Sida 378
Kobolt, tillverkadt kg. 1,580 Svafvel, » » 36,000 Kopparvitriol, » » 722,501 Jernvitriol, » » 361,918 Rödfärg, » » 1,563,731 Alun, » » 261,009 Blyerts, » » 105,630 Stenkol, brutna ton 213,634 Eldfasta leror,» » 129,617
Antalet med malmfångst arbetade jerngrufvor var s. å. 326. Silfver- och blymalmer erhöllos ur 21, kopparmalm ur 17, zinkmalm ur 28, manganmalm ur 8, antimonmalm ur 1, svafvelkis ur 2 grufvor, stenkol från 7 fält. Af guldmalm har någon bestämd qvantitet för året ej redovisats, men från Stora Kopparbergs grufva har uppgifvits, att den derstädes erhållna kopparmalmen varit delvis guld- och silfverhaltig (för 1893 uppgafs den brutna guldmalmen till 2,441 t.). Antalet begagnade masugnar var 145. Vid bergverks- och bruksrörelsen använda motorer voro 1,669, deraf 1,231 vattenhjul och turbiner och 314 ångmaskiner, vid bergverks- och bruksrörelsen sysselsatta arbetare 25,452, deraf 10,902 med grufdrift (7,562 i jerngrufvor) och 13,855 i jernverk.
Bergsingenjör, en titel, som man nyttjar för att beteckna en sådan tekniskt bildad person, hvilken egnar sig åt bergshandteringen och hvilken vanligen har genomgått Tekniska högskolans fackafdelning för bergsvetenskap eller någon af bergsskolorna i Falun eller Filipstad. Titeln är dock icke föreskrifven och anger i och för sig icke, att dess bärare har teoretisk underbyggnad. Jfr grufingeniör (art. Bergsstaten, äfven i Suppl). Th. N–m.
*Bergsjö. 1. Socken. Areal 39,415 har. 3,474 innev. (1894). Socknen, som utgör ett eget pastorat, ingår i Helsinglands norra öfre kontrakt — 2. Tingslag i Gefleborgs län, ingår i Norra Helsinglands domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Harmånger, Jättendal, Gnarp, Bergsjö, Hassela. Areal 1,402 qvkm. 12,988 innev. (1894).
Bergskalmucker. Se Tatarer, sp. 1424.
Bergskedjebildning, geol., förloppet vid och resultatet af de enorma, ehuru långsamt försiggående, rubbningar inom den fasta jordskorpans i synnerhet yttre delar, genom hvilka mäktiga berglager, ursprungligen horisontelt utbredda, blefvo hopskjutna i stora veck och delvis upptornade till bergskedjor af tusentals meters höjd. Orsakerna till sådana väldiga omgestaltningar af jordytan, de s. k. bergbildande krafterna, anses numera ligga i jordens småningom skeende afsvalning från en högre till en lägre värmegrad och deraf följande sammankrympning till mindre volym. De yttre, redan fasta delarna af jordskorpan måste dervid för att kunna foga sig efter denna volymfönmnskning i det inre, sammantryckas till veck, som resa sig i höjden. Nästan hela jorden rundt finnas bergskedjor, bestående af på nämnda sätt upptornade, böjda och veckade berglager. E. E.
Bergsklippa. Se Klippa.
Bergskrut. Se Krut, sp. 157 o. f.
*Bergslag. Sedan Sala grufva och silfververk med år 1888 af staten överlåtits med full eganderätt till den korporation, som af ålder kallats Sala bergslag, samt denna till ett aktiebolag öfverlåtit eganderätten till grufvan och silfververket, har Sala bergslag upphört såsom bergsbruksidkande förening, men till följd af vissa ekonomiska förhållanden i öfrigt fortfar korporationen ännu såsom en ekonomisk förening, bestående af egarna (förut innehafvarna) till den jord (bergsmanstomtema), hvilken af Gustaf II Adolf 1624 donerades till silfververkets främjande. Th. N–m.
Bergslagernas jernvägar benämnes den Bergslagernas jernvägsaktiebolag tillhöriga jernvagslinie, som, utgående från Falun, förenar Dalarna och Bergslagen med Göteborg, äfvensom den från stationen Daglösen utgående grenbana, som sätter Filipstad i förbindelse med hufvudlinien. Denna Sveriges största enskilda jernvägsanläggning har en längd af sammanlagdt 486 km. (hufvudlinien 478 km. och grenbanan 8 km.), är byggd med normal spårvidd (1,435 m.) samt öppnades för trafik successivt under åren 1875–79 sålunda: linien Falun–Ludvika d. 31 Dec. 1875, Kil–Molkom d. 1 Mars 1876, Molkom–Daglösen–Filipstad d. 1 Aug. 1876, Daglösen–Ludvika d. 3 Jan. 1877, Göteborg–Trollhättan d. 31 Maj 1877, Trollhättan–Öxnered d. 26 Febr. 1878, Öxnered–Mellerud d. 21 Juni och Mellerud–Kil d. 1 Dec. 1879. Från den med Gefle–Dala och Falu–Rättvik–Mora–Orsa jernvägar gemensamma stationen i Falun framgår banan mot s. v., passerar Dalelfven vid Domnarfvet, sammanträffar i Borlänge med Södra Dalarnas och Siljans jernvägar, tager derefter en sydlig riktning ner till Ludvika, der Frövi–Ludvika och Smedjebackens jernvägar hafva sin ena ändpunkt. Fortsättande söderut passerar hon på en bro vid Grängesberg Frövi–Ludvika-banan. Under hela vägen från Ludvika ner till Ställdalen framgår Bergslagernas jernväg öfver samma trafikområde som Frövi–Ludvika-banan, hvarom namnen å de båda jernvägarnas stationer bära vittne. Från Ställdalen kröker sig banan åt s. v. öfver Bredsjö föreningsstation med den smalspåriga jernvägen Bredsjö–Degerfors, till Hellefors, der hon åter vänder sig mot s., och efter att hafva passerat Grythyttehed, der Svartelfs jernväg ansluter sig, framgår hon i nästan rent vestlig riktning förbi Herrhult, hvarest i banans plan korsas Östra Värmlands jernväg, och Daglösen, hvarifrån grenbanan till Filipstad utgår, till Kil vid Nordvestra stambanan. Från Kil blir riktningen åter sydvestlig; banan passerar Norselfven vid Edsvalla och framgår öfver basen af Värmlandsnäs, hvarvid hon öfvergår den kanaliserade Byelfven vid Seffle, följer derefter i sydlig riktning Vänerns strand och korsar vid Mellerud Dalslands jernväg och vid Öxnered Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga-banan, hvarefter hon n. om Trollhättan öfvergår Göta elf, hvars venstra strand hon derefter tämligen nära följer fram till Göteborg. Straxt utanför Göteborg, vid Olskroken, har banan anknytning med Vestra stambanan och i Göteborg med Vestkustbanan. J. L.
*Bergslags fögderi omfattar två härad och ett bergslag af Vestmanlands län och sammanfaller med Vestmanlands norra domsaga (se d. o. Suppl.). — Vester Bergslags fögderi omfattar
Källa: Project Runeberg ·
