Sida 164
Tiggaremunkordnar ...
m. Dahlaköarna och Masáua med dess omgifningar ned till Dókono i s., der den begränsas af det hamitiska saho, t. o. m. Akik i n., der det mötes af det hamitiska bisjari, samt i en del af det der bakom och n. om Abessinien liggande höglandet. De stammar, hvilka tala tigre som sitt modersmål, äro: utmed kusten habab i s. (Samhar-kusten) och Beni-amer i n. (Sahel-kusten) samt i höglandet mensa, bedjuk, habab och marea. Hos deras grannar i v. och n. v., bogos, beni-ámer, hallenga o. a., der språket kallas el-chasie (Arab.) eller tohássa (Bisj.), är det lika mycket spridt och användt som de inhemska hamitiska språken, bilin och bisjari, och ännu längre i v., hos barea och kunama i prov. Taka, t. o. m. staden Kásala vid Gasch-floden, täflar tigre med arabiskan om att bredvid de inhemska munarterna vara det allmänna handelsspråket. På andra sidan Gasch herskar arabiskan uteslutande. Bägge dialekterna, men tigre ännu mer än tigriña, stå gees betydligt närmare än amhariska språket (se d. o.). De förnämsta skiljepunkterna mellan de bägge dialekterna bestå deri att i tigriña, men ej i tigre, slutande e öfvergår till ie och k ofta till ch, att de ursprungliga formerna för 2:dra och 3:dje pers. pron. ersatts af nya nominala bildningar, och att pluraländelsen för femin. nom., -at, inträngt i plurala pronominalsuffix och verbaländelser, samt att deremot tigre låtit verba tertiae w sammanfalla med verba tertiae j, medan tigriña fasthåller den ursprungliga åtskilnaden. För bägge dialekterna användes i skrift det gamla etiopiska alfabetet med tillsats af några få amhariska bokstäfver, men ingendera kan ännu sägas ega någon literatur. Tigre känner man ännu helt obetydligt genom Beurmann-Merx: »Vocab. of the tigre language ... with a grammat. sketch» (1868), och Munzinger: »Vocab. de la langue tigre» (1865). Tigrina är bättre kändt genom många resandes ordsamlingar och olika missionärers evangelieöfversättningar i handskrift eller tryck (»Evangelia sacra in linguam tigricam vertit Debt. Matheos abessinus» etc., 1866). Med ledning häraf skref Praetorius sin »Gramm. der tigriñasprache» (1881), medan katolske missionären Schreibers »Manuel de la langue tigraï» (här likbetydande med tigriña), 1887, grundar sig på egna studier i Abessinien. -- 3. Den, som har tigrespråket till modersmål; »undersåte», »plebej», i mots. till den i Tigre herskande aristokratiska klassen. H. A.
Tigrerad (Fr. tigré), tigerhudfärgad, tigerfläckig.
Tigriña [-gri'nja], semitiskt språk i abessinska prov. Tigre (se d. o.).
Tigris (bibelns Hiddekel, kilinskrifternas Diklat l. Idiklat, Fornpers. Tigra, »pilen» l. »den pilsnabba», Arab. Didjle, Aram. Deklath l. Digla), flod i främre Asien, bildas af tvänne källfloder, af hvilka den vestra uppstår i armenska höglandet s. om sjön Göldjik, ungefär under 38° 10' n. br. och 39° 20' ö. lgd, endast omkr. 5 km. från Eufrats dal. Denna källflod, som strömmar mot s. ö. förbi Diarbekr, förstärkes af flere från Kurdistans berg kommande tillflöden, såsom Argane-Maden och Dibene Su (hvilka förena sig vid Ammane), Ambar Su, Batman Su och Arzen Su, samt förenar sig vid Til med den andra källfloden, Buhtan Su, den s. k. Östra Tigris, som bildas af flere bergsströmmar s. om Vansjön. Efter föreningen strömmar floden i en slingrande dal förbi Mosul och Ninives ruiner, Kalah-Sjerghat, Tekrit och Bagdad samt förenar sig slutligen vid Kurna med Eufrat. Efter flodernas förening benämnes strömmen Sjatt-el-arab. Mellan Mosul och Bagdad upptager T. Stora och Lilla Zab m. fl. från kurdernas berg och nedanför Bagdad Dijala, medan från höger kanaler och vattendrag sammanbinda floden mer eller mindre direkt med Eufrat, hvilken den i trakten af Bagdad kommer omkr. 35 km. nära. Flodens längd uppskattas till 1,855 km., flodområdet till 357,900 qvkm. Floden kan af mindre ångfartyg trafikeras upp till Bagdad och af grundgående farkoster 30 km. nedanför Mosul, men derifrån till Diarbekr endast af flottar. Till följd af den snabba strömmen går nästan all trafik utför floden hufvudsakligen medelst båtar, som efter framkomsten till Bagdad dragas upp ur floden och på kamelryggen transporteras åter till Mosul.
Tiguriner, ett keltiskt folk, som utgjorde en del af Helvetiens (Schweiz') stammar och för romarna blef bekant särskildt genom sitt deltagande i cimbrernas strider i Gallien (107 f. Kr.) och i Italien (101 f. Kr.). Deras hembygd förlägges af Mommsen till trakten af Murtensjön.
Tik. Se Hunden, sp. 68.
Tikal. 1. En vigt i Birma, = 15,3 gr. -- 2. En vigt i Siam, = 16,s gr. -- 3. Ett silfvermynt i Siam, = 2,26 kr.
Tikkanen. 1. Paul T., finsk skriftställare, född d. 2 Nov. 1823 i Kiuruvesi, norra Savolaks, inom en ansedd bondeslägt, blef student 1841, filos. magister 1847 samt hist. filol. doktor 1860. T. fattades tidigt af den bland den akademiska ungdomen vaknande ifvern för grundläggandet af en finskspråkig literatur och verkade med så mycket större framgång för denna sak, som han alltid stod den folkklass, ur hvilken han utgått, nära och förstod att ansluta sig till dess uppfattningssätt. Han redigerade jämte andra medlemmar af savolaks-karelska studentafdelningen 1845--47 tre häften Lukemma Suomen kansan hyödyksi (Läsning till gagn för finska folket), hvari man af hans hand finner bl. a. en öfvers. af Runebergs »Grafven i Perrho». År 1846 publicerade han i kalendern »Annikka» under titeln »Eräkäs» en finsk öfvers. af Öhlenschlägers berättelse »Eremiten». År 1847 grundlade han i förening med A. E. Ahlqvist, A. Varelius och D. E. D. Europaeus veckobladet »Suometar», den första finskspråkiga tidning, som utgafs i Helsingfors, och den första, som sökte väcka intresse hos den finska allmogen för allmänna spörsmål. Hufvudbördan af redaktionsarbetet föll på honom, och under loppet af flere år redigerade han ensam bladet, hvars inflytande på den finska allmogen bör skattas synnerligen högt. Oaktadt alla de
Källa: Project Runeberg ·
