Sida 201
*Arppe, N. L., föddes 1803 och dog 1861. Den af honom hyggda kanalen gick i Pielis (ej Pulis) elf.
*Arppe, A. E., erhöll 1877 på begäran afsked från ordförandeplatsen i Öfverstyrelsen för pressärendena, utnämndes 1885 till tillf. öfverintendent i industristyrelsen samt 1890 till senator och chef för handels- och industriexpeditionen. Han dog i Helsingfors d. 14 April 1894. M. G. S.
Arrack. Se Arack.
Arragonit, petr. Se Aragonit.
Arrah, hufvudstad i distriktet Shahabad, Bengalen, Indien, vid East-India-jernvägen. 43,000 innev. (1881). Platsen är ryktbar genom en handfull engelsmäns tappra försvar af densamma mot tusentals upproriska seapoys d. 27 Juli–3 Aug. 1857.
*Arras. Om s. k. Arras-tapeter se Haute-lisse.
Arraun, zool. Se Emys.
Arre, bot., provinsnamn för alen. Se Al.
*Arrebo, A. K. Hans valda skrifter jämte biografi utgåfvos 1857 i 2 bd af H. F. Rördam.
*Arrende. Jfr Legoaftal.
Arrendeauktion. Se Auktion.
*Arrendemedel. Genom inrättandet af Dömanstyrelsen (se d. o.) har en genomgripande förändring af statens arrendeväsende inträffat. De nya grunderna för kronodomänernas förvaltning återfinnas i k. kung. af d. 10 Nov. 1882. Kbg.
*Arrest vid vatten och bröd aflystes alldeles genom lag af d. 16 Maj 1884. Mörk arrest kallas numera sträng arrest.
Arresta amorum, kärlekskodex. Se Cour d'amour.
Arrêt-stöt (af Fr. arrêter, hindra, hejda), fäktk., sträckstöt. Se Fäktkonst, sp. 561.
Arrhenius, Claudius. Se Örnhiälm.
*Arrhenius, Johan Peter, var sedan 1845 (ej 1840) medredaktör och sedan 1847 (ej 1845) ensam redaktör af »Tidskrift för landtmannaoch kommunalekonomien». Han lemnade 1881 platsen såsom Landtbruksakademiens sekreterare och afled i Stockholm d. 5 Sept. 1889. A:s »Handbok i svenska jordbruket» utkom 1894 i 6:te (af J. Alströmer öfversedda) uppl., och hans »Landtbrukspraktika» utgafs 1894 i 7:de uppl., på Landtbruksstyrelsens föranstaltande omarbetad af J. F. Hallenborg.
2. Arrhenius, Svante, fysiker och kemist, den föregåendes brorson, född på Viks gods, Upsala län, d. 19 Febr. 1859, blef 1876 student i Upsala, der han 1878 blef filos. kandidat och 1884 filos. licentiat och s. å. promoverades till filos. doktor. Sistnämnda år utnämndes han till docent i fysikalisk kemi derstädes. A. arbetade 1881 under Edlund i Stockholm angående ledningsförmågan hos lösningar af elektrolyter, och stödjande sig på de af Williamson och Clausius vunna resultat leddes han till den åsigten, att sådana lösningar, som äro ledare, innehålla de lösta ämnena delvis dissocierade i radikaler (ioner); han utbildade denna åsigt till en omfattande teori, som, om den ock ännu icke blifvit allmänt antagen, väckt stor uppmärksamhet och på många håll vunnit bekräftelse. A. arbetade 1886–88 på Kohlrausch's, Boltzmanns, Ostwalds och van't Hoffs laboratorier. Han anställdes 1891 såsom lärare i fysik vid Stockholms högskola och utnämndes 1895 till professor i samma ämne derstädes. Han är författare till omkr. 50 större och mindre afhandlingar i in- och utländska facktidskrifter. Redan i sin gradualafhandling, Recherches sur la conductibilité galvanique des électrolytes (i »Bih. till Vet. akad:s handl.», bd 8, 1884), antydde A. den »elektrolytiska dissociationsteorien» och drog flere vigtiga slutsatser derur. Han framlade denna teori i hela hennes utsträckning i Försök att beräkna dissociationen (aktivitetskoefficienten) hos i vatten lösta kroppar (Vet. akad:s »Öfversigt», 1887) och Additive eigenschaften der salzlösungen (i »Zeitschrift für physikalische chemie», bd 1, s. å.) och pröfvade henne närmare bl. a. i Innere reibung verdünnter lösungen (1887), Einwirkung des lichtes auf das leitungsvermögen der haloidsalze des silbers (s. å.), Über den gefrierpunkt verdünnter wässeriger lösungen (1888), Theorie der isohydrischen lösungen (s. å.), Gleichgewichtsverhältnisse zwischen elektrolyten (1889–90), Dissociationswärme der elektrolyte (1889), Reaktionsgeschwindigkeit bei der inversion von rohrzucker (s. å.), Diffusion von gelösten stoffen (1892). Med ledning af samma teori har A. undersökt äfven gasernas ledningsförmåga, särskildt i afhandl. Leitung durch heisse salzdämpfe (1891). Ur sina åsigter om gasers ledning har han härledt en teori för luftelektriciteten (i »Meteor. zeitschrift» 1888), och om luftelektriciteten handla jämväl tvänne af honom, i förening med N. Ekholm, utarbetade afhandlingar: Über den einfluss des mondes auf den elektrischen zustand der erde (1894–95). En öfversigt af dissociationsteoriens dåvarande ståndpunkt meddelade A. 1889 i tidskriften »Lumière électrique». P. T. C.
*Arrie, socken. 734 har. 375 innev. (1894).
Arrière-pensée [arriärpangsē], Fr., hemlig afsigt, baktanke.
*Arrighi J. T. Jfr E. A. Du Casse: »Le general A.» (2 bd, 1866). — Hans son Ernest A., sedan 1871 en af bonapartisternas ledare, var 1876–80 ledamot af deputeradekammaren och dog 1888.
Arrigo, Giuliano d'., florentinsk målare. Se Pesello.
Arrondissements maritimes [arrångdissömang mariti'm], Fr., fördelningsområden för det franska kustförsvaret. Se Frankrike, sp. 205.
Arrondissementsval. Se Listval.
Arröbo. Se Arrebo.
*Ars. Se Fria konster och Vita.
*Arsenal. Se Tyghus.
Arsenal-teatern i Stockholm. Se Stockholms teatrar.
Arseniater, arseniksyrans salter. Se Arsenik, sp. 1135.
*Arsenikbok. Enligt k. kung. d. 15 Okt. 1880 utöfvas i Stockholm fr. o. m. 1881 befattningen med frågor ang. vård och försäljning af arsenik o. a. giftiga ämnen af öfverståthållareämbetet (ej af magistraten).
*Arsenikförgiftning. Jfr Giftstadga.
Arseniknickelglans, miner. Se Nickelglans.
Arsenik-rubin, kem. Se Arsenik, sp. 1135.
Källa: Project Runeberg ·
