Sida 413
revolutionskrigen, hvarunder han avancerade till fältmarskalklöjtnant och förde vid invasionen i Frankrike 1814 befäl öfver österrikiska sydarméns högra flygel. 1815 skickades han till Italien mot Murat och slog denne d. 2 och 3 Maj vid Tolentino i grund, afslöt d. 20 s. m. i Casalanza en konvention om bourbonernas återinsättande på Neapels tron och inryckte derpå i Neapel, men fick i Juni order att återvända till Frankrike. Konung Ferdinand af Neapel upphöjde honom till hertig af Casalanza. Efter andra Parisfreden (1815) inkallades han i hofkrigsrådet, pensionerades 1824 och afled 1855.
Bianchi [-ki], Nicomede, italiensk historiker, född i Reggio 1818, studerade en tid medicin, var 1848 medlem af den provisoriska regeringen i Modena och Reggio, men flyttade 1849 efter reaktionen öfver till Sardinien, der han en tid var lärare i historia i Nizza och Turin. 1864 utnämndes till sekreterare vid undervisningsministeriet och 1871 till chef för det piemontesiska statsarkivet. 1881 blef han senator. Död 1886. Hans förnämsta verk äro Storia documentata della diplomazia europea in Italia dal 1814 al 1861 (8 bd, 1865–72) och det ofullbordade Storia della monarchia piemontese dal 1773 al 1861 (4 bd, 1877–84).
Bianco, Baccio del Bartolomeo, italiensk arkitekt från förra hälften af 1600-talet, född i Como, död omkr. 1656, lefde i Genua och tillhör med sin verksamhet barocktiden. Men i det han följde det af Galeazzo Alessi under senrenaissancen gifna uppslaget att på Genuas ojämna och trånga byggnadstomter i stället för palatsgårdar anordna förhallar och trappuppgångar till perspektiviskt arkitektoniska konstverk, lyfte han detta lyckligt funna motiv till en ännu högre och ädlare form i sitt mästerverk, jesuitkollegiet, numera universitetspalatset (börjadt 1623). Fasaden är i ganska starkt urartad stil; men inkommen genom portalen möter man ett uppåtstigande gårdsrum med trappor, afsatser, bågar och kolonner samt med de mångfaldigaste genom blickar, som sist förlora sig uppe i höjden. »Fantasien kan knappt tänka sig detta rum rikare eller skönare» (Burckhardt). C. R. N.
Biandrata, G., italiensk läkare, Se Blandrata.
*Biard (Biart), A. F., född 1798 (ej 1800), afled i Les Plâtreries vid Fontainebleau 1882.
Biart [biār], Lucien, fransk författare, f. 1829, kom helt ung till Amerika, sysslade med zoologi samt skickade hem samlingar af foglar och insekter till naturhistoriska museet i Paris. Han eröfrade med. doktorsdiplom i Puebla och insattes i mejikanska kommissionen under kejsar Maximilians regering. Efter tjugo år återvände B. till hemlandet och offentliggjorde i »Revue des deux mondes» m. fl. tidskrifter intressanta reseskildringar och romaner. Han tecknar med inträngande uppfattning, åskådligt och ej sällan mästerligt, en yppigt vild urskogsnatur och främmande seder. Bland hans många arbeten må nämnas Les mexicaines (dikter, 1853), La terre chaude (1862), La terre tempérée (1866). Benito Vasquez (1868; svensk öfvers. s. å.), Aventures d'un jemte naturaliste (1869; illustr.), Les elientes du Docteur Bernagius (1873: »Doktor Bernagius' skyddslingar», 1882), À travers l'Amérique (1876; prisbelönt af Franska akademien), Les explorations inconnues (3 bd. 1882–84), Les aztéques (1885) m. fl.
Bi-bana. Se Jernvägar.
Bibelforskaren, en af O. F. Myrberg (se denne) utgifven teologisk tidskrift.
*Bibelhandskrifter. Af Nya testamentet äro nu kända 65 »uncial»- och öfver 1,000 »minuskel»-handskrifter, de senare från 9:de till 16:de årh.
Bibelkommissionen utgaf 1877 en ny proföfversättning af Nya test., hvilken i motsats mot 1873 års öfversättning i hög grad slöt sig till den gamla kyrkobibeln, t. o. m. genom återinförande af gammalsvenska ord och ordformer, såsom »omak», »gack», »hvi», »ho» o. s. v. Året derpå utkom en ny proföfversättning af Gamla test. Kyrkomötet 1878 hade dock åtskilligt att anmärka mot de båda öfversättningarna och begärde en revision af dem. Hösten 1879 nedsattes derför af K. Mit för revision af Nya test. en kommission, bestående af ärkebiskop A. N. Sundberg, domprosten C. A. Torén och professor M. Johansson, hvarjämte en granskningsnämnd tillsattes, bestående af biskoparna G. D. Björck och P. Sjöbring samt professor Kr. Cavallin i Lund. 1882 utgaf kommissionen en proföfversättning af Nya test., som af 1883 års kyrkomöte förordades, dock med vissa ändringar, och af K. M:t förklarades, med iakttagande af dessa ändringar, antagen till bruk vid undervisningen i skola och kyrka; dock skulle, i enlighet med kyrkomötets hemställan, de i handboken och evangeliiboken förekommande nytestamentliga skriftställena vid de liturgiska handlingarna föreläsas oförändrade, till dess revisionen af Gamla test. blefve fullbordad. Samma år utgaf kommissionen på grund häraf en s. k. »normalupplaga» af Nya test. Från olika håll halva likväl anmärkningar framstälts mot denna öfversättning, nämligen dels mot den deri följda grundtextprincipen, i det att »textus receptus» hufvudsakligen lagts till grund för densamma, dels mot ett alltför slafviskt återgifvande af det grekiska språkidiomets uttryckssätt o. s. v. Detta föranledde biskop Rodhe m. fl. att vid följande kyrkomöte (1888) väcka en motion (som dock af slogs) om att den dåvarande bibelkommissionen måtte bemyndigas »att i den år 1883 af kyrkomötet godkända öfversättningen af Nya testamentet föreslå vissa ändringar». Hösten 1884 hade nämligen för revisionen af Gamla test. nedsatts en ny bibelkommission, bestående ät professorerna M. Johansson och W. Rudin i Upsala samt Es. Tegnér i Lund under ärkebiskopens ordförandeskap. Samtidigt tillsattes en ny granskningsnämnd, bestående af biskoparna P. Sjöbring och L. Landgren samt pastor primarius F. Fehr. Redan följande vår 1885 begärde prof. Johansson entledigande från uppdraget att vara ledamot i kommissionen, hvarefter i hans ställe insattes lektor J. Personne i Stockholm. Samma år begärde också biskop Landgren entledigande från ledamotskapet i granskningsnämnden, hvarefter biskop C. H. Rundgren blef i hans ställe förordnad. 1887 utgaf kommissionen en öfversättning af psaltaren i 2 upplagor, nämligen en med och en annan utan fristående versled. Denna
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·

























