Sida 167
Tiggaremunkordnar ...
särdeles goda kartor och en stor insigtsfullhet i öfrigt, som ganska bjert afsticker från det sätt, hvarpå flere af hans efterträdare utöfvat sitt kall. År 1731 fullbordade han i skalan 1 : 4,000 en General Charta öfwer Stockholm med Malmarne (den s. k. »Tillaei karta») samt fick å densamma, på stadsmyndigheternas förord, kungligt privilegium för tio år. Med låneunderstöd af staden trycktes denna karta år 1733 i Stockholm, och 1750 erhöll T. af staden en belöning af 2,000 dal smt. Kartan -- den intill senaste tid största väggkarta, som utgifvits öfver Stockholm -- är visserligen icke officiel i egentligaste mening, men hölls för ett »autentiquet document», såsom öfverintendenten K. Hårleman kallade den i ett till K. M:t år 1752 afgifvet memorial.
Tillagor. Se Prestlön.
Tillandsiatåga. Se Beklädnadsväxter.
Tillandz, Elias, läkare och naturforskare, f. 1640 i Rogberga i Småland, der hans fader, Erik Tillander, var kyrkoherde (efter ett skeppsbrott ändrade sonen sitt namn, anspelande på sin lyckliga räddning), studerade i Åbo och i Upsala, reste 1668 till Holland och promoverades 1670 i Leiden till med. doktor. S. å. utnämndes han till med. professor vid akademien i Åbo och verkade såsom sådan med synnerlig energi ända till sin död, 1692. I sitt eget hus inrättade han en »anatomisk teater», och han var den förste, som i Finland anställde dissektioner på menniskokropp (1686). Såsom praktiserande läkare åtnjöt han stort anseende; han tillredde sjelf sina läkemedel, enär intet apotek då fanns i landet. -- T. är den finska botanikens fader. År 1673 utgaf han den första finska växtförteckningen, Catalogus plantarum, som 1683 utkom i ny upplaga, upptagande för Åbo omnejd 536 växter jämte korta anmärkningar om deras nytta. Sistnämnda år utgaf han äfven ett botaniskt planschverk. I sina rum odlade han om vintern ömtåliga växter, och han arbetade ifrigt för anläggandet af en botanisk trädgård i Åbo, hvilket sträfvande afbröts af hans död. Efter T. är växtslägtet Tillandsia uppkalladt. F. E.
Tillbakadragna verk. Se Fästning, sp. 628.
Tillberga, socken i Vestmanlands län, Siende härad. Areal 3,431 har. 829 innev. (1890). T. bildar med Hubbo ett konsistorielt pastorat i Vesterås stift, Domprosteriet.
Tillemont [tijmå'ng], Louis Sébastien Le Nain de, fransk kyrkohistoriker, f. i Paris 1637, uppfostrades i Port Royal och slöt sig i allo till jansenisternas parti. Han prestvigdes 1676, men egnade sig hufvudsakligen åt kyrkohistoriska studier och författareverksamhet. Hans förnämsta kyrkohistoriska arbete, Mémoires pour servir à l'istoire ecclésiastique des six premiers siècles (16 bd, 1693--1712), är grundadt på noggranna källstudier. T. dog 1698. J. H. B.
Tilletia caries. Se Ustilagineae.
Tillfyllestgörelse, teol. Se Försoning.
Tillfälligt utskott. Se Utskott.
Tillförordnad regering. Se Interimsregering, sp. 742.
Tillgift. Se Brudköp.
Tillinge, socken i Upsala län, Asunda härad. Areal 6,423 har. 1,550 innev. (1890). T. bildar med Svinnegarn ett regalt pastorat i Upsala stift, Asunda kontrakt.
Tillisch, Frederik Ferdinand, dansk statsman, född d. 15 April 1801 nära Haderslev, blef student 1820 och jur. kandidat 1825 samt verkade 1830--43 som amtman först på Färöarna, sedermera i Ringkjöbing amt, hvarefter han 1844 utnämndes till kabinetssekreterare hos konung Kristian VIII och beklädde samma post hos Fredrik VII. År 1849 förordnades han tillsammans med preussiske grefven Eulenburg och engelske öfversten Hodges till medlem af den regeringskommission, som tillsattes i Slesvig under vapenstilleståndet, och öfvertog efter freden i Juli 1850 ensam förvaltningen. På denna plats styrde T. nästan enväldigt, lossade på föreningen med Holstein, aflägsnade de upproriske ämbetsmännen och tillämpade Fredrik VI:s dittills endast på papperet befintliga reskript af 1810, hvarigenom danska språket erhöll sin rättmätiga plats i kyrka, skola och vid domstol i mellersta Slesvigs blandade språkdistrikt. Han vann derigenom stor popularitet i Danmark samt utnämndes till geheimeråd och i Mars 1851 till minister för Slesvig. Redan i Juli s. å. öfvertog han inrikesministeriet, hvarifrån han likväl afgick i Jan. 1852, emedan han ej ville träda i spetsen för oppositionen mot helstatssystemet, hvilket han snart sjelf omfattade. I Jan. 1853 blef T. å nyo kabinettssekreterare och var April--Dec. 1854 samt Juli 1864--Nov. 1865 åter inrikesminister. 1856--63 var han ledamot af riksrådet. T. var 1859--64 chef för k. teatern. Död d. 16 Febr. 1889. E. Ebg.
Tillmakning. Se Grufbrytning.
Tillotson [ti'llötsön], John, engelsk predikant, f. i Sowerby (Yorkshire) 1630 af puritanska föräldrar, anslöt sig tidigt till latitudinariernas, de dogmatiska och sekteriska motsatserna utjämnande riktning. Han vardt först presbyteriansk prest, men öfvergick efter antagandet af uniformitetsakten 1662 till episkopalkyrkan. T. kämpade nitiskt mot papism och ateism, men sin ryktbarhet har han vunnit såsom reformator af predikosättet. I stället för de torra, dogmatiskt svårfattliga och till stilen tunga predikningar (med en mängd afdelningar och underafdelningar), som varit vanliga sedan Jakob I:s tid, höll han föredrag på mönstergill språk samt med ett behagligt och tillika mera filosofiskt och för de bildade tilltalande framställningssätt. Han hade valt till sina förebilder Basilius och Chrysostomus. Han vädjade i första rummet till förståndet, och hans predikningar voro mindre egnade att röra än att öfvertyga. Hans latitudinarism framträdde afgjordt i hans föredrag och skrifter och ådrog honom från de strängt ortodoxe hårda beskyllningar. Såsom en varm vän af religiös tolerans hade han en väsentlig del i de lagar, som under Vilhelm III stiftades till förmån för dissenters. T. dog som ärkebiskop i Canterbury 1694.
Tillredningsort, bergsv. Se Ort.
Källa: Project Runeberg ·
