Sida 215
Ångermanlands östra kontrakt ...
England 5,694 ångare af 9,383,000 tonsbrutto Tyskland 779 » » 1,144,000 » » Frankrike 500 » » 856,000 » » Amerika 423 » » 642,000 » » Spanien 354 » » 439,000 » » Norge 490 » » 367,000 » » Italien 218 » » 323,000 » » Holland 201 » » 302,000 » » Ryssland 297 » » 235,000 » » Sverige 459 » » 212,800 » » Österrike 137 » » 209,700 » » Danmark 226 » » 183,000 » » Japan 179 » » 142,000 » » Grekland 96 » » 128,000 » » Brasilien 176 » » 120,000 » » Belgien 63 » » 113,000 » » Portugal 39 » » 64,000 » » Turkiet 63 » » 59,000 » »
Segelfartygen utträngas i våra dagar alltmer af ångare, och man torde kunna påstå, att f. n. minst 3/4 af all sjötrafik ombesörjes med ångkraft. — Om de moderna krigsångfartygen se Pansarfartyg. Jfr för öfrigt Ångmaskinen och Ångpanna samt Flotta, Handelsflotta, Skeppsbyggeri och Sjöfart. L. H.
Ångfartygsbefälhafvare. Enligt för Sverige gällande bestämmelser skall å hvarje till handelsflottan hörande passagerare-ångfartyg samt å utomskärs gående ångfartyg med mera än 10 hästars nominel maskinkraft behörig befälhafvare vara anställd, som skall hafva uppnått 21 års ålder samt vara svensk eller norsk undersåte. — Är fartyget ett utomskärs gående bogseringsångfartyg med mera än 10 hästars nominel maskinkraft eller ett mindre, fjerde klassens passagerare-ångfartyg, som icke får föra flere än 120 passagerare eller hvilket, oberoende af passagerare-antalet, icke gör längre resor än inom 1 geografisk mil (= 4') från sin hufvudstation, må såväl dess befälhafvare som dess maskinist vara oexaminerade, med vilkor dock att den förre innehar af konungens befallningshafvande utfärdadt tillståndsbevis att sådant fartyg föra samt att den senare deltagit i ångmaskiners skötsel och företett intyg af sakkunnig person, att han eger för maskinistbefattning praktisk duglighet. För erhållande af omförmälda tillståndsbevis för befälhafvare fordras nöjaktigt intyg om nödig erfarenhet i sjömansyrket och i ångmaskiners skötsel samt att hafva gjort sig känd för ordentligt uppförande. Detta tillståndsbevis kan af samma myndighet återkallas, när sådant finnes nödigt. — Om ett ångfartyg af hvad slag eller storlek som hälst befar Östersjön, Nordsjön, Engelska kanalen t. o. m. Brest samt Storbritannien och Irland med dithörande öar, skall dess befälhafvare innehafva åtminstone styrmansbref och derjämte hafva aflagt antingen särskild examen i ångmaskinlära, sedan han undergått styrmansexamen, eller ock sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen enligt 1890 års navigationsreglemente. Dessutom skall å sistnämnda fartyg vara anställda en styrman och en maskinist, båda examinerade, samt, om fartyget eger föra passagerare och är bestämdt till farvatten bortom Skagen och Lindesnäs, äfven en andre styrman. — Skall ett ångfartyg befara vidsträcktare farvatten än de nyss nämnda, måste dess befälhafvare vara försedd dels med befälhafvarebref, dels med betyg öfver aflagd ångfartygsbefälhafvare-examen eller öfver aflagd examen i ångmaskinlära vid navigationsskola i riket eller vid någon af flottans underbefälsskolor, hvarjämte å fartyget skola finnas anställda en öfvermaskinist och en maskinist, båda examinerade. Sistnämnda bestämmelse om anställande af öfvermaskinist gäller äfven ett passagerare-ångfartyg, som är bestämdt till farvatten bortom Skagen och Lindesnäs. Den, som före d. 1 Apr. 1880 varit berättigad att föra befäl å passagerare-ångfartyg, eger, utan att innehafva befälhafvare- eller styrmansbref, fortfarande samma rättighet.
Före 1851 kräfdes endast ett intyg af sakkunnig person, att befälhafvaren egde vederbörlig insigt i förande af ett ångfartyg. Föreskriften om s. k. »ångfartygsbefälhafvare-examen», som 1851 (med närmare bestämmelser år 1861) anbefalldes för vinnande af behörighet att föra befäl å passagerare-ångfartyg, upphörde att vara gällande 1890, då nu gällande reglemente för navigationsskolorna i riket utfärdades, enligt hvilket ångmaskinlära ingår bland öfriga ämnen i sjökaptensexamen. Särskild examen i ångmaskinlära kan dock få afläggas af den, som genomgått endast styrmansexamen, hvarigenom behörighet vinnes att föra ångfartyg enligt de närmare bestämmelser här ofvan angifvits (jfr k. förord. angående befälet å svenska handelsfartyg 1878 jämte förändringar i Sv. förf. saml. 1880, 1882 och 1890).
År 1857 bildades Ångfartygsbefälhafvaresällskapet i Stockholm (»Sällskapet Å. B.»), som har till ändamål bl. a. att i mån af sina tillgångar bereda pensioner och understöd åt dem bland sina medlemmar, hvilka till följd af sjukdom eller andra ömmande omständigheter deraf kunna komma i behof. Vid 1893 års slut uppgick sällskapets pensions- och understödsfond till 110,700 kr. och ledamöternas antal till 250. R. N.
Ångfärgtryck. Se Tygtryck.
Ångfärja. Se Färja.
Ånggevär. Se Ångskjutvapen.
Ånghammare. Se Hammare 1.
Ånghvissla. Se Ljudsignaler och Mistsignalapparater.
Ångkanoner. Se Angskjutvapen.
Ångkokning. Under det att man i hushållet vanligen sätter direkt öfver elden den vätska, som skall upphettas, nyttjas i fabriksdriften till betydlig utsträckning metoden att frambringa vattenånga i en särskild ångpanna och låta denna ånga upphetta de vätskor, som skola kokas. Fördelarna af ett sådant förfaringssätt äro att vidbränning omöjliggöres, att man från en enda eld kan förse en massa kokapparater med ånga samt att kokningen ofta kan företagas i träkärl, då ju desamma icke komma i beröring med elden. I många fall är det lämpligt att leda ångan ur ångpannan genom ett metallrör direkt in i den ifrågavarande vätskan. Ångan af gifver då fullständigt sitt värme och förtätas sjelf till
Källa: Project Runeberg · ·
