Sida 653
Skogshushållning ...
ärkebiskop Jakob Ulfsson innebyggarna i Dalarna och Bergslagen att mot löfte om aflat, lemna bidrag dertill. År 1502 ödelades klostret fullständigt af vådeld. Biskoparna tilläto då nunnorna att i stiften utsända sina bud för att tigga ihop hjelp, och klostret tyckes snart åter hafva kommit i flor. Vid fastlagstiden plägade ungdom uppföra fastlagsspel inom klostrets murar, hvarvid Jakob Ulfsson ansåg sig böra utfärda förmaningar (1509) att allt måtte gå anständigt till. -- Sedan riksrådet Joakim Brahe blifvit afrättad, sökte hans enka, Margareta Vasa, en fristad i S. med sina tvänne döttrar, men ärkebiskop Gustaf Trolle ogillade att »verldsmenniskor» insläpptes der. Abbedissan fick äfven anledning att inför electus i Upsala Johannes Magni frambära klagomål mot fru Margareta, som visat sig missnöjd med förhållandena inom klostret. Då hennes yngsta dotter Ölgerd i klostret aflidit, erhöll klostret bref af Gustaf I (1527), som i hårda ordalag for ut mot abbedissan, hvilken »tubbat ett menlöst barn att i sin dödsnöd begära klädas i nunnornas fariseiska drägt»; han lät då föra den andra dottern ur klostret. Redan förut hade abbedissan erfarit hans sinnelag. 1522 underrättade nämligen borgmästare och råd i Upsala henne om att »unge herr Gustaf Eriksson, riksens höfvidsman», sagt, det han ej ville, att några gårdar vidare skulle gå ifrån kronans skatt och i »prestahänder», hvarför hon ej finge fritt förfoga öfver sin gård i Upsala, utan skulle sälja den till någon borgare. 1527 tillsatte konungen syssloman för klostret, som nu hemsöktes med borgläger och annan tunga. Nunnorna fingo likväl stanna qvar, och 1566 tillät konung Erik de qvarlefvande att under hans skydd der njuta sitt uppehälle, dock med vilkor att de upphörde med alla »papistiska ceremonier».
Johan III förlänade Skokloster till sin syster prinsessan Sofia (d. 1611), gift med hertig Magnus af Sachsen-Lauenburg, men återtog denna förläning 1578. År 1609 förlänades det till fältmarsken Kristofer Some, indrogs åter till kronan 1611, efter Somes förräderi och flykt, och förlänades s. å. till fältmarskalken Herman Wrangel, som ligger begrafven i dervarande kyrka, i en kenotaf af brunfläckig marmor. S. ärfdes af hans äldste son, den namnkunnige fältmarskalken Karl Gustaf Wrangel, hvilken 1649, efter Nikodemus Tessin d. ä:s ritning, började uppförandet af det nuv. storartade slottet, som utgör en fyrkant med fyra åttkantiga torn, ett i hvarje hörn, samt ligger på en höjd vid stranden. Wrangels och hans hustrus, Anna Maria von Haugwitz', namnchiffer förekomma öfverallt i slottet. Sko slott öfvergick sedan till Wrangels äldsta dotter, som 1666 blef gift med riksrådet grefve Nils Brahe, hvilken 1679 fullbordade slottsbyggnaden. Han gjorde 1701 godset Spieker på Rügen och Sko slott med allt, hvad deri var, till fideikommiss för sin son grefve Abraham Brahe och dennes lifsarfvingar. Sedan dess har godset innehafts af grefliga ätten Brahe. Karl XIV:s bekante vän, excellensen grefve Magnus Brahe, vinnlade sig synnerligen mycket om S. och lät bl. a. år 1837 slottet undergå en fullständig restauration. En minnesvård öfver honom är upprest i parken. Nuv. innehafvaren, öfverste-kammarjunkaren grefve Nils Klas Brahe, har stilenligt låtit anordna det dyrbara bohaget. Slottet utgör en den yppersta exponent af ett furstligt hushåll från slutet af trettioåriga kriget, då nämligen det mesta är krigsbyte från tyska och danska krigen, hitfördt af Karl Gustaf Wrangel. Der finnas husgeråd, porslin, glas m. m. af den dyrbaraste beskaffenhet, liksom porträttsamlingen är den största enskilda i Sverige. Bland rummen märkes den s. k. Kungssalen, der porträtt af alla svenska konungar från k. Gustaf I äro upphängda. Möblerna der äro från 1500- och 1600-talen, deribland trenne högst dyrbara kabinettsskåp. På S. förvaras vidare dyrbara gobeliner, föreställande Alexanders bataljer, väfda efter de Bruns taflor och 1682 skänkta af Ludvig XIV till svenske ambassadören grefve Nils Bielke, och hvilka förr förvarats på Salsta, samt fyra stora skåp innehållande rika samlingar af saker, märkliga dels för sitt konstvärde och sin sällsamhet, dels för de vid dem fästa, historiska minnena. Biblioteket innehåller omkring 25,000 band samt omfattar tre afdelningar: den wrangel-braheska, den bielkeska från Salsta och den schefferska från Ek. Der finnas många paleotyper, ett fullständigt exemplar af Rudbecks Atlantica m. m. I arkivet förvaras handskrifter från medeltiden såväl på pergament som papper, K. G. Wrangels brefvexling, bref till Per och Nils Brahe, G. O. Stenbock m. fl. Rustkammaren är ock delad i tre afdelningar: den wrangelska. den braheska och den bielkeska från Salsta. I den wrangelska förvaras vapen från äldre tider, mest krigsbyte: armborst, omkring 900 eldvapen, 170 blanka vapen, deribland flere bödelssvärd, försvarsvapen: hjelmar, stormhattar, sköldar, harnesk, pansarskenor samt, det dyrbaraste af allt, den s. k. kejsar Karl V:s sköld, som orätt uppgifvits vara ciselerad af Benvenuto Cellini. Brahe-bielkeska samlingarna innehålla mer än 450 eldvapen, 150 blanka vapen samt flere historiskt märkliga vapen och redskap. Godset består af 21 1/4 mantal, taxerade till 422,000 kr. (1889). Arealen utgör 2,688 har, deraf 880 åker och äng. C. S-e. B. S.
Skokloster, socken i Upsala Län, Håbo härad. Areal 2,631 har. 507 inner. (1889). S. utgör ett till innehafvaren af Skokloster patronelt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Håbo kontrakt.
Skolasticism l. skolastik (af Grek. scholastikos, Lat. scholasticus, skollärare) kallas andra perioden i medeltidsfilosofiens historia (omkr. 800--1500). Ursprungligen var det lärarna vid de på Karl den stores tid upprättade kloster-skolorna, som kallades »doctores scholastici», men snart utsträcktes detta namn till alla, som skolmässigt sysselsatte sig med vetenskaperna, särskildt med filosofien, i hvars historia det sedan fått nämnda nu gängse betydelse. Namnet är också verkligen betecknande för denna andra period inom den medeltida filosofien, i det att de kristne tänkarna då ej längre, såsom
Källa: Project Runeberg ·
