Sida 168
söndagshvila. Emellertid hafva just de land, »som kunna sägas framför andra häfda den personliga friheten», nämligen England, Schweiz och Nord-Amerikas Förenta stater, här gått i spetsen. För öfrigt hafva arbetarna sjelfva på senare tider allestädes vunnit en allt klarare insigt i de förut skildrade förderfliga följderna af en alltför lång arbetstid. Knappast någon del af arbetarefrågan framstår numera för dem sjelfva i högre grad såsom en arbetsklassens lifsfråga. Visserligen har man på några håll, särskildt i England, genom ett starkt föreningsväsende lyckats utan statens mellankomst genomföra betydande reformer; men den öfvertygelsen mognar dock alltmer att äfven i fråga om arbetstiden arbetaren behöfver samhällets skydd. Önskningar om lagstiftningens ingripande hafva också framstälts vid de internationella arbetarekongresserna. Naturligtvis kan icke arbetstiden utan vidare sättas lika lång för alla yrken och näringar. Exempelvis vore det ju dårskap att för jordbruksarbetet i ett land som vårt stadga en för alla årstider lika lång arbetsdag; detta redan på den grund att »solen i höga norden icke håller normalarbetsdag hvarken af åtta eller ens af tio till elfva timmar». Arbetstiden måste inom vissa gränser göras beroende af arbetets art, den grad af ansträngning det kräfver, dess mer eller mindre helsovådliga natur, klimatiska förhållanden, lokalens beskaffenhet, arbetarens ålder, kön och kroppskonstitution. Men att det verkligen i fråga om fabriks- och dermed jämförligt arbete låtit sig göra att genom lagens mellankomst bereda arbetaren åtminstone något skydd mot en öfverdrifvet lång arbetstid, framgår deraf att i några stater lagstadgad normal- l. maximalarbetsdag redan nu faktiskt är införd. Så i vissa af nord-amerikanska unionens stater, i Schweiz samt till och med i Österrike, der det uppgifves, att »elfvatimmarsdagen» skulle leda sitt ursprung från de farhågor, som väcktes hos statsmakterna, då militärmönstringarna i vissa fabriksdistrikt otvetydigt gåfvo vid handen, att arbetsklassens fysik alltjämt försämrades (jfr Normalarbetsdag). I fråga om nattarbete är Schweiz det enda land, som uttryckligen i lag förbjudit detsamma utom i vissa undantagsfall, särskildt vid fabrikationer, hvilkas natur med nödvändighet kräfver att de hållas i gång både dag och natt, exempelvis sådana, som gå med s. k. ständig eld. I England är nattarbete genom arbetarnas egna organisationer inskränkt till det oundgängligaste. I Schweiz och delvis i Österrike är likaledas söndagsarbete förbjudet ur arbetareskyddets synpunkt; i flere andra land är det inskränkt genom allmän lag eller särskilda polisföreskrifter. I Sverige förbjuder strafflagens 7:de kap. (»Om religionsbrott») i allmänhet såsom sabbatsbrott arbete på sön- och högtidsdagar mellan kl. 6 på morgonen och 7 på aftonen. Starka röster höjas numera från skilda läger i olika land med den fordran att lagen skall i fråga om oundgängligt nattoch söndagsarbete föreskrifva arbetarnas indelning i olika arbetslag eller skift, så att ledighet och nödig hvila tillförsäkras dem åtminstone hvarannan natt samt hvarannan söndag (jfr Söndagshvila Suppl.).
För att arbetaren i fråga om arbetstid, raster, nattarbete, aflöningstider, söndagshvila samt ordningsregler vid arbetet skall klart och oomtvisteligt veta både rättigheter och skyldigheter är det af stor vigt att en skriftligt uppsatt arbetsl. fabriksordning finnes. Den faran ligger dock nära, att dessa fabriksordningar förvandlas till »ett i arbetsgifvarens intresse uppstäldt privat polisreglemente». Lagstiftningen har derför i Schweiz och Österrike, liksom delvis i Tyskland, till förekommande af missbruk utfärdat föreskrifter huru fabriksordningar skola uppsättas.
Långt djupare ingriper dock den nyare lagstiftningen i fabrikens inre förhållanden och den enskilde arbetsgifvarens fria sjelfbestämningsrätt genom de i ett flertal land gällande bestämmelser i syfte att såvidt möjligt bereda skydd mot helsovådliga inflytelser inom vissa yrken och deraf förorsakade yrkessjukdomar, äfvensom mot annan yrkesfara. I flere land — bland dem äfven Sverige genom lagen om yrkesfara af d. 10 Maj 1889 — äro föreskrifter meddelade rörande fabrikslokalernas allmänna beskaffenhet, luftrum för hvarje arbetare, ventilation, rengöring m. m. Likaledes lemnas allmänna bestämmelser angående yrken, der damm, gaser eller ångor spridas i lokalen i en för arbetaren skadlig mängd; slutligen stadgas kringgärdandet med skyddsinrättningar af farligt liggande maskiner eller maskindelar samt åtgärder i öfrigt till skydd mot yrkesfara, För att öfvervaka dessa bestämmelser samt tillse utförandet af de inom skilda yrken i hög grad vexlande och mångsidiga detaljer, som kräfvas i tillämpningen, erfordras med nödvändighet en vaksam och verksam fabriks- eller yrkesinspektion. Yrkesinspektörer finnas nu i England, der fabriksinspektion infördes redan 1833, i Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz, Frankrike, Belgien, Danmark och Sverige (se vidare Yrkesinspektion).
Hvarken skyddsåtgärder eller yrkesinspektion kunna emellertid förekomma, att oförvållade olycksfall under arbetet tima i stort antal. Ganska allmänt erkännes det såsom en af statens social-politiska uppgifter att genom särskild lagstiftning bereda arbetaren och hans familj någon ersättning för den skada olycksfallet vållat, och att göra detta genom en lättare procedur och i större omfattning än allmänna privaträttsliga anspråk på skadestånd innebära. I flere land har man derför stiftat särskilda lagar om »yrkesansvarighet». Svårigheter och tvister vid dessas tillämpning hafva framkallat behofvet af yrkesansvarighetens ersättande med olycksfallsförsäkring. Tankarna äro ännu delade huruvida sådan försäkring bör grundas på frivillighet eller åläggas genom tvång. I Tyskland och Österrike är tvångsprincipen med framgång genomförd, och staten har der iklädt sig såväl kontrollen som ansvaret för hela olycksfallsförsäkringen. I Sverige har regeringen vid två olika tillfällen, 1890 och 1891, framlagt k. proposition om obligatorisk olycksfallsförsäkring, dock utan att vinna riksdagens bifall. Samma öde drabbade vid 1895 års riksdag regeringens förslag om lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete. Förslaget, i likhet med de föregående fotadt på tvångsförsäkringens princip, innebar så till vida en nyhet för vårt land, som det för att
Källa: Project Runeberg ·
