Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen

Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

Sida 72

Ytterbrant ...

yttranderätt i öfrigt genomgår båda landens lagstiftning, med de inskränkningar, som strafflag och upprätthållande af allmän säkerhet och ordning fordra. — Jfr H. L. Rydin: »Om yttrandefrihet och tryckfrihet» (1859). H. L. R.

Yttranderätt. Se Yttrandefrihet.

Yttre fall. Se 88 å fig. till art. Tackling.

Yttre linier, krigsv. Se Inre linier.

Yttre mission. Se Mission.

Yttre planeter. Se Inre planeter.

Yttrium, kem., ett metalliskt grundämne, upptäckt 1794 af Gadolin såsom beståndsdel i ett svart mineral från Ytterby fältspatbrott nära Vaxholm, hvilket mineral sedermera erhöll namnet gadolinit. Den af Gadolin framställda yttrium-oxiden, ytterjorden, var emellertid en blandning af flere oxider, bland hvilka Ekeberg 1802 fann berylljord och Berzelius 1814 ceroxid. Den återstående renare ytterjorden befanns af Mosander 1842 vara en blandning af trenne olika oxider, af honom kallade ytterjord, erbinjord och terbinjord (se Erbium), af hvilka de sistnämnda sedermera befunnits vara blandningar af flere, till en del ännu icke i rent tillstånd framställda oxider. Den rena ytterjorden, hvilken såväl i gadolinit som i andra mineral, t. ex. fergusonit, yttrotantal, euxenit m. fl., utgör hufvudmassan, är ett hvitt pulver, som lätt löses i syror och dermed ger färglösa, väl kristalliserande salter. Det metalliska grundämnet yttrium är ännu icke framstäldt i kompakt form. Såsom element tillhör det de treatomiga och har atomvigten 89, hvilken tecknas Y. P. T. C.

Yttrocerit, miner., en isomorf blandning af fluorkalcium med fluoryttrium, fluorcerium m. m., hvilken såväl geometriskt som kemiskt är isomorf med flusspat. Färgen är violblå, med dragning åt grått eller hvitt. Mineralet fanns först vid Finnbo och Broddbo mineralbrott nära Falun i granit och har sedan funnits i Nord-Amerika. Ant. Sj.

Yttrotantal (yttrotantalit), miner., ett tantalat af ytterjord, kalk, jern och uran, som kristalliserar rombiskt, förekommer i två färgvarieteter (svart och gul) i en grofkristallinisk granit vid Ytterby fältspatbrott i närheten af Vaxholm samt har äfven blifvit funnet vid Finnbo, Broddbo och Kårarfvet vid Falun. Mineralet har halfmetallisk glans, en hårdhet af 5–5,5 samt egentlig vigt = 5,4–5,9. Yttrotantalen undersöktes och namngafs 1802 af den svenske kemisten Ekeberg. Ant. Sj.

Yttrotitanit (af A.Erdmann kallad keilhauit efter den norske geologen Keilhau), miner., är en titanit (se d. o.), der kalken delvis ersattes af ytterjord och lerjord. Den förekommer vid Arendal i Norge och Alseda i Sverige. Ant. Sj.

Yt-tryck, fys. Se Ytspänning.

Yttäthet (om elektricitet), fys. Elektricitetens fördelning på en laddad ledare beror på ledarens form. Endast på sferiska ledare är elektriciteten jämnt fördelad öfver sferens hela yta, och yttätheten är dervid lika med förhållandet mellan elektricitetsmängden och sferens yta. Å ledare af annan form är tätheten i allmänhet olika i hvarje punkt och mätes genom den på ytelementet kring punkten befintliga elektricitetsmängden. På yttätheten beror yttensionen. Se vidare Elektricitet. A. Bi–n.

Ytvatten, detsamma som dagvatten (se d. o.).

Yucatan, halfö i Central-Amerika, sydöstra delen af Mejico, hvaraf den sedan 1861 bildar de två staterna Campeche i v. och Y. i ö. (Af namnets betydelse finnas många tolkningar; enligt en skulle infödingarna, när spaniorerna vid sin landstigning 1506 frågat efter landets namn, hafva svarat juca tan, d. v. s. »hvad sägen I?», hvilket uppfattades som svar på frågan.) Halfön skjuter ut i nästan rektangulär form mellan Mejikanska viken i v. och Karibiska hafvet i ö. genom nära 4 breddgrader (17° 43'–21° 40' n. br.) och stöter i s. ö. till Britiska Honduras, i s. v. till mejikanska staten Tabasco och i s. till republ. Guatemala med rent konventionella gränser. Arealen beräknas till omkr. 142,290 qvkm. och folkmängden 1892 till 423,596 pers., deraf Campeche har 56,462 qvkm. och 93,976 innev, och Yucatan 85,828 qvkm. och 329,620 innev. Kustlinien är enformig, med endast få vikar (Laguna de Terminos i v., Ascension, Espiritu Santo- och Chetumal-vikarna i ö.) och öar (Cozumal i ö.). Men norra kusten är omgifven af en nästan oafbruten rad låga dyner, hvilka omsluta en bred lagun, som varierar i längd och djup med årstiderna. Innanför lagunen ligger en bädd af koralliniska kalkstensklippor, hvilka bilda nästan hela halföns platåland. I geologiskt hänseende är halfön således en jämförelsevis ung bildning, småningom betäckt med ett lager af tunn jord, bildad genom kalkens förvittring. Här och der afbrytes den jämna ytan af några sjöbäcken (Bacalar och Chicankanah) och några få isolerade kullar och åsar i v. samt på östra sidan Sierra Alta, en bergskedja, som genomgår hela halfön från Cap Catóche i n. till granskapet af sjön Petén i Guatemala. Klimatet är torrt, med otillräcklig och oviss nederbörd, samt hett (temperaturen varierar mellan 24° och 37° i skuggan), till följd af såväl landets tropiska läge som granskapet till Golfströmmen, hvilken under sin passage genom Yucatan-sundet går närmare Y. än Cuba. Det oaktadt är det jämförelsevis sundt, ehuru gula febern periodvis besöker kusten. Hela norra delen och större delen af Sierra Alta sakna större träd; men kustlandet på ömse sidor till Tabasco och Honduras, som har tillräcklig nederbörd, för att skogväxt kan uppstå, eger skogar af mahogni och andra finare trädslag, vanilj, kampeschträd och andra färgträd. De vanligaste kulturväxterna äro majs, sockerrör, tobak, bomull, kaffe och särskildt hennequen, den s. k yucatanhampan eller sisalhampan, Agave sisalensis, som växer öfverallt och begagnas till tågvirke, säckväf och andra gröfre väfnader. Endast en jämförelsevis ringa del af landet är odlad, och egarna af de stora länderierna (haciendas) ega hvarken nödigt kapital eller energi att förvalta dem. Derför visa sig öfverallt tecken till förfall; hela landet är hufvudsakligen en ödemark, säger en amerikansk reseskildrare, Ober. Hufvudstaden i staten Yucatan är Merida (omkr» 40,000 innev.), som är förenadt med sin hamn Progreso, på nordvestra kusten, genom en

Källa: Project Runeberg · ·