Sida 313
Olika utvecklingsstadier af en basidie.
utmärkände är att de ega asci och askosporer, så är för basidiomyceterna det karakteristiskt att de alla ega basidier, som utveckla basidiosporer. Förökningen sker hufvudsakligen med tillhjelp af dessa basidiosporer. Från myceliet eller svampens vegetativa del utväxa hyfer (se a i fig.), som ofta äro samlade i en särskild svampfrukt, till basidier. Dessas utseende och beskaffenhet äro de vigtigaste kännetecknen på de skilda hithörande grupperna. Basidierna förblifva antingen (se fig.) odelade eller dela sig före sporbildningen genom tvär- eller längdväggar i vanligen fyra rum, som hvart och ett bär en spor på en kortare eller längre stjelk (sterigma). Hos de odelade basidierna utväxa vanligen 4 kägelformade spetsar, sterigmer (se b i fig.), hvilkas ändar växa och fyllas med protoplasma. Basidiens cellkärna delar sig i 4, och i hvar och en af de 4 sterigmerna upptränger en kärna. Sedan en skiljevägg uppstått, afsnöres den öfversta delen såsom en basidiospor (se c i fig.). Oftast äro basidierna förenade i större antal i s. k. hymenier (se d. o.), som intaga en bestämd plats på svampfrukten. — Till förökning kunna tjena äfven knoppceller, konidier (se Ascomycetes. Suppl.), samt en egendomlig form af dessa, som fått namn chlamydosporer. Fortplantning på könlig väg är ej känd.
Då dessa svampars utseende och öfriga beskaffenhet i mycket hög grad vexla, hänvisas i öfrigt till de enskilda ordningarna och familjerna. Klassen indelas af olika forskare på något olika sätt. Rostrup (1891) har följande indelning:
1:sta underklassen: Protobasidiomycetes. 1:sta fam. Ustilaginaceae, brandsvampar. 2:dra » Uredineae, rostsvampar. 3:dje » Tremellaceae, darrsvampar,
jämte ytterligare tvänne mindre vigtiga familjer.
2:dra underklassen: Autobasidiomycetes. 1:sta ordn. Hymenomycetes (dit höra alla våra vanliga hattsvampar). 2:dra » Gastromycetes. 3:dje » Basidiolichenes, (basidiomycet-) lafvar.
Som man af artiklarna under nu nämnda familjer och ordningar finner, hör till denna klass ett mycket stort antal af de för menniskan både direkt och indirekt vigtigaste af alla svamparter. G. A.
*Basidiosporer, bot. Se äfven Basidiomycetes. Suppl.
*Basidium. Se äfven Basidiomycetes. Suppl.
*Basilan (äfven kallad Isabela) hade 28,226 innev. 1889 på en areal af 1,283 qvkm.
Basile, Giovan Battista, grefve af Torone, neapolitansk dialektskald och sagoförtäljare, gjorde i början af 1600-talet krigstjenst hos venezianerna i Grekland och var från 1610 en tid fäst vid hofvet i Mantua. Han afled före 1634. B:s mera framstående arbeten äro skrifna på neapolitansk munart och utgöra det förnämsta, som derå finnes författadt. Särskildt märkligt är prosaarbetet Il pentamerone (af Grek. pente, fem, och hemera, dag), en samling af 50 med grotesk uppsluppenhet berättade folksagor, i likhet med Boccaccios »Decameron» omslutna af en novellistisk ram och jämnt fördelade på fem dagar. Af denna i sin färgrika fantastik äktitalienska bok utgafs en uppl. senast 1891. Den är öfversatt till flere språk (på tyska 1846). På sin hembygds dialekt skref B. äfven Opere poetiche (1613) och ekloger under titeln Le muse napolitane (1635, flere uppl.).
Basile, Giambattista Filippo, italiensk arkitekt och konstskriftställare, f. 1825 i Palermo, vann filos. doktorsgrad i de matematiska vetenskaperna vid dervarande universitet, studerade derefter byggnadskonst i Rom under den berömde L. Caninas ledning och erhöll 1860 en professorsstol i arkitektur i Palermo. Han har utfört prisbelönta ritningar till och ledt byggandet af operahuset derstädes, uppgjort ritningen till italienska afdelningens fasad vid verldsutställningen i Paris 1878 m. m. På det literära området har B. uppträdt såsom utgifvare af »Giornale di antichità e belle arti» (1863–65) och skrifvit bl. a. Principii di aussetismo architettonico (1871; med termen »aussetism» betecknar B. konsten att konstruera byggnader, som tåla betydligare tillbyggnader utan att skadas till sin karakter och evrytmi), Curvatura delle linee dell' architettura antica (1884) och Gli ordini architettonici della scuola italica (1887).
Basilia l. Basilea, romarnas namn på staden Basel.
Basilianer. Se äfven Basilius af Ancyra.
Basilier [-liē], Ida, finsk sångerska, född i Uleåborg d. 10 Sept. 1846, studerade 1867 70 vid konservatoriet i Paris och 1871 hos fru Nissen-Saloman i Petersburg samt blef snart känd såsom den populäraste sångerska i Finland, der hon konserterade t. o. m. på de aflägsnaste orter. Under åren 1870–80 gaf hon i Finland, Sverige och Norge 700 konserter, uppträdde dessutom i München, Paris, Lybeck och Petersburg samt deltog i Trebellis turné i England 1877. Senast 1884 konserterade hon i Stockholm. Ännu större triumfer firade hon emellertid på operascenen. Redan 1870 medverkade hon i Helsingfors vid några operaföreställningar på finska språket; senare debuterade hon i Stockholm på k. operan såsom Rosina i Barberaren», Rose Friquet »Villars' dragoner» och Lucie samt var engagerad
Källa: Project Runeberg ·
