Sida 789
Utajärvi ...
spränga cerneringskedjan. Utfall företages i allmänhet kort före dagningen, då fiendens vaksamhet vanligen är minst och det tilltagande ljuset underlättar trupprörelserna. Jfr Fästningskrig. O. A. B.
Utfall, Jean von, sjömilitär, född i Göteborg d. 8 April 1681, var 1697--1703 i främmande sjötjenst, men sedan 1703 i svensk och avancerade under det stora nordiska kriget till kommendör 1715 efter sitt tappra förhållande i sjöslaget utanför Rügen d. 28 Juli s. å. Han adlades 1716, hvarvid han lade von till sitt namn. På återväg från Haag, dit han skickats i ett uppdrag till Görtz, togs han 1716 på sjön till fånga af Tordenskjold och återfick friheten först 1719. Natten emellan d. 31 Aug. och 1 Sept. s. å. lyckades han att med 4 små galérer och några slupar i Tordenskjolds åsyn taga 9 fartyg från danska eskadern och införa dem såsom priser till Göteborg. 1722 utnämndes han till schoutbynacht. 1727 anförtroddes honom att i djupaste hemlighet sluta en traktat med Algeriet, för hvilket ändamål han under namnet Claes Seeman i slutet på året afreste öfver Marseille, och d. 16 April 1729 afslöts Sveriges första fredsoch handelsfördrag med nämnda stat. S. å. blef han chef för Göteborgs amiralitet, 1736 vice amiral samt 1742 amiral och amiralitetsråd och chef för volontärregementet. Såsom befälhafvare öfver stora flottan (16 linieskepp, 5 fregatter m. m.) höll han i Maj 1743 vid Hangö en rysk galéreskader instängd i Finska viken. Då denna eskader tycktes bakom den sedermera anlända ryska stora flottan vilja tränga sig ut i Östersjön, skred U. d. 7 Juni till anfall på ryssarnas stora flotta. Men denna drog sig undan, följd af den svenska, och under den dimmiga natten lyckades galéreskadern komma förbi Hangö samt förena sig med de ryska galererna vid Åland, hvarefter den svenska kusten låg öppen för hemsökelse. U. dog i Karlskrona d. 11 Mars 1749.
Utflyttning, jur., den anordning vid laga skifte (eller storskifte i Kopparbergs län), enligt hvilken en eller flere af en bys delegare från byn utflytta, enär byn förut är så sammanbyggd eller dess egor äro så kringspridda eller aflägsna, att skiftesläggningen med det lagbestämda högsta antalet skiften på annat sätt ej är möjlig. Kan ej frivillig öfverenskommelse träffas rörande de delegare, som skola utflytta, tillkommer det skiftesmannen att afgöra hvilka skola vara skyldiga att utflytta, hvarvid, om ej för vinnande af redigt skifte annorlunda fordras, de ega rätt att qvarbo, hvilkas hemman pröfvas vara bäst bebyggda, och som å sina tomtplatser hafva betydligare trädgårdar eller andra nyttiga inrättningar. Pröfvas förhållandena deruti lika med afseende å två eller flere delegare, som ej alla kunna få i byn förblifva, afgöres genom lottning. Sedan de utflyttningsskyldige sålunda bestämts, skola skiftesmannen och gode männen uppskatta och värdera den med utflyttningen förenade kostnad, hvarvid särskildt skall fästas afseende vid de gamla husens beskaffenhet, tillgången å byggnadsmaterial och arbetshjelp, kostnad för beredande af vattentillgång vid ny gård m. m. I den uppskattade utflyttningskostnaden skola med den utflyttande de qvarboende delegarna deltaga, hvarvid bidragen beräknas efter hvars och ens egoandel och med fäst afseende å den nytta, som hvar och en kan vinna genom större utrymme eller bekvämare skiften. Dessa bidrag skola utgöras i penningar, körslor, dagsverken eller byggnadsmaterial. Till kostnaderna för utflyttning, som ålagts, lemnas emellertid äfven, bidrag af statsmedel, och detta utflyttningsunderstöd utbetalas af K. M:ts befallningshafvande (k. kung. d. 27 Sept. 1861 och d. 8 Dec. 1876). Får den utflyttade fordran för oguldna utflyttningsbidrag eller för ersättning, som tillerkänts honom för odling, vanhäfd, ståndskog el. dyl., så eger han, derest denna ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, förmånsrätt i den bidragsskyldiga fastighetens jord i likhet med enskild ränteegare för afgäld af fast egendom (lag d. 1 Maj 1885; jfr H. B. 17: 6). Genom utflyttningen skiljes den utflyttade icke ovilkorligen från nyttjanderätten till sina gamla hus, trädgårdar eller andra anläggningar; ty om sådana ej genast kunna å det nya stället inrättas, är han berättigad att fortfarande under vissa år mot skälig ersättning till den nye innehafvaren nyttja dessa delar af sin förutvarande egendom. Jfr Egoskifte. K. H. B.
Utfodring, fördelningen af de för husdjuren afsedda fodermedlen, rättar sig efter husdjurens ålder och fodermedlens beskaffenhet. Unga djur böra i allmänhet dagligen fodras oftare än äldre, och vid användande af mycket vattenhaltig föda, såsom gräs, rotfrukter, drank, mjölk och vassla, bör utfodringen ske oftare än vid s. k. torrfodring. Hästar utfodras i allmänhet oftare än öfriga husdjur, men utfodringstiderna måsto lämpa sig efter den tid djuren hvila från arbete. 4--6 fodergifvor dagligen vid utfodring med hö, hafre och hackelse torde vara tillräckligt. Vid utfodringen med hafre bör ej omedelbart efter att djuren förtärt densamma gifvas hö, emedan den i magen befintliga hafren utskjutes i tarmarna genom det upptagna höet, innan ännu hafren hunnit blifva tillräckligt genomdränkt af magsaften för näringsämnenas upplösning. -- För nötboskapen gifves födan till unga djur, då de ännu dricka mjölk, minst tre gånger dagligen; till äldre boskap och vid utfodring med en blandning af torra fodermedel (hö, halm, säd) och rotfrukter kan fodret fördelas i två till tre gifver dagligen. Man börjar då på morgonen med hö och gifver derefter hälften af den för dagen afsedda qvantiteten af rotfrukter, hackelse, säd och oljekakor, blandade tillsammans. På eftermiddagen gifves den återstående delen af rotfrukter, hackelse, säd och oljekakor samt derefter halm till nattfoder. Vid användning af trenne utfodringstider gifves sörpfodret (rotfrukter etc.) på morgonen och eftermiddagen, hö under middagen samt halm efter sörpfodret på eftermiddagen. Vid utfodring med grönfoder bör födan fördelas i 4 gifvor, likasom då hufvudmassan af födan utgöres af drank. -- Till får kan fodret gifvas i lika fördelning som till nötkreatur, och svin böra
Källa: Project Runeberg ·
