Sida 129
Zimmermann ...
vid polytekniska skolan i Stuttgart, men afsattes af regeringen, sedan han såsom medlem af tyska nationalförsamlingen 1848–49 uppträdt som en af de mer beslutsamme venstermännen. 1854 inträdde Z. åter i det andliga ståndet. Död såsom kyrkoherde i Owen 1878. — Z. vardt en af schwabiska skaldekretsens män genom sina Gedichte (1831; 3:dje uppl. 1854), som utmärkas af friskhet och manligt allvar. Inom det populärhistoriska skriftställeriet utvecklade han en oaflåtlig flit, bland hvars alster här må nämnas Geschichte Würtembergs (2 bd, 1835–37), Die befreiungskämpfe der deutschen gegen Napoleon (1836; 3:dje uppl. 1859), Prins Eugen von Savoyen und seine zeit (1837), Geschichte des grossen bauernkriegs (3 bd, 1840–44; 3:dje uppl. 1890–91), som är Z:s mest betydande verk, och Die geschichte der englischen revolution (2:dra uppl. 1854). Inom literaturhistorien falla hans Geschichte der poetischen und prosaischen deutschen nationalliteratur (1846; 2:dra uppl. 1856) och Geschichte der poesie aller völker (2:dra uppl. 1856).
Zimmermann, Johann von, tysk industriidkare, född i Ungern 1820, har inlagt stor förtjenst om tillverkningen af goda verktygsmaskiner i Tyskland. Han öppnade 1844 i Chemnitz (Sachsen) en mekanisk verkstad för finare maskindelar, lade sedan 1854 an på verktygsmaskiner (särskildt för träbearbetning) och lyckades framställa sådana, som kunde täfla med de engelska. Hans verkstad, som 1871 sysselsatte ett tusental arbetare, ombildades då till ett aktiebolag, hvars direktör han blef. För sina förtjenster om främjandet af industriel yrkesbildning i Ungern upphöjdes han af österrikiska kejsaren i ärftligt adelsstånd.
Zimmermann, Robert Arthur Theodor, österrikisk filosof och estetiker, son till den förtjenstfulle pedagogen August Z. i Prag, föddes derst. d. 2 Nov. 1824, studerade der filosofi, men for snart till Wien, hvarest han studerade matematik och naturvetenskap. 1847 blef han assistent vid observatoriet i Wien, men slog sig å nyo på filosofiska studier och utnämndes 1850 till e. o. professor i filosofi i Olmütz. 1852 blef han ord. professor i Prag och 1861 i Wien samt 1869 medlem af Akademie der wissenschaften, i hvars skrifter han offentliggjorde flere af sina uppsatser. Såsom filosof slöt han sig till Herbart. Bland hans skrifter må nämnas Leibnizens' Monadologie (1847), Leibniz und Herbart (1849), Philosophische propedeutik für obergymnasien (1849, flere uppl.), Das rechtsprincip bei Leibniz und Lessing (1855), Ueber das tragische und die tragödie (1856), Äesthetik (I–II, 1858–65), Ueber Kants widerlegung des idealismus an Berkeley (1870), Anthroposophie im umriss (1872), Ueber Trendelenburgs einwürfe gegen Herbarts praktische ideen (s. å.), Kant und die positive philosophie (1874), Schellings philosophie der kunst (1875), Studien und kritiken zur philosophie und aesthetik (2 bd, 1877), Kant und der spiritismus (1879), Henry More und die vier dimensionen des raumes (Wienakademiens »Sitzungsberichte», 1881), Ueber Humes empirische begründung der moral (1883), Ueber Humes stellung zu Berkeley und Kant (s. å.), Jakob Bernoulli als logiker (1885), Kant und Comte in ihrem verhältniss zur metaphysik samt Leibniz bei Spinoza (1890).
Sin förnämsta betydelse har Z. såsom den egentlige representanten för den s. k. formestetiken. Liksom han i sin filosofi var motståndare till Hegel och den från denne utgående idealistiska riktningen, sökte häri i sin estetik vederlägga den på denna filosofi grundade uppfattningen af det sköna såsom en uppenbarelse af ett substantielt innehåll. Gent emot ett dylikt uppfattningssätt, som i estetikens historia vanligen benämnes substantialism och af Z. betecknas med termen »materialism», sökte han, med Herbart till utgångspunkt, visa, att det sköna ligger i formen, i förhållandet mellan det sköna föremålets delar. Den förra delen af hans »Äesthetik» (»Geschichte der aesthetik») har en kritisk uppgift: den skall visa, att de i historien framträdande estetiska åsigterna antingen satt eller bort sätta det skönas väsende i formen. Han indelar nämligen samtliga de historiska åsigterna i materialistiska och formalistiska och söker uppvisa de senares företräden framför de förras. Den senare delen af samma arbete (»Allgemeine aesthetik als formwissenschaft») utgör den positiva delen af hans skönhetslära och skall angifva hvilka det skönas former äro, angifva hvilka de förhållanden äro, som behaga intresselöst och allmängiltigt. — Såsom förtjenster hos Z:s estetik kan man framhålla dels den rent estetiskt historiska forskning, hvarom »Geschichte der aesthetik» bär vittne, dels hans kritiska framhållande af det otillfredsställande i att, såsom »materialisterna» göra, fatta det sköna såsom en uppenbarelseform af det sanna, vidare ock hans sträfvan att en gång för alla fixera det i estetikens historia ständigt återkommande begreppet form. Detta begrepp har han definierat såsom liktydigt med begreppet relation, hvilket han åter fattar såsom det blotta sammanvarat mellan motsatta led. På ett sådant sammanvara (»zusammen») mellan det sköna föremålets (»bildens») enskilda delar beror enligt Z. skönhetsintrycket, ja skönheten är just detta sammanvara, m. a. o. det sköna är form. De enskilda delarna åter, som stå i relation till hvarandra, d. v. s. sjelfva relations- eller formleden, äro för skönheten likgiltiga. De enskilda marmorpartiklarna i en skön marmorbild äro ej sköna, utan blott relationen, förhållandet mellan dem. Och så förhåller det sig ock inom alla skönhetens områden; i musiken t. ex. äro ej de enskilda ljudvibrationerna sköna, utan det är förhållandet mellan dessa, som gifver den musikaliska skönheten. — Svårigheten vid denna åsigt torde i korthet kunna uttryckas sålunda: Om, såsom Z:s afsigt är, den formalistiska principen strängt fasthålles, så att det sköna alltjämt fattas såsom den blotta relationen mellan för skönheten sjelf likgiltiga relationsleder, så blir det, såsom vi skola visa, omöjligt att åt detsamma vindicera någon som hälst karakteristisk egenskap. I sin »Geschichte der aesthetik» grundar Z. formalismens företräde framför »materialismen» väsentligen på det, såsom det
Källa: Project Runeberg · ·
