Sida 165
Tiggaremunkordnar ...
svårigheter, som bereddes af censuren, tog han en mängd olikartade frågor till tals. Han yrkade på att den bildade klassen skulle lära känna det finska språket, hvilket han ansåg användbart vid behandling af alla, äfven vetenskapliga ämnen, och han kämpade outtröttligt för folkskolesaken. Den vidsträckta spridning tidningen vann berodde väsentligen på hans uppoffrande och ihärdiga arbete. Sedan »Suometar» 1863 upphört var han en af dem, som 1869 grundlade tidningen »Uusi Suometar» (Nya Suometar), till hvilken han äfven lemnade bidrag. T. var tillika sysselsatt med forskningar rörande Finlands, i synnerhet östra Finlands, historia och med att samla upplysningar till Finlands statistik. Såsom frukter af hans statistiska arbeten framträdde Suomen suuriruhtinanmaan nykyinen tilasto (1848; Storfurstendöinet Finlands nuv. statistik) och en för licentiatgrad 1859 utgifven afhandling Väkiluvun ja asukasvaiheiden suhteita Suomessa (Folkmängdsoch befolkningsförhållanden i Finland). Han hindrades att framlägga mera omfattande resultat af sina studier genom att han inlät sig i betydande affärsföretag. Han inrättade i förening med H. Kellgren Finska literatursällskapets tryckeri, grundlade en bokhandelsrörelse, dref förlagsverksamhet samt åtog sig ombudsmannaskap, i synnerhet för allmogen i östra Finland. Äfven i det uppspirande politiska lifvet tog han del. Vid 1863--64 års landtdag var han sekreterare i bondeståndets enskilda besvärsutskott. T:s krafter brötos tidigt genom hopade olyckor, och 1870 angreps han af en sinnessjukdom, hvilken fortfor intill hans död, i Helsingfors d. 7 Nov. 1873. Savolaks-karelska studentafdelningen uppreste 1888 en minnesvård på hans graf å Helsingfors' kyrkogård. -- 2. Johan Jakob T., den föregåendes son, född d. 7 Dec. 1857 i Helsingfors, student 1876, fil. kand. 1880, utgaf efter en tvåårig, för konststudier företagen resa i Tyskland och Italien en licent. disp. Der malerische styl Giottos (1884) samt utnämndes s. å. till docent i estetik och konsthistoria vid universitetet i Helsingfors. 1889 publicerade han en ikonografisk undersökning, Die Genesis-mosaiken von S. Marco in Venedig (Acta Soc. se. fennicae XVII). T. har i »Finsk tidskrift» och i dagliga tidningar offentliggjort ett stort antal uppsatser. Ett populärt arbete af hans hand är Venedig och dess konst (1891). M. G. S.
1. Tilas, Daniel, friherre, bergsvetenskapsman, heraldiker, genealog, föddes på Gamlebo bruk, Vestmanland, d. 2 Mars 1712 samt var son af öfverstelöjtnanten Olof T. (adlad 1719) och dotterson af Urban Hjärne. Han blef student i Upsala och auskultant i Bergskollegium 1732. Derefter företog han en mängd resor i bergslagen, till Trondhjem, Dalarna, de nordanfjällska bergverken i Norge, Karelen och Ryssland samt utgaf En bergsmans rön och försök i mineralriket (1738) och Förslag til indelning af en svensk bergs-kompass (1739). Han blef ledamot af Vetenskapsakademien vid dennas stiftelse, 1739. Följande år utnämndes T. till bergsdirektör vid Ljusnedal med jurisdiktion öfver bergverken i Jämtland och Herjedalen samt deltog 1740--45 i gränskommissionens arbeten mellan Sverige och Norge, dervid han genomvandrade hela gränssträckan från Värmland ända upp till Tornio lappmark, ofta med lifsfara och under stor brist. 1743 blef han kammarherre, 1745 assessor i Bergskollegium efter Swedenborg, 1755 bergsråd och 1766 friherre, erhöll landshöfdings fullmakt 1762 samt utnämndes 1768 till riksheraldiker. Han hade under denna tid flere granlaga förrättningar och svåra uppdrag, bl. a. såsom ledamot i beredningskommissionen för Finlands upphjelpande 1753--55. 1768 var han kronprins Gustaf följaktig på hans bekanta resa till bergslagen. Han bevistade äfven 11 riksdagar, oftast som ledamot i utskott och inflytelserik medlem af sitt stånd. Död i Stockholm d. 27 Okt. 1772. -- T. har gjort sig bekant som stor samlare i flere vetenskapsgrenar. Han egde i Stockholm sex rum, fulla med dyrbarheter och anteckningar. Allt detta förstördes i Klara-branden 1751, men han begynte oförtrutet nya samlingar. Dessa bestodo dels i genealogiska anteckningar och vapenafbildningar (nu i Riksarkivet), dels i anteckningar från hans många resor, af hvilka de efter 1751 förvaras i handskriften »Socken-skrifvare eller svenske resesamlingen» (i Kungl. biblioteket), dels slutligen i böcker och mineralier. I yngre åren sysslade han något med gravyr i koppar. Hans tryckta skrifter utgöras, utom af de ofvannämnda, af en del åminnelsetal i Vetenskapsakademien och vid krossandet af sköldemärken, genealogi öfver slägten Nordlind, Stenrikets historia (1742) och Utkast till Sveriges mineralhistoria (1765), båda presidietal i Vetenskapsakademien, 11 rön i dennas handlingar samt strödda uppsatser i några tidskrifter. Såsom politiker slöt han sig hufvudsakligen till »hattarna». Han berömmes för ovanlig arbetsamhet och sparsamhet, var en flitig brefskrifvare (en särdeles intressant brefvexling mellan A. Cronstedt och T. förvaras i Kungl. biblioteket, som jämväl eger T:s dagbok, afslutad 1757) samt karakteriseras som »en nyttig ämbetsman och gagnelig medborgare». -- I Kommersekollegium förvaras följande handskrifter af T.: »Mineralhistoria öfver Björneborgs och Tavastehus lähner» etc. (1737--38), »Vester Silfverket uti Norrbärkes socken» (1746), »Bergverkens tillstånd uti Nya Kopparbergs, Hällefors och Grythytte bergslager» (1747), »Berättelser om Åtvidabergs kopparverk 1764 och samling af handlingar och berättelser om Åtvidabergs bergslag 1768», »Om åtskilliga bergverk, såsom Hällefors, Löfåsen, Gladhammar m. fl.», »Bergskrönika öfver St. Kopparberg, Garpenberg, V. Silfberg m. fl.» samt flere smärre uppsatser. -rn.
2. Tilas, Samuel Olof, friherre, skald, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 29 Aug. 1744, erhöll en vårdad uppfostran, slutligen under ledning af den bekante Ol. Bergklint, samt gjorde sig tidigt känd genom poetiska försök i den satiriska genren: Glasögon at dermed bese närvarande tider (1767), Grafskrift öfver en sjutio års mö (s. å.) samt Qväde
Källa: Project Runeberg ·
