Sida 210
Ålholm ...
sorg öfver synden och längtan efter frälsning ifrån den. Man kan derför definiera det lutherska begreppet ånger sålunda: en med afsky för synden och längtan efter frälsning ifrån synden förenad sorg öfver synden. De bibelställen, som företrädesvis åberopas för denna uppfattning af begreppet ånger, äro Ps. 51: 5, 6, och 2 Kor. 7:10. J. P.
Angerboda. Se Angerboda.
Ångermanelfven, norra Sveriges förnämsta vattendrag, aflopp för vattensamlingarna i en stor mängd af de paralleldalar, som upptaga Ångermanland samt norra delen af Jämtland och södra delen af Lappland. Den bildas af tre stora, på fjällen upprinnande källfloder, af hvilka den nordligaste är den egentliga Ångermanelfven, den mellersta kallas Fjällsjöelfven och den sydligaste Faxelfven. Den norra källarmen, den egentliga Å., hvilken till följd af sin längd anses vara hufvudfloden, ehuru den under sitt lopp är känd under olika namn, upprinner vid gränsen mot Norge ur Volmajaur och flyter mot s. ö. under namnet Vojmån genom åtskilliga fjällsjöar, af hvilka den nedersta och största, Vojmsjön, har 60 km. längd, böjer derefter åt s. och v. samt förenar sig efter 180 km. lopp vid Vilhelmina kyrka i Volgsjön med en sydlig källflod, Storån, hvilken, kommande från fjällen, under sitt 120 km. långa lopp, genomflutit de stora Kult- och Malgomajsjöarna. Långt upp i dessa källfloders ådalar träffas bebyggda orter. Från Volgsjön flyter elfven, med namn efter de trakter den passerar, genom skogslandet, först i sydöstlig riktning till Åsele kyrka (309 m. öfver hafvet), derefter åt s., v. och å nyo s., under ständiga forsar och fall genom Junsele och Lidens socknar, i hvilken sistnämnda den, efter 330 km. lopp, förenar sig med den andra källflöden, Fjällsjöelfven. Denna har sin upprinnelse bland de ogästvänliga fjällen i nordligaste Jämtland och bildas äfvenledes af två källarmar, Saxelfven, som kommer från Blåsjö fjäll och på en lång sträcka bildar gräns mellan Lappland och Jämtland och efter 100 km. lopp utfaller i den långa och smala Tåsjön, hvilken jämväl upptager den sydliga källarmen, Jougdelfven (75 km.). Sedan elfven lemnat den för sin rika växtlighet berömda Tåsjödalen, upptager den från s. v. afloppet för den stora Flåsjön i Jämtland samt något längre ned, i Bodumsjön, den från n. kommande Råströmselfven (100 km.), aflopp för en mängd sjöar och bäckar på Byrg- och Blajkfjällens södra sluttningar, samt skyndar vidare genom Fjällsjö och Ramsele socknar, der från v. upptages en förgrening från Faxelfven, Vengelelfven (se nedan), och förenar sig i Lidens socken efter 250 km. lopp med den norra elfgrenen, hvarefter floden under benämningen Norra Ådalselfven fortsätter 33 km. genom Resele och Eds socknar, tills den vid Österås i Sollefteå socken nedanför Edsforsen förenar sig med den tredje och sydligaste källflöden, Faxelfven. Den sistnämnda upprinner i Jämtlands nordligaste spets, på sluttningen af Jadnems klump, söker sig fram mellan fjällen genom åtskilliga sjöar till Qvarnbergsvattnet (326 m. öfver hafvet), som i öfrigt har tillflöden från Norge och utgör den öfversta af en sammanhängande rad af sjöar, Håkafotfjärden, Fogelsjön, Torsfjärden, Svaningen, Ströms vattudal, Russfjärden, Fångsjön och Sporrsjön m. fl., hvilka med en längd af omkr. 160 km. sträcka sig genom en särdeles vacker trakt i nordöstra delen af Jämtland in öfver Ångermanlands gräns och, med undantag af några större forsar, i hela sin längd är segelbar. Inkommen i Ångermanland delar elfven sig i närheten af Täxans gästgifvaregård i två grenar, af hvilka den ena under namnet Vengelelfven går österut med jämförelsevis lugnt vatten genom Fjällsjö och Ramsele socknar, tills den efter 35 km. färd, ofvanför byn Nordantjäl infaller i Fjällsjöelfven, hvaremot den andra grenen, med omvexlande smärre forsar och lugnvatten, fortsätter i sydöstlig riktning genom Ramsele, Edsele och Hellgums socknar. Inkommen i Långsele socken, vänder elfven åt n. ö. och skyndar med hastigare lopp och strida forsar genom denna och Eds socknar till sin förening med Norra Ådalselfven. Faxelfvens längd är 340 km. — Snart passera de nu i samma strömfåra förenade flodgrenarna sin sista fors, vid Sollefteå, hvarefter floden ända till utloppet är segelbar, dock under öfre loppet, till Nyland, endast för mindre djupgående fartyg, ehuru djupet flerestädes är 7 m. och bredden 300–500 m. Nedanför Nyland, der elfven utvidgar sig i många fjärdar samt oftast har en bredd af 3–5 km. med betydligt djup, antager elfven karakteren af en hafsvik och är segelbar för de största fartyg. Der pågår också en mycket stark sjöfart. De från det öfre landet nedkomna timmerflottarna, försågas och utskeppas vid omkr. 40 lastageplatser, hvilka med sina staplar af trävaror och bullrande ångsågar visserligen bidraga att göra taflan liflig, men tillika störande inverka på den romantik, som den storslagna naturen i rikt mått spridt öfver denna trakt. Också anses ådalen ofvanför Nyland, förbi Ed och uppåt Resele och Liden, i afseende på naturens skönhet ega företräde och har af resande jämförts med de vackraste trakterna vid Rhen och Neckar. Ofvanför de branta elfstränderna med deras 15–20 m. höga sandåsar, som af vattnet utskurits till s. k. nipor (se Nipa), utbreda sig grönskande, delvis odlade och väl bebyggda dalslätter, som terrassformigt mellan rader af kullar höja sig mot de omgifvande, oftast skogklädda bergen, hvilkas aflägsna, blånande toppar insvepas i molnslöjor, under det den mörka grönskan på deras sluttningar brytes af spridda fäbodar. Ungefär halfvägs mellan Nyland och hafvet delar sig elfven i två breda grenar, af hvilka den norra, som utgrenar sig till den vackra Norafjärden, går n. om Åbordsö och Hemsö till hafvet samt den södra, med förgreningen Älandsfjärden, uppnår samma mål mellan Hemsö och Lungö på ena sidan samt fastlandet och Hernön (med Hernösand) på den andra. I hela den nedre delen af Å., ända upp till de branta forsarna i Liden, en sträcka af omkr. 120 km., idkas ett gifvande laxfiske. Elfvens hela längd
Källa: Project Runeberg ·
