Sida 458
— 3. Julius von B., den förres broder, född i Albano 1846, har egnat sig åt djurmåleri och skildrar främst hästar. Hans första tafla, Kappkörning mellan slovakiska länder (1860), intogs i Wiens Belvedere.
Blaaskavlen [blås-], en 1773 m. hög bergtopp i landskapet Sogn, Norge.
Blache, Kristian Vigilius, dansk målare, född d. 1 Febr. 1838 i Aarhus, blef student 1857 och ärnade egna sig åt skeppsbyggareyrket, men öfvergaf inom kort denna plan för att i stället utbilda sig till marinmålare hos C. F. Sörensen (se denne). B. vann 1865 och 1869 den Neuhausenska premien och fick 1872 konstakademiens mindre resestipendium sig tilldeladt för 2 år. Sedan han eröfrat tvänne »årsmedaljer», vardt han 1890 ledamot af akademirådet och dermed äfven af akademien. Bland hans senare arbeten må nämnas Vindstilla med stora dyningar vid skotska fyrtornet Bell Rock (1882). Med god kännedom om fartyg och frisk uppfattning af hafvet förenar han en korrekt behandling af luften och icke sällan ett liffullt, karakteristiskt staffage. Ph. W.
Blachos, Angelos. Se Vlachos.
*Black, William, var äfven flere år (till 1875) medredaktör af »Daily news». Bland hans många romaner hafva vidare till svenska öfversatts »Prinsessan af Thule» (1878), Sunrise (1881; »Soluppgång», s. å.), en romantiserad skildring af de hemliga revolutionära sällskapen i Europa, och The beautiful wretch (1882; »Den vackra hexan», s. å.). Han har skrifvit en förträfflig monografi öfver Oliver Goldsmith (1879).
Black boy's gum [-båjṡ gömm], Eng., ett slags harts. Se Xanthorrhoea.
*Blackburn bildar sedan 1888 eget grefskap, med en areal af 28,2 qvkm. och 120,064; innev. (1891).
Blackburne [-börn], James Harry, engelsk schackspelare, f. 1842, har deltagit i de flesta internationella turneringar under de sista 30 åren och merendels vunnit pris samt står som blindspelare jämnbördig med L. Paulsen och Zukertort. Hans spelsätt af fint och snillrikt med djupt liggande, ofta äfven briljanta kombinationer, men han offrar stundom åt slumpen och är endast i slutspel seg och fast.
*Blackheat, oriktig form för Blackheath.
Black hills (»svarta kullarna»), bergskedja på gränsen mellan Syd-Dakota och Wyoming i Förenta staterna, mellan 43° 30' och 45° n. br. samt 103° och 105° v. lgd, af omkr. 160 km. längd och 96 km. bredd. Kullarnas bas ligger 760–900 m. öfver hafvet; deras högsta punkt är Harney Pik (2,350 m.). Upptäckten af guld i B. 1874 drog dit en mängd guldgräfvare, så att i östra delen hastigt uppstodo flere orter (Deadwood, Whitewood, Hayward, Hermosa, Buffalo Gap), hvilka nu genom jernväg äro förenade med Pacifikbanan. Äfven på bly, jern, kol, salt och petroleum är berget rikt.
*Blackie, J. S., afgick 1882 från sin grekiska lärostol i Edinburgh och dog 1895. Han hyste det lifligaste intresse för sitt skotska hemlands gamla vitterhet. Till inrättandet af en professur i keltiska vid Edinburghs universitet samlade han inom fyra år 216,000 kr., och den skotska literaturen behandlade han i flere arbeten, bl. a. Lays of the highlands and Islands (1872), The language and literature of the highlands of Scotland (1875), The scottish highlanders (1885), Life of Robert Burns (1887) och Scottish song (med musikbilagor, 1888). B. uppträdde äfven som vitterlekare, med Lyrical poems, english and latin (1860), Musa burschicosa (skotska studentvisor, 1869), A song of heroes (1890) m. m. Bland hans senare arbeten på andra områden må nämnas Horae hellenicae (filologiska afhandlingar, 1874), den på sunda lärdomar rika Selfculture, intellectual, physical, and moral (s. å., ny uppl. 1880; »Sjelfuppfostran», 1884), The natural history of atheism (1877; ett försvar för teismen), The wisdom of Goethe (1883) och de delvis sjelfbiografiska Essays on subjects of moral and social interest (1890). Sedermera återupptog han sin sträfvan att göra nygrekiskan känd samt föreläste öfver detta ämne i Oxford och Cambridge.
Blackpool [bla'ckpoul], stad och mycket besökt badort i engelska grefsk. Lancaster, n. om Ribble, »norra Englands Brighton». 23,846 innev. (1891).
Black river [ri'vör], »svarta floden», namn på flere floder i Nord-Amerika, bland hvilka den i staten New York är den största. Den faller efter ett 200 km. långt lopp (af hvilka 60 äro segelbara) i öfvervägande nordvestlig riktning ut i Black river bay vid östra spetsen af Ontariosjön.
Blackrock, stad på Irlands östkust, grefsk. Dublin, mellan Dublin och Kingstown, har mycket besökta hafsbad och omkr. 8,400 innev. Ehuru den ligger 5 km. s. ö. om Dublin och icke står i sammanhang med denna stad, räknas den dock som en af dess förstäder.
*Blacksta, socken. 2,598 har. 601 innev. (1894).
*Blackstad, socken. 8,349 har. 1,394 innev. (1894).
Blackstad, Johan, norsk jurist, född i Bergen d. 16 Nov. 1832, tog 1857 juridisk ämbetsexamen och anställdes 1860 i Justitiedepartementet, der han qvarstod till 1870, då han utnämndes till sorenskriver i Varanger. 1874 vardt han amtman i Finnmarken, valdes af högern till stortingsman för åren 1880–85, men spelade såsom sådan icke någon mer framträdande rol, och efter sin förflyttning 1883 som sorenskriver till Eker, Modum och Sigdal drogs han ifrån det politiska lifvet. Vid införandet 1889 af det nya kriminella rättsväsendet utnämndes han till lagman i Eidsivating och 1891 till samma ämbete i Oslo lagdöme. Denna syssla har han emellertid skött endast kortare tid, enär han för det mesta fungerat som riksadvokat. Han har gjort sig bemärkt genom sin värdiga, taktfulla och humana utöfning af detta betydelsefulla ämbete.
*Blackstadius, J. Z., lemnade 1881 lärareplatsen vid slöjdföreningens skola.
Black town [-ta'un], Eng., svarta staden. Se Madras 2.
Blackwater [bla'ckoåter], »svarta vattnet». 1. Flod i sydöstra England, grefsk. Essex, upprinner s. v. om Saffron-Walden under namnet Pant och faller ut i den för sina ostron berömda
Källa: Project Runeberg ·
