Sida 320
supplement dertill utgör »Souvenirs, correspondance et bibliographie» (1872). En ny samlad uppl. började utgifvas 1891. E. F–t.
Baudelocque [bådölå'ck], Jean Louis, fransk läkare, f. i Heilly, Picardie, 1746, studerade i Paris under Solayré barnförlossningskonst och blef 1776 ledamot af Collége de chirurgie. Vid den 1798 inrättade École de Santé anställdes B. såsom professor i obstetrik och blef på samma gång öfverläkare vid barnbördshuset »Maternité», der han handhade barnmorskeundervisningen. Död d. 1 Maj 1810. B. var obestridligen sin tids bäste lärare i barnförlossningskonst, och hans framställning af den naturliga förlossningen är ännu i dag nära på oöfverträffad. Hans hufvudarbete är läroboken Principes des accouchements (1775; 5:te uppl. 1821). Dessutom skref han en mycket spridd lärobok för barnmorskor samt många smärre afhandlingar. R. T–dt.
*Baudin, Alphonse, föddes 1801 (ej 1811).
*Baudissin. 3. W. H. F. K. v. B., afled 1878.
Baudissin, Wolf Wilhelm von, grefve, tysk luthersk teolog, född i Holstein 1847, studerade i Erlangen, Berlin, Leipzig och Kiel samt blef docent i teologi i Leipzig 1874, e. o. professor i Strassburg 1876, ord. professor i Marburg 1881 och kallades efter den berömde Dillmanns död (Juli 1894) till ord. professor i gammaltestamentlig exeges och semitiska språk vid Berlins teol. fakultet, en utmärkelse, som vid hans jämförelsevis unga år väckte stort uppseende. Hans förnämsta arbeten äro: Translationis antiquae arabicae libri Jobi qui supersunt (1870), Studien zur semitischen religionsgeschichte (1876–78) och Die geschichte des alttestamentlichen priestertums untersucht (1889). H. A.
Bauditz, Sofus Gustav, dansk författare, född d. 23 Okt. 1850 i Aarhus, undergick 1875 jur. kandidat-examen och var 1881–95 föreståndare för k. teaterns i Köpenhamn elevskola. Redan 1873 utgaf B. två berättelser under titeln Ved söen og i skoven, hvilka utmärkte sig genom goda naturskildringar och ett ypperligt humör, och dessa efterföljdes sedermera af flere novellsamlingar (Novelletter, 1887; »Valda noveller» etc., 1892) samt några små teaterpjeser. Mesta uppseendet väckte dock Historier fra skovridergaarden (1889; 4:de uppl. 1894) och Kröniker fra garnisonsbyen (1892; 3:dje uppl. 1893), hvilka vunnit en ovanligt stor spridning. E. Ebg.
Baudouin de Courtenay [bådouä'ng dö kourtönē], Jan, polsk språkforskare, hvars slägtnamn tyder på fransk härstamning, föddes nära Varsjav 1845, förvärfvade filos. doktorsgrad både i Leipzig och i Petersburg samt blef professor i slavisk filologi vid Kazans universitet 1874 och vid Dorpats 1883. Han invaldes 1887 i Vetenskapsakademien i Krakov. B. är medarbetare i flere slavisk-filologiska tidskrifter och har i skrifter på polska, ryska, tsjechiska eller tyska lemnat värderika bidrag till sin vetenskap, bland hvilka må nämnas: Utbredningen af latinska alfabetets bruk i de slaviska språken (1865), Om det gamla polska språket före 14:de århundradet (1870), Om de indo-europeiska språkens jämförande grammatik (1881), Übersicht der slavischen sprachenwelt im zusammenhange mit den anderen ario-europäischen sprachen (1884), Om språkets patologi och embryologi (1885–86) samt Versuch einer theorie phonetischer alternationen.
*Baudrillart, H. J. L., var 1868–69 hufvudredaktör för »le Constitutionnel», blef 1869 generalinspektör för biblioteken och 1881 professor i nationalekonomi vid »École des ponts et chaussées» samt afled 1892. Hans förnämsta arbeten äro, utom de i artikeln nämnda, Histoire du luxe privé et public (4 bd, 1878–80) och Les populations agricoles de la France (3 bd, 1880–88).
*Baudry, Paul Jacques Aimé, fransk målare, f. 1828 i La Roche sur Yon (Vendée), d. 1886 i Paris, erhöll den första undervisningen af en teckningslärare i födelsestaden. Då han visade utmärkta anlag, utverkade prefekten i Vendée åt honom en plats vid École des beaux-arts. Han vann romerska priset 1850 för Zenobia funnen vid stranden af Araxes. Derpå började hans studier i Rom, dervid han var en bland, de förste, som lössleto sig från den romerska skolans akademiska stilsträfvanden, för att gifva den ideala formskönheten friskt lif genom beröring med naturen. Derför sökte han det behag, som ligger i det individuella, tillfälliga, är i teckningen naturalistisk och lägger icke an på någon strängt klassisk genombildning af formen. Men hans älskvärda figurer ega ett starkt koloristiskt behag såväl i karnationen som i harmonisk stämning till omgifningen. Af hans arbeten, som bestå dels af stafflibilder (168 voro utställda i Paris 1886 efter hans död), dels i dekorativa målningar påminnes här om de förnämsta. Han gjorde först uppseende med Fortuna och barnet (1853, i Luxembourg), som påminner i kolorit och karakter om venezianerna. Derpå följde En vestals bestraffning (1855, i Lilles museum), Johannes döparen som barn (1857, i Luxembourg), Leda, Den botfärdiga Magdalena, Venus' toalett (1858, i Bordeaux' museum), Charlotte Corday, då hon mördat Marat, hvari han försökt sig i en alldeles, ny riktning, en realistisk tafla, med starkt verkande motsats mellan den i sitt innersta djupt skakade qvinnan och dödens obeveklighet hos liket af den motbjudande mannen (1861, i Nantes' museum), Amfitrite och Cybele, Venus på vågen, kallad »La perle et la Vague» (1863), m. fl. Härtill komma de målningar, som han utförde för stora salongen i Operans foyer i Paris, ett arbete, hvarmed han var sysselsatt i tolf år (1862–74) och hvartill han gjorde de noggrannaste och mest omfattande studier i Rom efter Rafaels och Michelangelos monumentala fresker. Han framställde i plafonden Melodi och Harmoni i midten, Tragedi och Komedi på sidorna; vidare å två stora hvälfningar vid salens bägge ändar: Parnassen och Skalderna; dernäst å två långsträckta sidohvalf Paris' dom, Marsyas, Saul och David, S. Cecilia, Orfevs och Eurydice m. m., slutligen å panneauer Muserna och öfver dörrarna medaljonger med barngrupper, personifierande musiken hos olika folk. Det hela innefattar en yta af 450,6 qvm. målning på fastlimmad väf. — B. är äfven berömd för sina porträtt, såsom af Beulé, Guizot, Garnier; mästerligast äro några småporträtt, såsom af hans broder Ambroise B., af Edmond About och Henri Schneider. C. R. N.
Källa: Project Runeberg ·
