Sida 209
familjerna Pyrenolichenes och Discolichenes. Till den förra höra de lafvar, i hvilka Pyrenomycetes, till den senare sådana, i hvilka Discomycetes ingå. G. A.
*Ascoli Piceno. 1. Provinsen beräknas af Strelbitsky hafva en areal af 2,063 qvkm., med 209,185 innev. 1881 (1893 beräknades folkmängden till 216,839 pers.).
*Ascomycétes, bot., säcksvampar, är en af de vigtigaste och artrikaste bland svamparnas klasser. Öfver 11,000 arter äro redan beskrifna. Den gemensamma karakteren för alla hithörande arter är att de i sitt högsta utvecklingsstadium, hvilket af många arter endast under särskilda undantagsförhållanden uppnås, ega asci (»spormoderceller», »sporsäckar», »sporhylsor», »sporangier»), i hvilka i regel 8, mera sällan 2 eller 4 sporer uppstå genom s. k. fri cellbildning. Dermed menas, att i den cell, ur hvilken en
»ascus» skall uppstå, cellkärnan delar sig gång på gång, vanligen i 2⨯2⨯2 cellkärnor. Protoplasman sönderfaller i lika många delar, och derefter omgifver sig hvart och ett af de 8 partier, som innehålla cellkärna, med en vägg och blir en spor (se fig.). Genom bristning af spormodercellens vägg blifva sporerna fria.
Endast den nu beskrifna fria cellbildningen är det för hela klassen gemensamma; i öfriga afseenden göra sig de mest vidtgående olikheter gällande.
Dessa svampars vegetativa del består af ett mycelium utaf ledade, förgrenade flercelliga svamptrådar, hyfer, hvilka hos somliga arter förblifva fria och hos jästsvamparna t. o. m. sönderfalla i skilda celler, men hos andra väfva sig samman till tjocka strängar af vexlande gestalt. Hyferna kunna understundom, då cellerna i dem äfven blifva mycket korta, filta sig så tätt, att det hela liknar de högre växternas parenkym. Ett sådant pseudoparenkym kan understundom, såsom hos mjöldrygsvampen (Claviceps), Peziza o. a., bilda ett hårdt, svart eller brunsvart, knölformigt mycelium, hvilket utgör ifrågavarande svampars hvilstadium. Detta har i äldre tider tagits för ett eget svampslägte, som kallades Sclerotium, ett namn, som numera betecknar endast det nämnda hvilstadiet.
Fortplantningen sker genom sporer, bildade på flere olika sätt, af hvilka de vigtigaste äro följande tvänne. 1. Den kan ske genom de ofvan nämnda askosporerna. Asci (se ofvan och Ascus), i hvilka dessa bildas, kunna antingen, såsom hos de lägre stående formerna, uppstå direkt och enstaka ur hyfgrenar, eller ock, såsom oftast är fallet, i större antal, samlade till en fruktkropp, hvilkens byggnad vexlar hos de olika familjerna. Förr ansåg man, såsom i den äldre art. Ascomycetes framhålles, att uppkomsten af denna fruktkropp, ja askosporbildningen öfver hufvud, var följden af en sexuel befruktning. Af Brefelds, van Tieghems m. fl:s undersökningar synes dock framgå, att de förut såsom befruktningsföreteelser tolkade anastomoserna mellan hyfer äro af tillfällig natur och förekomma allmänt, äfven då ingen askosporbildning inträder. 2. Den vanligaste förökningen sker genom knoppceller, konidier, som uppstå derigenom att på ändarna af särskilda myceliegrenar cell efter cell afsnöres. Se härom t. ex. Aspergillus. Suppl. — Äfven genom på andra sätt uppkomna sporer, spermatier, stylosporer, sker fortplantning, ehuru de ofvan nämnda äro de vanligaste.
En stor mängd askomyceter stannar under vanliga förhållanden i sin utveckling vid bildningen af knoppceller och bildar ej askosporer. Derför ansåg man — ända till dess Tulasne visade, att askomyceterna hade flere olika slags förökningsorgan — att de lägre, konidiebildande stadierna vore egna arter och slägten, och i äldre system öfver svamparna sammanställdes dessa i afdelningarna Hyphomycetes och Gymnomycetes.
Askomyceterna äro till sitt lefnadssätt mycket olika. Somliga äro saprofyter, som lefva på gödsel, myllrik jord eller andra växter, men de flesta äro parasiter på djur eller växter. Bland dessa må särskildt påpekas de, hvilka i symbios (se d. o.) med lägre alger bilda hufvudparten af lafvarnas artrika grupp.
Säcksvamparna indelas i följande 5 ordningar:
1:sta ordn. Gymnoasci. 2:dra » Perisporieae. 3:dje » Pyrenomycetes, kärnsvampar. 4:de » Discomycetes, skifsvampar. 5:te » Ascolichenes, (säcksvamp-)lafvar.
De till dessa ordningar hörande vigtigare familjerna och arterna behandlas under specialartiklar. Endast några må derför här nämnas. Till 1:sta ordningen höra jästsvamparna (Saccharomycetes) m. fl., till den 2:dra mjöldaggsvamparna (Erysiphe och mögelsvamparna (Penicillium, Aspergillus) jämte tryffeln (Tuber), till den 3:dje mjöldrygsvampen (Claviceps), till den 4:de murklan (Morchella) o. a. samt till den 5:te alla i vår zon förekommande lafarter. G. A.
Asculum Apulum l. A. Satrianum, romarnas namn på staden Ascoli Satriano (se d. o.).
Källa: Project Runeberg ·
