Sida 336
Treitschke ...
Tremiti-öarna (Isole de Tremiti), tre låga kalköar i Adriatiska hafvet, tillhöriga italienska prov. Foggia: S. Domino, Capraja och S. Nicola. De sakna vatten och odlingsbar jord. I forntiden kallades de Diomedeae insulae, och S. Nicola var under kejsar Augustus Julia d. y:s förvisningsort. Nu finnes der en straffkoloni af ficktjufvar.
Trémoille, La [latremouj]. Se La Trémoille och Orsini.
Tremolit, detsamma som strålsten (se d. o.).
Tremolo, Ital., musikt., »darrning», d. v. s. snabbt upprepadt angifvande af samma ton eller snabbt följande förstärkningar af densamma. Tremolo åstadkommes på pianot genom hastiga anslag på samma tangent med olika fingrar, på stråkinstrument genom en darrning med stråken på strängarna. I sång brukas ordet tremolo liktydigt med vibrato, eller ett undulerande eller sväfvande på eller omkring samma ton, hvilket åter på stråkinstrument åstadkommes genom ett helt annat manér, nämligen fingrets darrning på strängen. Tremolo i egentlig mening föreskrifves alltid i noterna, vibrato deremot icke. Det senare kan vara på sin plats vid upprörda, känslofulla ställen, men blir lätt tröttsamt och missbrukas alltför mycket af både sångare och stråkspelare. Jfr Tremulant. A. L.
Tremor, Lat., darrning, skakning. Se Nervsjukdomar, sp. 1,001.
Trémouille, La [latremouj]. Se La Trémoille och Orsini.
Tremulant (af Lat. tremulus, darrande, dallrande). 1. Musikt., en fordom vanlig inrättning i orglar, som bestod af en i väderkanalen anbringad klaff, hvilken af den inströmmande luften försattes i pendelrörelse och derigenom åstadkom en darrande ton. Tremulanten är nu föråldrad och förekommer endast i positiv. Ett annat, ännu delvis användt sätt att i orgeln »tremulera» l. åstadkomma »tremolo» (se d. o,) är att i vissa register (bifara, unda maris, voix céleste) lindrigt förstämma piporna, hvarigenom »sväfningar» uppstå. -- 2. Språkv., dallerljud, kallas språkljud, som bildas derigenom att någon rörlig del af röstapparaten genom talströmmen (den under förstärkt tryck utandade luften) sättes i vibrationer (utan att derigenom ton uppstår). Till tremulanterna hör uppsvenskt r i t. ex. bre, skorpa. Detta r bildas derigenom att (på samma gång röstbanden frambringa en ton) tungspetsen, riktad uppåt mot tandvallen, rör sig fram och tillbaka eller upp och ned. Se Konsonant och bokstafven R, sp. 602. 1. A. L.
Tremänning (Fornsv. þraemaenningr). 1. Slägting i tredje led, kusinbarn, syssling. -- 2. Bot. Se Triandria.
Tremänningsregementen. Se Femmänning.
Trenck. 1. Franz von der T., friherre, österrikisk krigare, född i Reggio 1711 inom en protestantisk, brandenburgsk familj, uppfostrad i ett jesuitkollegium, skaffade sig hos sin samtid ett fruktadt och afskydt namn genom sitt obändiga lynne och sin barbariska krigföring. Såsom major i rysk tjenst dömdes han 1740 till arkebusering för förnärmelse emot sin chef, men blef genom Münnichs mellankomst räddad till lifvet. Vid österrikiska tronföljdskrigets utbrott s. å. uppsatte han för Österrikes räkning ett regemente på 2,000 kroater och pandurer, som alltid höll sig i härens förtrupp och utbredde förskräckelse genom plundring, mord och brand. 1746 dömdes T. för sina gång på gång förnyade brott mot krigslagar och krigsbruk till lifstids fängelse på Spielberg, der han dog 1749. T. var begåfvad med ett ovanligt vackert yttre och ofantlig kroppsstyrka. -- 2. Friedrich von der T., friherre, den föregåendes kusin, f. 1720, är ryktbar genom sina lidanden. Såsom ordonnansofficer hos Fredrik II i Preussen under andra Schlesiska kriget, blef han, misstänkt för hemliga förbindelser med sin ofvannämnde kusin och med anledning deraf eller måhända på grund af ett kärleksförhållande till en medlem af konungahuset, 1745 fängslad, på Glatz' citadell. Han undkom 1747 och anställdes såsom ryttmästare i österrikisk tjenst, men blef på Fredrik II:s befallning häktad i Danzig, der han skulle lyfta arf efter sin moder, och hölls sedermera, smidd i tunga bojor, inspärrad i ett ohyggligt fängelse i Magdeburg till 1763. Sedermera lefde han än här, än der, i tal och skrift ej sparande sina fiender, och derför förföljd. Då Fredrik Vilhelm II uppsteg på tronen, 1786, återgaf han T. dennes indragna egendom. Vid franska revolutionens utbrott begaf T. sig till Paris, der han misstänktes för antirepublikanska stämplingar och i Juli 1794 guillotinerades. T:s af honom sjelf författade lefvernesbeskrifning (4 bd, 1786; »Baron Fredrik von der Trenks märkwärdiga lefwernesbeskrifning», 3 d., 1789--90, med tillägg af en 4:de del: »Fri-herren Fredric von der Trenks lefwerne», 1799) utgjorde länge en allmänt omtyckt lektyr och har ännu i dag, i förkortad form, sin medlidsamma publik. 1786 utgåfvos i 8 band T:s Sämmtliche gedichte und schriften.
Trencsén [trentsjen], T. Trentschin. 1. Komitat i Ungern på denna sidan Donau. Areal 4,620 qvkm. 244,919 innev. (1880). Det är ett bergland, uppfyldt af Karpaternas förgreningar, hvilka omsluta Waags floddal, som endast i komitatets södra del vidgar sig till en större slätt. Trots sin bergiga beskaffenhet producerar landet spanmål tillräckligt för befolkningens behof. Mineralkällor och varma bad finnas i mängd. Befolkningen består till 94 proc. af slovaker, de allra fleste katoliker. Derjämte funnos (1880) 10,984 tyskar, 12,940 judar och 2,661 magyarer. -- 2. Hufvudstad i nämnda komitat, på venstra stranden af Waag och vid jernvägen till Pressburg. 4,402 innev. (1880). Piaristkollegium. På en hög klippa vid staden ligger det väl bibehållna slottet T., ett af de äldsta, största och fastaste slott i Ungern, med en 142 m. djup, af turkiska, fångar i klippan huggen brunn. Omkr. 12 km. n. ö. om T. ligger kurorten Teplitz (med »Trencsén-bad») med flere svafvelkällor af 37°--40° temperatur.
Trendelenburg, Kaspar, läkare, son af kyrkoherden vid Tyska församlingen i Malmö Philip
Källa: Project Runeberg ·
