Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull

Bolingbroke) alldeles slagna, och maktförhållandet var för en lång tid afgjordt till whigs' förmån. Tories blefvo då, hvad de dittills ej varit, ett rent jakobitiskt parti (anhängare af pretendenten »Jakob III»), som i sin kamp mot det bestående antog en nästan demokratisk färg. Men deras motstånd var fåfängt; de stora whigfamiljerna ur handels- och godsegareklasserna beherskade genom korruptionen både parlament och krona (Walpole, Pelham, Pitt d. ä.), och mot slutet af Georg II:s regering var partiskilnaden nästan utplånad, striden emellan stora politiska grundsatser aflöst af det allenastyrande kotteriets inbördes tvister. -- Georg III:s tronbestigning (1760) öppnade ett nytt skede i partihistorien. Tories, som efter den siste »pretendentens» nederlag 1746 endast väntat på en infödd konung för att bryta med en dåmera omöjlig legitimitet, slöto sig nu som ett hofparti kring tronen. Kampen mot dissenters trädde i bakgrunden; kampen för det kungliga prerogativet gent emot whigs' parlamentariska sträfvande blef deras lösen, och efter 10 års partiförvirring kommo de år 1770 med North till styret. Under det amerikanska frihetskriget ordnade partierna sig så, att whigs blefvo koloniernas och fredens anhängare, men tories yrkade krigets fortsättning. 1782 segrade whigs, men deras chef, Fox, förspillde bägge parternas förtroende genom att förbinda sig med North. Konungen utnämnde i Dec. 1783 toryministèren Pitt d. y., och efter den lyckade parlamentsupplösningen i Mars 1784 blefvo tories för ett halft sekel lika enrådande som förut whigs. Under Pitt d. y:s långa ministèr (1783--1801, 1804--06) modifierades i början torygrundsatserna genom upptagande af whigprincipen om förtroende för folket och planen att reformera parlamentet. Men efter franska revolutionens utbrott öfvergick tory att vara namnet på en servil konservatism, som höll på det bestående med alla dess missbruk, misstrodde parlament och press och hårdnackadt motsatte sig alla reformer, ehuru det allmänna missnöjet gaf sig luft i uppror. Det långa toryväldet förklaras särskildt deraf att revolutionen splittrade motståndarna, i det en fraktion af whigs (Burke) hatade densamma, medan den andra delen (Fox) inledde misstänkta förbindelser med Gironden. Så förblefvo tories de herskande äfven efter Pitts död och Grenvilles korta »koalitions»-ministèr, nästan oafbrutet ända till 1830 (Portland 1807--09, Perceval 1809--12, Liverpool 1812--27, derpå, efter Cannings och Goderichs koalitioner, Wellington 1828--30). Cannings och Peels inträde i kabinettet år 1822 var emellertid signalen till en friare riktning. Julirevolutionen (1830) skickade en frisk vind öfver Kanalen, och under dess inverkan kom den whigministèr (Grey, Russel) till styret, som tvänne år derefter genomförde den stora reformbillen. Parlamentsreformen träffade tories' makt i hjertat, och med den börjades en genomgripande omgestaltning af de gamla partiförhållandena. Sjelfva namnen whigs och tories hafva nu försvunnit och ersatts af de nya namnen liberala (Melbourne, Russel, Palmerston, Gladstone) och konservativa (Peel, Derby, Disraeli, Salisbury), och moderna försök att gifva dem lif igen synas ej hafva haft framgång. Kj.

Torino [tårinå]. Se Turin.

Torit, miner., ett vattenhaltigt torjordssilikat (se Torium) med sammansättningen ThO²SiO² och en varierande qvantitet vatten af ända till 9 proc. Toritens färg är vexlande, dels svart, dels gulröd (den kallas då orangit och har mindre vatten, 6--7 proc.). Den kristalliserar tetragonalt och är isomorf med zirkon. Toriten, hvari Berzelius 1828 upptäckte torjorden, är sällsynt och hittills funnen endast i trakten af Brevik i Norge. Ant. Sj.

Torium, kem., metalliskt grundämne, upptäckt 1828 af Berzelius och uppkalladt efter guden Tor (Thor). Toriuin förekommer i naturen mycket sällsynt, alltid i förening med syre. Små mängder torium förekomma i ortit, monazit m. fl. sällsynta mineral. Metallen har icke erhållits i kompakt tillstånd. Den bildar ett svårsmältligt, svart pulver. Dess atomvigt, som tecknas Th, är 233. Oxiden, ThO₂, kallad torjord, är ett hvitt, i utspädda syror nästan olösligt pulver. Toriums salter äro färglösa eller hvita och utmärkas af kärf smak. Torium hör till samma grupp af grundämnen som zirkon och titan. Se vidare Torit. P. T. C.

Torjord. Se Torium.

Torkel den höge, jomsviking, son af Strutharald i Skåne och broder till Sigvald jarl, deltog i slagen vid Hjörungavåg (986) och Svold 1000. År 1009 företog han med en stor flotta ett härnadståg till England, der han d. 5 Maj 1010 vann det stora slaget på Ringmoreheden och plundrade Cambridge. Han trädde 1012 med sin här i konung Ethelreds tjenst, men gick snart öfver till danakonungen Knut. År 1020 blef han förklarad fredlös och flydde till Danmark, der han dräptes, enligt jomsvikingasagan på Knuts befallning. Y. N.

Torkel Knutsson. Se Tyrgils Knutsson.

Torkning, en operation, hvarigenom fukt aflägsnas från ämnen. Torkning för kemiska ändamål kan ske vid vanlig temperatur, derigenom att ämnet utbredes under en klocka, hvari luften medelst klorkalcium eller svafvelsyra hålles ständigt torr. Sådana torkapparater kallas exsickatorer. Hastigare sker uttorkningen, om exsickatorsklockans luft utpumpas. Torkning kan ske äfven vid högre temperatur än den vanliga, och man betjenar sig på laboratorier för dylik torkning af torkskåp, lådor af metall, hvilka upphettas till passande temperatur. För torkning af gaser, som äro förorenade af vattenånga, betjenar man sig af rör, fyllda med klorkalcium, med pimstensstycken dränkta i svafvelsyra, med kaliumhydrat eller med fosforsyreanhydrid. -- Rörande torkning af ull, tyg m. m. se Centrifugalmaskin och Ria. P. T. C.

Torkö, fordom franciskankloster på ön Torkö i Listerby socken, Bleking, utanför Listerbyåns utlopp. Ön skänktes af herr Ture Turesson till klostret, och gåfvan stadfästes 1495 af konung Hans. Genom ett annat gåfvobref fick klostret Helgeö (som tillhörde konungen och kronan) mot vilkor att årligen till Sölvesborgs slott