Sida 26
Generaltullstyrelsen har likaledes advokatfiskalen blifvit ersatt med en ombudsman. L. A.
Advokatträdet. Se Persea.
Adye [ēdi], Sir John Miller, engelsk general, f. 1819, inträdde 1836 i artilleriet och utmärkte sig i Krimkriget, indiska upproret och Sitanafälttåget (på gränsen af Afganistan, 1863–64), hvilka kampanjer han beskrifvit. Han var direktör af artilleriet 1870–75, guvernör vid krigsakademien i Woolwich 1875–80, stabschef och andre man på den egyptiska expeditionen 1882 samt, 1883–86 guvernör på Gibraltar.
Aeby [äby]. Se Äby.
*Aecidium, bot. Under detta namn har beskrifvits en mängd på olika fanerogama värdplantor (t. ex. Berberis) parasitiskt lefvande svampar, hvilka tillhöra rostsvamparna (Uredineae). Genom undersökningar af de Bary och Örsted under förra delen af 1860-talet kom man emellertid det oväntade förhållandet på spåren, att ett mycket stort antal af dessa Aecidium-arter är endast utvecklingsstadier af andra, under skilda namn kända svampars lefnadslopp. Efter ett par af de gamla slägtena fingo de olika stadierna namn. Sålunda representerar Aecidium-stadiet det skede i vissa rostsvampars lif, då myceliet har på ytan af värdplantan utvecklat bägare- eller skålformiga aecidier (skålrost). Dessa bestå af en af ett celllager bildad vägg jämte en massa parallelt löpande cellrader (basidier), hvilka i sin spets afsnöra sporer. Dessa äro encelliga och kunna genast gro och gifva då upphof till uredo-stadiet (se Uredineae). Af de gamla, till slägtet Aecidium räknade arterna qvarstå några, af hvilka ännu ej något annat stadium än detta är bekant, ehuru andra torde finnas. Men äfven sådana arter äro kända, hos hvilka rostsvamparnas vanliga generationsvexel är försvunnen, och hos hvilka ur aecidierna utvecklas sporer, hvilka, då de gro, ånyo utveckla aeciebärande mycelier. — Bland de många svamparter, som i sitt aecidium-stadium lefva på en mängd högre växter, är utom sädesrosten (se Uredineae) att framhålla den på gran parasiterande Aecidium elatinum Alb et Schw., som hos denna på äldre stamdelar framkallar kräfta, på yngre de under namn af »hexqvastar» bekanta grengyttringarna. G. A.
Aedicula, Lat., egentligen litet hus till heliga ändamål, kapell; nisch. Se Tempel.
Aegae. Se Aigai. Suppl.
Aegagropilae (af Grek. aigagros, vildget, och pilos, boll), farmak. Se Bezoar.
Aegialea. Se Achaja.
Aegidius den helige (Fr. Gilles, T. Gilgen, Gilijen, Ilgen, Sv. Ilian) flyttade enligt legenden från Athen till södra Gallien, der han såsom eremit slog sig ned i nuv. depart. Gard, der nu den efter honom uppkallade staden Saint-Gilles ligger. Han blef enligt en uppgift 684 föreståndare för ett benediktinkloster, vann stort rykte för helighet och afled 720 (enligt andra uppgifter 719 eller 725). Staden S:t Gilles, i hvars kyrka han hvilade, blef en berömd vallfartsort, som besöktes mycket äfven af nordiska pilgrimer och af dem kallades Ilandsborg, Iliensborg. I Lunds domkyrkas krypta invigdes (antagligen 1131) ett altare åt A., och många hans reliker funnos i Lund, Köpenhamn, Roskilde. En kyrka i Söderköping bar hans namn, och Sankt Ilians församling i Vesterås stift är uppkallad efter honom. Hans dag (isländarnas »Iliansmässa») var d. 1 Sept.
*Aegidius a Columnis, född i Rom 1247, författade omkr. 1280 den politiska skriften De regimine principum (om furstestyrelse), hvilken tjenat såsom förebild till den berömda svenska medeltidsskriften »Um styrilsi kununga ok höfþinga» (se Konunga- och höfdingastyrelsen).
Aegidius de Columna, latinsk form för Guido de Columna, italiensk författare från 1200-talet. Se Trojasagan, sp. 759.
*Aegina ligger vid Greklands östra kust.
Aegir. Se Ägir.
Aegithalus. Se Pungmesslägtet
Aegusa. Se Egadiska öarna.
Aelana, det latinska namnet på Elam (se d. o.).
Aelurophis. Se Natt-trädormarna.
Aelurus. Se Kattbjörnslägtet.
Aenaria, det latinska namnet på ön Ischia.
Aeolidae, zool. Se Phlebenterata.
Aeolipil. Se Eolipil.
Aepyornis. Se Aepyornithes. Suppl.
Aepyornithes, zool., en numera fullständigt utdöd grupp bland de strutsartade foglarna (Ratitae). Sparsamma rester (lårben, skenben, mellanfotsben, kotor) och flere ägg hafva blifvit funna i de yngre (alluviala) aflagringarna på Madagaskar. Lemningarna tyda på en fogel af gigantiska proportioner. Sålunda äro äggen af den största dithörande arten (Aepyornis maximus) 34 cm. långa och öfver 22 cm. breda, nästan tre gånger så stora som strutsens ägg. Aepyornisarterna, hvilka måhända äro beslägtade med de nyzeeländska Dinornis-formerna, hafva lefvat äfven efter menniskans uppträdande. L–e.
Aequitas, Lat., oveld, rättvisa, naturlig billighet; rom. mytol., personifikation af billigheten och rättvisan, afbildad som en allvarlig ungmö med vågskål i högra handen och ymnighetshorn i den venstra. Jfr Justitia.
Aerarii, Lat (af aes, plur. aera, koppas, mynt), kallades i det forntida Rom, enligt Serviur Tullius' författning, den lägsta klassen af medborgare, hvilka icke erlade vanlig förmögenhetsskatt, utan endast en kapitationsafgift, bestämd efter deras lefnadsvilkor, men också voro uteslutna från rösträtt och ämbeten samt ej fingo göra krigstjenst. Medlemmar af de gynsammare ställda klasserna kunde för begångna förseelser blifva af censorn till straff nedflyttade bland aerarii, hvilket ej hindrade, att deras kapitationsafgift då kunde stiga till höga belopp, alltefter deras förmögenhet; stundom dömdes sådana aerarii äfven till krigstjenst under förödmjukande förhållanden.
Aërofon (af Grek. aer, luft, och fone, röst), en af Edison konstruerad signalapparat, som gör menniskorösten hörbar på stora afstånd. Vissa ord lära, enligt uppgift, kunna förnimmas på 6–7 km. afstånd. Apparaten består i hufvudsak af ett stort talrör i förening med en telefonisk-fonografisk skifva.
Källa: Project Runeberg ·
