Sida 385
fosterbarn 609,000 mk; 4,984 föräldralösa barn vårdades på stadens bekostnad; 436 barn underhöllos i tvångsuppfostringsanstalter. I stadens 3 sjukhus (Friedrichshain, Moabit, am Urban) voro d. 31 Mars 1892 intagna 3,481 och i de öfriga sjukhusen 1,673 pers.; sammanlagda kostnaden under 1892–93 för de sjukes vård och underhåll steg till 3,78 mill. mk. Stadens nattasyl vid Prenzlau-thor mottog 1892–93 335,436 pers., hvarjämte 4,405 familjer och enskilda pers. (10,653 pers.) der erhöllo vård en längre tid. Dessutom finnes en mängd anstalter, som underhållas af franska, katolska och judiska församlingar samt af privatföreningar, bl. a. en stor privatasyl för hemlösa och 15 folkkök. Vigtigast af de privata välgörenhetsföreningarna är »Verein gegen verarmung und bettelei» (1893: 10,586 medl.). Stadens dårvårdsanstalt i Dalldorf (som plägar hafva omkr. 1,300 sjuka) är numera otillräcklig; en annan vid Lichtenberg öppnades 1893 och en anstalt för epileptiska vid Biesdorf öppnades 1894. B. är sedan 1887 ett vigtigt »soolbad».
Stadens inkomster för finansåret 1892–93 stego till 84 mill. mk, utgifterna till nära 80 mill, oberäknadt staterna för stadens verk (gasverk, vattenledning, kloakledning, kreatursstallar, slagthus, saluhallar m. m.), hvilka hade en inkomst af 61,4 och en utgift af 51,2 mill. mk. Stadens skulder utgjorde d. 1 April 1893 266,7 mill. mk, dess tillgångar 539 mill. — Stadens vapen (sedan 1709) är en klufven sköld, med preussiska örnen i högra och brandenburgska örnen i venstra fältet, båda fälten i silfver; nedtill i en mindre sköld (hvilken äfven föres ensam såsom B:s lilla vapen) i silfverfält en svart björn under en murkrona.
B. har efter det Tyska rikets bildande och starka maktställning varit en medelpunkt för det storpolitiska lifvet. Der hafva hållits bland andra internationella sammankomster kongressen 1878 (se Berlinkongressen. Suppl.), konferensen 1880 (se Berlinkonferensen. Suppl.), Kongokonferensen (se d. o. Suppl.) 1884–85 och den första arbetareskyddskonferensen (se d. o. Suppl.) 1890.
*Berlin, Nils Johan, erhöll på derom gjord ansökning 1883 afsked från generaldirektörsämbetet och afled i Stockholm d. 27 Dec. 1891. Jfr nekrolog af Almén (i »Hygiea», 1892, 1).
Berlinare kallas nu stundom en lätt fyrhjulig vagn, liknande en landå, men hvars sufllett, försedd med stora glas, ej kan nedfällas; täckvagn från 18:de årh. med i S-formiga fjädrar upphängd vagnskorg, anbragt högt öfver underredet, kallades ock berlinare.
Berliner tageblatt (»Berlins dagblad»), en 1872 uppsatt, i Berlin utkommande tidning, organ för det tysk-frisinnade partiet och särskildt för den i judiska kretsar rådande liberalismens åskådningssätt. Den utgifves 2 gånger dagligen (söndagen 1 gång) i en upplaga af omkr. 65,000 exemplar. Förläggare är Rud. Mosse, redaktör Arthur Lewysohn. Tidningen har såsom bilaga bl. a. skämtbladet »Ulk».
Berlin-generalakten af d. 26 Febr. 1885. Se Kongo-konferensen. Suppl.
*Berlingske tidende redigerades 1866–73 af Fr. Knudsen. Under E. Manicus' redaktion, alltsedan 1873, och särskildt under den häftiga politiska striden efter 1880, har tidningen uppgifvit sin förra tillbakadragna hållning och t. o. m. öppnat sina spalter för de mest våldsamma angrepp på vensterpartiet samt de djerfväste lagförtolkningar, signerade med märket Z. E. Ebg.
Berlin-konferensen, en sommaren 1880 i Berlin hållen konferens af fullmäktige for stormakterna för att reglera den turkisk-grekiska gränsen, sedan förhandlingarna mellan Grekland och Turkiet rörande Greklands gränsutvidgning ej ledt till något resultat. De sistnämnda staternas fullmäktige mottogos ej af konferensen, hvilket gaf Turkiet anledning förklara, att det ej kunde anse konferensbesluten bindande för sig. Dock öfverlemnade grekiska ombudet Brailas en promemoria, i hvilken en ny motiverad gränslinie var föreslagen. Den af Frankrike föreslagna gränsen, som gick från mynningen af floden Mavrolongos till floden Kalamas' mynning, antogs af fullmäktige, och d. 1 Juli undertecknades slutakten, sedan man kommit öfverens om en kollektivnot till de turkiska och grekiska regeringarna.
Berlin-kongressen, den från d. 13 Juni till d. 13 Juli 1878 i Berlin hållna kongress af representanter för de sex stormakterna och Turkiet rörande den mellan Ryssland och Turkiet d. 3 Mars 1878 slutna freden i S. Stefano. Denna fred hade icke tillfredsställt England och Österrike. Sistnämnda makt föreslog derför sammankallandet af en europeisk kongress, hvartill äfven England förklarade sig beredt, sedan det förut öfverenskommit med Ryssland om hufvudtvistepunkterna. Derpå inbjöd furst Bismarck de makter, som undertecknat fördragen af 1856 och 1871, att sända fullmäktige till Berlin, der kongressen öppnades i rikskanslerspalatset d. 13 Juni 1878. Fullmäktige voro: för Tyska riket furst Bismarck, som valdes till ordförande, statsministern v. Bülow och furst von Hohenlohe-Schillingsfürst, för Österrike-Ungern grefve Andrássy, grefve Károlyi och baron Haymerle, för Frankrike Waddington och grefve de Saint-Vallier, för Storbritannien lord Beaconsfield, marquis of Salisbury och lord Odo Russell, för Italien grefve Corti och grefve de Launay, för Ryssland furst Gortjakov, grefve Sjuvalov och baron Oubril, för Turkiet Karatheodori pasja, Muhammed Ali pasja och Sadullah bej. Dessutom infunno sig för Grekland ministern Delijannis, för Rumanien ministrarna Bratianu och Cogalniceanu, för Serbien ministern Ristič, för Montenegro senatspresidenten Bozo Petrovitj samt armeniska biskopar och persiska sändebudet Malcom kan. Representanterna för dessa mindre stater fingo tillträde till endast de sessioner, som afhandlade deras lands angelägenheter. Svårast att lösa voro den bulgariska och den armeniska frågan. Kongressen beslöt Bulgariens delning i två delar, ett sjelfständigt, men tributpligtigt furstendöme Bulgarien och en under sultanens öfverhöghet stående provins Östrumilien, som skulle förvaltas af en med stormakternas bifall utnämnd guvernör. Den armeniska frågan reglerades på det sätt, att Turkiet skulle afträda till Ryssland städerna Kars, Ardahan och Batum med områden och till Persien staden Kotur med område samt förpligtade sig att utan dröjsmål
Källa: Project Runeberg ·
