Sida 171
Tillsatsrör ...
hållningslöshet varit en af orsakerna till dess ofantliga inflytande. Tidningen skördar stora inkomster (öfver 7 mill. kr. årligen) af sin väl ordnade och omfångsrika annonsafdelning. T. har egna telegraflinier till sina filialer i Paris och Berlin. Parlamentsreferaten meddelas numera till tryckeriet genom telefon. I affären ingår egen tillverkning af behöfligt material, äfven papper och pressar. Tidningsbladet »The Mail», som utgifves 3 gånger i veckan, återgifver summariskt innehållet i T. Sedan 1877 utgifves äfven en veckoupplaga. Redaktionen är anonym. Tidningens nominelle egare är J. Walter (sonsons son till grundläggaren), men i sjelfva verket eges den af mer än 100 personer, de allra flesta af dem slägtingar till den förste Walter. Såsom hufvudredaktörer hafya Th. Barnes (1816--41) och J. Delane (1841--77) utmärkt sig för praktisk duglighet; den nuvarande är G. E. Buckle (sedan 1884). -- Bland märkliga ändringar i T:s hållning må nämnas dess plötsliga öfvergång till torypolitiken 1834 och dess omvändelse till frihandeln 1845. Att England upphört att ingripa i de europeiska jämnvigtsfrågorna för att i stället tillgodose sina separatintressen är till ej ringa del T:s verk. I fransk-tyska kriget 1870--71 var dess hållning mot Frankrike nästan fientlig. 1887 uppträdde T. skarpt mot Gladstones irländska homerule-politik; och 1889 utslungade den mot den irländske partichefen Parnell beskyllningar (i artikelserien »Parnellism and crime») för delaktighet i morden i Phoenixparken i Dublin, hvilket ledde till en monsterprocess, som betydligt skadat tidningens ekonomi och anseende. T. förlorade processen, som kostade den omkr. 3 1/2 mill. kr.
Timglas (sandglas, sandur), en tidmätare, bestående af två lökformiga, med spetsarna mot hvarandra vända och genom en smal hals förenade glaskärl, af hvilka det ena innehåller fin sand i så pass stor mängd, att en bestämd tid åtgår till densammas nedrinnande i det undre. Glasen äro fästa i en vanligen smakfullt arbetad, öppen ställning af trä eller ben. Timglas visa vanligen hela timmar, men det finnes äfven sådana för halftimmar, qvarter och minuter (t. ex. de små timglas, som äro afsedda att nyttjas vid äggkokning). Afvikelser från den noggranna tidmätningen kunna å timglas förorsakas genom halsöppningens utvidgning (till följd af hetta) eller sammandragning (af köld) samt genom förändringar i sandens torrhetstillstånd. Timglas nyttjades i Europa redan i slutet af 900-talet och allmännare sedan slutet af 1100-talet i bostäder, å ämbetsrum och i synnerhet på predikstolar, hvarest timglaset äfven tjenade såsom symbol af förgängligheten. I den bildande konsten är det Dödens attribut. -- Jfr Glas, sjöv., och Klepsydra. Om timglasets användning vid loggning se Logg.
Timid (Lat. timidus), rädd, skygg, försagd, blyg, försynt. -- Timiditet, skygghet, blyghet.
Timjan. Se Thymus, bot.
Timm, Herman Andreas, dansk psalmdiktare, född i Köpenhamn d. 28 Okt. 1800, död d. 4 Nov. 1866, blef 1835 prest i Store Magleby på Amager. Han utgaf 1834--45 flere samlingar psalmer och andliga sånger samt 1859 en biblisk diktcykel: Joseph og hans fædre. E. Ebg.
Timme. En medeltids-, en stjerntids- och en soltids-timme är tjugofjerdedelen af ett likanämndt dygn enligt en sedan äldsta tider bruklig indelning af dygnet. De gamle inderna deremot delade dygnet i 60 timmar; kineserna och japanerna dela det i 12. Laplaces förslag år 1792 att på dygnets indelning använda decimalsystemet och dela detsamma i 10 timmar å 100 minuter å hundra sekunder (i st. f. 60 minuter å 60 sekunder) kom tyvärr aldrig till användning. -- Planet-timmar är ett gammalt namn för nattens timmar. Jfr Minut. K. B.
Timmelle (Timmelhed), socken i Elfsborgs län, Redvägs härad. Areal 5,665 har. 1,122 innev. (1890). Annex till Ulricehamn, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Timmer (Isl. timbr), antal af 40 skinn (hudar).
Timmer, benämning dels på såväl rät- som krumvirke, hvilket är ämnadt till fartygs förtimring, dels på sådant rakt virke, som är apteradt att användas till väggar i boningshus. Fällda och af qvistade stammar kallas rundtimmer. Ekvirket indelas i rättimmer, krumtimmer, knän och båttimmer (espings-, slupoch jolltimmer). Af furuvirket indelas rundtimren efter storleken i storverksträ, mastträ, spiror och pålar. Det fyrhuggna furuvirket åter delas i balkar och sparr. Öfriga sorters virke, såsom plankor, bräder, läkten m. m., räknas ej till sådant virke, som kan hänföras under den gemensamma benämningen timmer. J. G. B.
Timmermannen, zool. Se Lamia och Timmermän.
Timmermansorden kallas ett ordenssamfund, som år 1760 infördes i Sverige af förre löjtnanten i rysk tjenst J. L. Poppe, hvilken i Amsterdam hade erhållit rättighet att stifta »Nordiska timmermansorden» såsom en förgrening af en på 1500-talet i England grundad samt derefter till Frankrike, Holland och Tyskland öfverflyttad orden. Det svenska samfundet har från sin upprinnelse haft sitt säte i Stockholm och derstädes sedan 1788 egt en vidsträckt egendom, det s. k. Eriksberg, belägen inom qvarteret Träskfloden och Östermalms församling. Inom denna egendom qvarstår och användes fortfarande som ordenshus en till detta ändamål, efter inköpet, inredd gammal hufvudbyggnad, och vid norra sidan af tomten finnes en nybyggnad, i hvilken sedan 1880 är inrymd den af orden 1796 grundade inrättningen »för sådane, som i krig och vid byggnader blifvit blesserade, af dylika händelser illa lembrutne, samt derjemte så utfattige, att de, utan betlande och medmenniskors barmhertighet, hvarken kunna uppehålla och skyla deras usla kroppar eller förvärfva sig visst boningsrum eller den skötsel, som de i ett så uselt tillstånd betarfva». Inrättningen benämnes Timmermansordens hospital och kan f. n. hysa omkr. 30 manliga underhållstagare, hvilka erhålla fritt husrum med
Källa: Project Runeberg ·
