Sida 537
Tychonius ...
Tyndall [tindel], John, engelsk fysiker, f. 1820 på Irland, fick 1839 anställning: vid triangelmätningarna på ön, var 1844--47 jernvägsingeniör i England och en tid lärare vid ett tekniskt läroverk, studerade under fem år vid Bunsens och Magnus' laboratorier (i Marburg och Berlin) samt offentliggjorde på tyska sina rön angående diamagnetismen, kristallers magneto-optiska egenskaper m. m. Vid sin återkomst 1853 kallades han till medlem af Royal society och professor i naturvetenskap vid Royal institution, hvilken lärarebefattning han nedlade 1888. 1856 företog T. jämte Huxley undersökningar öfver de schweiziska glaciererna och fullföljde ensam dessa iakttagelser under de tre följande åren. 1859 började han sina forskningar öfver det strålande värmet. T. blef 1867 (efter Faraday) direktör för Royal institution samt efter hand hedersdoktor vid universiteten i Cambridge, Edinburgh och Oxford. 1868 blef han ledamot af Vetenskaps-societeten i Upsala och 1870 af den svenska vetenskapsakademien. Han har hedrats med den af Rumford stiftade medaljen för nyttiga upptäckter, hvilken mycket sällan utdelas. 1872 gjorde han med lysande framgång en föreläsningsfärd i Nord-Amerika och anslog behållningen deraf till en stipendiefond för yngre naturvetenskapliga forskare. T. är en utmärkt forskare inom de flesta delar af fysiken samt derjämte mästare i populär framställningskonst och klar analys; sina experiment utför han med de enklaste hjelpmedel. Den nyare fysikens grundlära om energiens bestånd gör han gällande i alla sina skrifter. Mot den teologiska naturuppfattningen har han kraftigt häfdat den vetenskapliga. Bland T:s arbeten märkas The glaciers of the alps (1860), Mountaineering (1861), Heat considered as a mode of motion (1863; »Värmet betraktadt såsom rörelse», 1879), Sound (1867; 4:de uppl. 1883), Faraday as a discoverer (1868), Lectures on electricity (1870), Notes on light (1871), The forms of water in clouds and rivers, ice and glaciers (1872; »Vattnet i form af moln och floder, is och glacierer», 1874), Fragments of science (5:te uppl. 1876), Essays on the floating matter in the air in relation to putrefaction and infection (1881). T. har upptäckt bl. a., att vattenångorna i luften hindra värmeutstrålningen i rymden och sålunda göra jorden beboelig samt att allting, som minskar atmosferens genomskinlighet, ökar dess förmåga att fortplanta ljudet.
Tyndareos, sagokonung i Sparta. Se Leda och Dioskurerna.
Tyndariderna. Se Dioskurerna.
Tyndaris, en grekisk koloni. Se Patti.
Tynderö, socken i Vesternorrlands län, Ljustorps tingslag. Areal 5,141 har. 1,283 innev. (1890). Annex till Ljustorp, Hernösands stift, Medelpads kontrakt.
Tyne [tajn], flod i nordöstra England, uppstår ofvanför Hexham genom förening af North T., som upprinner på södra sidan af Cheviot Hills nära skotska gränsen, och South T., som har sina källor i Penniniska kedjan ofvanför staden Alston Moor i Cumberland. Den förenade floden strömmar omkr. 50 km. österut till Nordsjön vid Tynemouth. Öfre delen af dess lopp går genom vackra och odlade nejder, men omgifningarna kring dess nedre lopp hafva genom de många kolgrufvorna alldeles mist sitt behag, och de forna skogomgifna fristäderna för munkar och abboter hafva upptagits af masugnar och skeppsvarf och andra storindustriens verkstäder, hvilka kanta flodens stränder från Newcastle till hafvet. Floden är segelbar till Blaydon för mindre farkoster och till Newcastle, 13 km. från mynningen, för stora ångare. T:s kolhandel är den största i England, och flodtrafiken öfverträffas endast af den på Thames och Mersey. De förnämsta hamnarna äro Newcastle samt North och South Shields, men nedanför Newcastle är floden öfverallt försedd med hamnarmar och bryggor. Omkr. sjundedelen af alla i England byggda fartyg bygges vid T.
Tynemouth [ti'nmöth], »Tynes mynning», kommun (borough) i engelska grefskapet Northumberland, består af stadsområdena (townships) Chirton, Cullercoates, North Shields, Preston och Tynemouth. Det sistnämnda, den förnämsta badorten på denna del af kusten, ligger på en udde på norra sidan af Tynes mynning och är förenadt med Newcastle genom en 13 km. lång jernväg. 44,118 innev. (1881) i hela kommunen (1,741 har). Skeppsbyggeri och sejlare-verkstäder. Fiskhandel. -- T. var en sachsisk fästning och sannolikt en romersk militärstation samt fick under 600-talet ett kloster, hvilket var länge berömdt och 1095 förvandlades till fästning.
Tyngd (Lat. gravitas), mek. Enligt Newton attraherar hvarje materiel partikel hvarje annan materiel partikel med en kraft, som är direkt proportionel mot produkten af bådas massor och omvändt proportionel mot qvadraten på deras ömsesidiga afstånd. Detta är hvad man kallar den allmänna gravitationen l. den allmänna tyngden, och ofvannämnda, af Newton uppställda lagar för massors dragningskraft på hvarandra benämnas tyngdlagar eller gå under den sammanfattande benämningen den allmänna gravitationslagen (se Gravitation). Genom denna attraktion (se d. o.) erhåller hvardera kroppen en acceleration, som är direkt proportionel mot den attraherande kroppens massa och omvändt mot afståndets qvadrat, men oberoende af den attraherade kroppens egen massa. Den acceleration, som jordens attraktion sålunda meddelar åt kroppar vid jordens yta, benämnes tyngd l. tyngdkraftens acceleration och betecknas vanligen med bokstafven g (se Fall-lagar). Denna accelerations riktning namnes lod-, vertikal- eller zenitallinie och sammanfaller i allmänhet icke strängt med jordradien. Detta skulle vara fallet, om jorden vore klotformig och bestående af homogena, koncentriska lager, och då skulle ock tyngden öfverallt vara lika. Men detta är icke fallet, utan tyngden varierar för olika jordorter. Vid polerna är den störst och vid eqvatorn minst, dels emedan man vid polerna är närmast jordens medelpunkt, hvarifrån attraktionen kan anses utgå, dels emedan tyngden vid
Källa: Project Runeberg ·
