiel underrättelse ingick, att ön af Sverige afträdts till Frankrike, begaf sig S. öfver de Vestindiska öarna och Nord-Amerikas Förenta stater åter till hemlandet. Efter sin hemkomst (1815) tjenstgjorde han som föredragande af besvärsmål samt förordnades s. å. till ledamot i en komité för tullförfattningarnas öfverseende och 1817 till sekreterare i en komité för finansiella ärenden. Ledamot af generaltulldirektionen 1821, blef han statssekreterare i handels- och finansexpeditionen 1824 och president i kommersekollegium 1838. Derjämte förordnades S. till ordförande i
Källa: Project Runeberg ·
