Sida 344
Trettondedag jul ...
blef i Vesterlandet dagen uteslutande helgad åt detta senare minne, hvilket ännu är fallet inom den romersk-katolska och den lutherska kyrkan, hvarför dagen der betraktas såsom »missionssöndag» (i Norge och Danmark firas den likväl ej med gudstjenst). -- På samma gång Trettondagen afslutar den egentliga julhögtiden, börjar den en särskild afdelning af kyrkoåret, trettondagstiden l. epifanietiden, julens efterfirningstid (till fastan), innefattande utom Trettondagen 6 söndagar efter Trettondagen, af hvilka dock alla endast då kunna firas, när påskdagen infaller så sent som på någon af dagarna 22--25 April. -- Aftonen före Trettondagen kallas Trettondagsafton. J. P.
Under medeltiden firades Trettondagens högtid med ett litet s. k. mysterium, ett skådespel, som uppfördes i kyrkorna och bestod deri att tre prester, klädda i kunglig skrud och åtföljda af tjenare, som buro förut hopsamlade skänker, gingo fram genom kyrkan, vägledda af den öfver altaret strålande »betlehemsstjernan». Under denna befunno sig tvänne män, som frågade dem hvem de sökte; och då de tre konungarna svarade, att de sökte den nyfödde Jesus, drogs ett förhänge undan, och ett barn visade sig, för hvilket de då nedföllo och offrade. Småningom (vi anföra här i hufvudsak en uppsats för d. 6 Jan. i J. G. Carléns »Svenska Familjboken») förändrades detta gamla kyrkobruk derhän att presterna eller deras underordnade, i stället för att afvakta skänkerna i templet, gingo omkring med »stjernan» och sökte erhålla dem direkte i husen. Efter reformationen öfvergick seden till skolungdomen och slutligen till de yngre bland det egentliga folket i form af det lilla skådespel, som under namn af trettondagsstjernan bibehöll sig ända in i midten af 1800-talet. Liksom det ofvannämnda mysteriet var det beräknadt på en gåfva eller almosa och begynte i vissa orter redan på julaftonen samt fortsattes stundom ända till tjugondagen. De handlande personerna voro fem gossar (»stjerngossarna»). Tre föreställde de vise männen från Österlandet och voro klädda i hvita fotsida skjortor med rödt bälte. På hufvudet buro de en pappersmössa eller ett slags hatt utan kull, utsirad med allahanda glitter. En af dem var vanligtvis svärtad i ansigtet, emedan han kommit »från Morie land». Den fjerde föreställde Judas med pungen, klädd i en afvig skinnpels och med en kägelformig mössa af svart papper. Den femte gossen var »stjernkungen», klädd som de tre förstnämnde, men med en högre och grannare hufvudbonad. Han bar stjernan, en af genomskinligt papper förfärdigad sexhörning, inifrån upplyst med ljus och fäst på en käpp eller stång. Var icke någon af de vise männen svartmålad i ansigtet, så tillkom denna färg i stället Judas eller ock en sjette person, Herodes, som dessutom var försedd med långt skägg. Så utstyrda, vandrade stjerngossarna från hus till hus. Först helsades de innevarande med följande kör:
Goder afton, goder afton båd' qvinna och man, Husbonde, matmoder och hvar i sitt stånd ! Vi önska eder alla en fröjdefull jul. Från olyckor alla bevare er Gud!
Derefter följde en mängd verser, som handlade om Marias gång till Betlehem och Jesu födelse samt om huru de tre vise männen »upphåfvo sina gåfvor». Under tiden uppsamlade Judas de skänker, som kunde erhållas, och tillställningen slutades med följande afskedssång:
Hafven tack, hafven tack för redeligan skänk! Eder skänk skall vara af Gudi betänkt. Hafven tack, hafven tack! Goder natt!
Treudd. Se Tridens.
Treuen [trö'jen], stad i sachsiska kretsen Zwickau, vid ett tillflöde till Weisse Elster. 5,920 innev. (1885). Textilindustri.
Treuga (Med. Lat.; Ital. tregua, Fr. trêve, af Fornhögt. triuwa, Fornn. trúa, tro), fred, stillestånd. -- Treuga Dei. Se Gudsfrid.
Trevattna (Trävattna), socken i Skaraborgs län, Vilske härad. Areal 2,449 har. 501 innev. (1890). Annex till Floby, Skara stift, Vånga kontrakt.
Trevelyan, Sir George Otto, baronet, engelsk statsman och skriftställare, f. 1838, systerson till historieskrifvaren lord Macaulay, invaldes 1865 i underhuset, hvarest han slöt sig till det liberala partiet och kämpade för afskaffandet af seden att sälja officerstjenster vid armén. T. var 1868--70 amiralitetslord, under Gladstones första kabinett, blef 1880 finanssekreterare i amiralitetet, 1882 förste sekreterare hos vicekonungen af Irland och 1884 medlem af kabinettet såsom kansler för hertigdömet Lancaster samt var i början af år 1886 minister för Skotland. Han slöt sig sedermera å nyo till oppositionen i underhuset. T. har utgifvit bl. a. The life and letters of lord Macaulay (2 bd. 1876; 2:dra uppl. 1877) och The early history of Charles James Fox (1880).
Trevelyans vacklare. Se Termofon.
Treveri (treviri), folkstam i Gallia Belgica, på båda sidor om Mosel ända till Rhens venstra strand. Dess hufvudstad var Augusta Treverorum (nu Trier). R. Tdh.
Trèves [träv]. Se Trier.
Trevi, stad uti ital. provinsen Perugia, vid jernvägen Ancona--Orte. Omkr. 1,800 innev. Staden har flere för sina konstverk märkliga kyrkor, bl. a. S:ta Maria delle Lagrime, med taflor af Perugino och Lo Spagna. samt San Martino. I närheten, vid byn Le Vene, ligger kyrkan S. Salvatore, hvilken anses hafva varit ett tempel åt Clitumnus, men sannolikt ej är äldre än från tredje årh. e. Kr. T. är det umbriska Trebia och var biskopssäte till 1059.
Treviglio [-vi'ljå], stad uti ital. provinsen Bergamo, vid de der hvarandra korsande jernvägslinierna Milano--Verona och Bergamo--Cremona. Omkr. 14,000 innev. Gymnasium, teknisk skola, lärareseminarium.
Treviranus, Gottfried Reinhold, tysk fysiolog, f. 1776, blef med. doktor 1796, bosatte sig sedan i Bremen samt utnämndes 1797 till professor i matematik och medicin vid dervarande gymnasium illustre. Han afslog de kallelser, som från flere universitet gingo till honom, och qvarstannade i Bremen till sin död, 1837. Vigtigast bland T:s skrifter äro de stora verken Biologie oder die philosophie der
Källa: Project Runeberg ·
