Sida 19
qv.-fot och indelas i 4 roods l. 160 qv.-perches. 1 acre är =0,40467 hektar. 30 acres utgöra 1 yard of land (se Yard), 100 acres 1 hide (se d. o.).
*Acre, S:t Jean d', var det namn staden fick under korstågen. Den kallas nu vanligen Akka och ligger i vilajetet Beirut, liva Akka.
Acredula. Se Stjertmesslägtet.
*Acrel, Olof, intill sin tid Sveriges störste kirurg, född d. 26 Nov. 1717, dog d. 26 Maj 1806. Andra uppl. af Chirurgiska händelser utkom 1775. Enligt Upsala medicinska fakultets protokoll för d. 20 Maj 1760 anmodade fakulteten A. att inför densamma visa sin insigt, emedan den fruktade, att »doktorsgradens offererande till honom» utan vidare skulle utgöra ett prejudikat, som »torde gifva anledning till missbruk». Till minne af A. öfverlemnade prof. C. G. Santesson 1879 till Karolinska institutet 10,000 kronor att utgöra en fond, som skall bära namnet Acrelska stipendiefonden, och hvars årliga ränta skall tilldelas en eller två unga män, som ådagalagt berömvärd flit samt håg och fallenhet för kirurgi. Jfr O. E. A. Hjelt: »Olof af Acrel, den svenska kirurgins fader» (akademiprogram, Helsingfors 1884). R. T–dt.
Acrel, Johan Gustaf, läkare, brorson till Olof af A., född i Stockholm d. 15 Maj 1741, studerade från 1754 på Serafimerlasarettet under ledning af sin farbroder, i hvars hem han upptogs, sändes af denne 1758 till Upsala universitet, blef, efter af kirurgiska societeten erhållet mästerbref, 1763 regementsfältskär i Malmö samt promoverades 1765 till med. doktor i Upsala. År 1767 utnämndes han till med. adjunkt i Upsala, invaldes 1779 till ledamot af Vetenskapsakademien, befordrades 1784 till e. o. med. professor samt 1788 till innehafvare af professuren i praktisk medicin. Död d. 18 Febr. 1801. A. »förenade med en grundlig lärdom och det skarpsinnigaste omdöme ett behagligt och intagande uppförande». Hans utgifna skrifter utgöras till största delen af akademiska disputationer, hvartill komma trenne uppsatser i Vet.-akad:s och Upsala Vet.-soc:s handlingar samt ett presidietal i Vet.-akad., Om läkarevetenskapens grundläggning och tillväxt vid rikets äldsta lärosäte i Upsala (1796). Jfr S. Hedins »Åminnelsetal» i Vet. akad. 1809. R. T–dt.
Acridioidea. Se Gräshoppor.
*Acridium. Se Sträckgräshoppor.
Acroclinium A. Gray, bot., ett till nat. fam. Compositae hörande slägte, utaf hvilket en art, A. roseum, med röda eller hvita blomkorgar hos oss ofta användes såsom eterneller (se d. o.). G. A.
Acronuridae, zool., en fiskfamilj af de taggfeniga fiskarnas ordning. Hithörande fiskar utmärka sig genom tämligen hög, hoptryckt kroppsform samt särskildt genom mer eller mindre benhårda plåtar eller taggar på sidorna af stjerten hos utväxta individer. Acronuridae tillhöra uteslutande de tropiska hafven och äro hufvudsakligen växtätande. Omkr. 65 arter äro kända af hithörande fem slägten, bland hvilka Acanthurus (se d. o.) är det talrikaste. R. L.
Acta Mathematica, internationel matematisk tidskrift, sedan år 1882 utgifven i Stockholm af G. Mittag-Leffler. Tidskriften är hufvudsakligen egnad åt den högre matematiska analysen och upptager endast afhandlingar affattade på franska, tyska eller engelska. Genom skickligt anknutna förbindelser har den förvärfvat flere framstående medarbetare, särskildt i Frankrike och Tyskland, samt derigenom kommit att innehålla många afhandlingar af stort värde. Tidskriften utgifves i fria häften, af hvilka fyra bilda ett band; under de första åren af dess tillvaro utkommo omkr. två band, numera ungefär ett band om året. 1885–95 åtnjöt tidskriften af svenska staten ett årsanslag af 4,000 kr. (1895 nedsatt till 3,000 kr.), och den har äfven från Norge, Danmark och Finland lyckats förskaffa sig frikostigt understöd. G. E.
Actia Nicopolis. Se Nikopolis.
Actinocamax, paleont., underslägte af belemniter, som står helt nära Belemnitella och skiljer sig från detta slägte endast deruti att alveolen är grundare (hos A. verus nästan 0) och ej tätt omsluter hela fragmokonen. Den del af sprötet, som omfattar alveolen, består af spatig kalk, då deremot sprötets öfriga del, liksom hela sprötet hos Belemnitella, består af tradig kalk. Actinocamax förekommer i kritsystemets yngre afdelningar, och i Sverige äro flere arter funna, af hvilka A. mammillatus (förr Belemnitella mammilata), den yngsta och största arten af slägtet, är allmän i Ignabergakalken och vid Tosterup (mammillatus-zonen). Se vidare Belemnit, Kritsystemet, Sveriges kritsystem. B. L.
Actinonema rosae, Lib. Fr., bot., en troligen till Ascomycetes hörande svamp, som särskildt under senare årtiondena uppträdt förhärjande inom rosenplanteringar. Den visar sig på rosornas blad i form af nästan regelbundna 0,2–1 cm. stora brunaktiga fläckar. G. A.
Actitis. Se Drillsnäppslägtet.
*Acton, Sir J. F. E., f. 1736, dog d. 12 Aug. 1811.
Acumincum. Se Peterwardein.
Acvin, Ind. mytol. Se Asvinerna. Suppl.
Adak, ö. Se Aleuterna.
*Adal med orterna Obok, Tadsjura och Sagallo står nu under franskt protektorat.
Adalbert, Henrik Vilhelm, prins, af Preussen, son af prins Vilhelm, konung Fredrik Vilhelm III:s yngste broder, född i Berlin d. 29 Okt. 1811, tjenstgjorde sedan 1832 vid artilleriet, hvars inspektör han var 1853–54. Hans Denkschrift über die bildung einer deutschen flotte (1848) föranledde Tyska riksministeriet att utnämna honom till ordförande i riksmarinkommissionen, och i denna egenskap bidrog han kraftigt till tyska örlogsflottans bildande. Såsom amiral öfver preussiska kusterna (sedan 1854) inlade A. stor förtjenst om anläggningen af krigshamnen i Jadebukten. 1861–71 var han öfverbefälhafvare öfver preussiska marinen och kommenderade Östersjöeskadern under danska kriget 1864; 1867–71 var han derjämte öfverbefälhafvare öfver Nordtyska förbundets flotta och verkade derefter såsom generalinspektör outtröttligt för tyska marinens utveckling. Död i Karlsbad d. 6 Juni. 1873. 1882 aftäcktes hans staty i det af honom skapade Wilhelmshaven. — A. var morganatiskt gift med Theresa Elssler (se Elssler 1).
Adalsten. Se Ethelstan.
*Adam, bajersk konstnärsfamilj. Benno A. dog 1892, Franz 1886, Eugen 1880. En son till
Källa: Project Runeberg ·
