Sida 291
regeringen. Detta tillstånd, kalladt bank restriction, förlängdes onödigtvis af regeringen ända till 1821, då Peel genom lagstiftning (af 1819) hade lyckats göra slut på det och kursen åter stigit till pari. (Emellertid hade å nyo en mängd landsortsbanker inrättats, till 1813 icke mindre än 900, och ett 1813 inträffådt starkt prisfall å spanmål bragt 240 af dem att stoppa under åren 1814–16. En period af allmän, blind öfverspekula-tion 1824–25 bortsopade inom sex veckor ett 70-tal banker och föranledde nya lagbestämmelser.) 1826 började Englands bank inrätta filialer, lägsta sedelbeloppet höjdes till 5 pd st., och en ny lag af s. å. tillät andra aktiebanker med hur många delegare som hälst att utgifva sedlar med vilkor att de ej inrättades i London eller på en omkrets af 65 engelska mil derifrån. 1833 förklarades Bank of Englands sedlar för legalt betalningsmedel. Statens stående skuld till banken nedbragtes då från 14,68 till 11 mill. pd st. Robert Peels ministèr omgestaltade och ordnade lagligen 1844, genom den s. k. bankakten, sedelbanksväsendet i England (reformen utsträcktes 1845 till Irland och Skotland). Hufvudsakliga syftet med denna ännu i dag gällande lag var att centralisera sedelutgifningen och så mycket som möjligt inskränka massan af obetäckta sedlar. Derför upphäfdes den sedelutgifningsrätt, som förut var tillerkänd dels hvarje bankaffär i hela landet med mindre än 6 delegare, dels de på minst 65 eng. mils afstånd från London befintliga aktiebankerna. Endast de banker, som vid lagens utfärdande emitterade sedlar, skulle fortfarande få göra det till ett belopp, som motsvarade genomsnittsvärdet af deras utelöpande sedlar under de närmast föregående tre månaderna (för aktiebankerna sammanlagdt 3,5 mill., för privatbankerna 5,2 mill. pd st.). Bank of England skulle framgent icke få utställa mer än för 14 mill. pd st. obetäckta sedlar, och af det sedelbelopp, som genom småbankernas eventuella inställande af emissionen blefve ledigt, skulle 2/3 öfverföras till Bank of Englands emissionsrätt. Genom sistnämnda bestämmelse har, såsom ofvan nämnts, detta engelska bankens obetäckta maximum höjts till 16,45 mill. pd st. När bankakten 1844 utfärdades, funnos i England, utom engelska banken, 207 privata bankirhus och 72 aktiebanker, som utgåfvo sedlar (med rätt att emittera till ett belopp af 8,65 mill. pd). Deras antal hade 1895 sjunkit till 59 bankirhus (med emissionsrätt intill 2,3 mill. pd) och 36 aktiebanker (2 mill. pd). Stocken af deras verkligt utelöpande sedlar har sedan 1845 sjunkit från 7,8 till mindre än 2 mill. pd. — Den Peelska bankorganisationens inverkan på penningmarknaden, huru välgörande den än visat sig vara, är förnämligast en mekanisk, och akten har ej visat sig ega kraft att förebygga kriser och panik, hvilket för öfrigt ingen lagstiftning mäktar, men den erbjuder medel att hejda och lugna paniken. Redan 1847, såväl som 1857 och 1866, måste regeringen tillfälligt upphäfva bestämmelsen om bankens obetäckta sedelmaximimi och tillåta, att det öfverskreds. Särskildt med anledning af finanskrisen vid firman Bärings fall 1890 hafva sträfvanden för en revision af bankakten å nyo låtit sig förnimma. — På Irland är sedelutgifningen äfvenledes ganska centraliserad, i det att en enda bank, Bank of Ireland i Dublin, utställt vida mer än hälften af det tillåtna beloppet obetäckta sedlar. 1845 funnos på ön 6 sedelutgifvande banker, och antalet är fortfarande detsamma. Den utelöpande sedelmassan uppgick 1895 till 6,4 mill. pd st. — I Skotland är sedelutgifningsrätten mera fördelad. 1845 funnos der 19 sedelutgifvande banker, numera endast 10, med rätt att emittera för 2,7 mill. pd. Banksedlar å 1 pd st. äro de lägsta tillåtna i Skotland och på Irland. — Gamla anor och stor vigt har i England depositionsrörelsen, vid hvilken aktiebolag (joint-stock-banks) alltmera trädt i stället för bankirer. Dylika aktiebolag funnos 1894 till ett antal af 103, med 2,590 filialer och ett inbetalt kapital af öfver 50 mill. pd. I Skotland tjenstgöra såsom depositionsanstalter de 10 sedelbankerna, med 1,006 filialer och 14 gånger större depositionsbelopp än utelöpande sedelstock. På Irland finnas utom de sex sedelbankerna 3 andra depositionsbanker, och alla nio anstalternas filialer utgöra 480. Britiska koloniernas depositionsbanker hafva nästan alla ett kontor i London. Kolonialbankerna med hufvudkontor i kolonierna utgifva allesamman sedlar.
Frankrike har sedan 1848 endast en sedelutgifvande bank, Banque de France, inrättad 1800, näst Bank of England den förnämsta, som finnes. Dess sedlar äro legalt betalningsmedel sedan 1870. Aktiekapitalet utgör 182 1/2 mill. fr. Banken ger ej ränta på depositioner. Den ledes af en gouverneur och 2 sous-gouverneurs, som utnämnas af staten. Aktieegarna representeras genom ett utskott af 15 régents; dessutom välja aktieegarna 3 censeurs, hvilka tillsätta ett utskott af 12 personer (conseil d'escompte) för att öfva uppsigt öfver diskonteringen. Banken hade år 1893 i departementen 94 afdelningskontor (succursales) och 159 expeditionskontor. Den får utgifva sedlar till ett belopp af högst 4,000 mill. fr., och sedlarna lyda å lägst 50 fr. Den utelöpande sedelmassan uppgick 1894 till omkr. 3,400 mill. fr. och den metalliska valutan s. å. till omkr. 3,000 mill. fr. Handelspapper diskonterades år 1888 till ett värde af 8,585 mill. fr. En andra sedelbank, Banque de d'Algérie, öppnades 1851 med säte i Algeriet. — En ren diskonterings- och lombardbank af stor betydenhet är den nyupprättade Comptoir national d'escompte de Paris, med ett aktiekapital af 100 mill. fr. På två andra områden af bankrörelse har Frankrike lemnat förebilder genom Crédit foncier (se Hypoteksbank) och Crédit mobilier (se Kreditanstalt). Efter mönstret af den sistnämnda bildades bl. a. 1872 Crédit Lyonnais, hvars inbetalta aktiekapital 1895 uppgick till 140 mill. fr.
I Holland har den 1814 inrättade Nederlandsche bank i Amsterdam (med sidokontor i Rotterdam) monopol på sedelutgifningen. Den utgör ett aktiebolag med 20 mill. floriners kapital. Dess sedlar äro icke förklarade för lagligt betalningsmedel. Staten eger del i banko vinsten, och konungen utnämner bankens president och sekreterare samt en delegerad. 1894 uppgingo den utelöpande sedelstocken till 200 mill. nederländska gulden och den metalliska valutan till 138 mill. I Holland finnas dessutom crédit-mobilier-anstalter,
Källa: Project Runeberg ·
