Sida 478
Blå vitriol, kem. Se Kopparvitriol.
Bläckpulver. Se under Sal.
Bläcksvampslägtet, bot. Se Coprinus.
Blädderros, med. Se Rosfeber.
Bläddrerot, bot., en benämning på växtsläktet Utricularia (blås-örten).
*Blädinge, socken. 8,064 har. 1,201 innev. (1894).
*Bländglas är en apparat, som man vid solobservationer använder för att försvaga solljusets glans, hvilken eljest besvärande eller, då kikare med större eller mindre objektivöppning kommer till användning, skadligt skulle inverka på ögat. Galilei skall hafva ådragit sig blindhet derigenom, att han vid sina solobservationer icke vidtagit någon åtgärd för ögats skyddande. Den förste, som begagnade sig af bländglas, var hans samtida, jesuiten Scheiner (jfr Sol), hvilken mellan objektiv och okular å den galileiska kikaren insköt ett färgadt planglas. Numera anbringas bländglaset vanligen utanför okularet. Man använder med mer eller mindre fördel olika färger. Röda glas äro derutinnan olämpliga, att de genomsläppa mörka värmestrålar. Bäst äro sammansatta färger, t. ex. gröngult. Man har äfven med fördel för afbländning användt en färgad vätskelösning innesluten i en liten glastrumma med plana parallella bottnar, äfven blott och bart en alunlösning.
Då det gäller att utföra observationer på solytan, använder man numera såsom afbländare ett instrument benämndt helioskop, hvilket grundar sig derpå, att ljuset genom successiv reflexion under en bestämd vinkel från tvänne speglar genom polarisation (se d. o.) försvagas och detta i olika grad, i den mån speglarna mer eller mindre afvika från ett inbördes parallelt läge, vid hvilket ljuset icke försvagas. Genom vridning af den ena spegeln är man sålunda i stånd att godtyckligt moderera solbildens ljus, hvilket vid användning af denna apparat bibehåller sin naturliga färg, i det att ljuset, utan att genomtränga något färgadt glas, endast underkastas reflexioner.
Vid betraktande af solen (solförmörkelser) med blotta ögat kan man med fördel använda ett stycke vanligt glas, sedan man genom att hålla detsamma öfver en rykande låga, t. ex. af en fotogenlampa, öfverdragit detsamma med ett sotlager, hvilket man lämpligen kan skydda genom att täcka med ett annat glas. De båda glasen böra dervid, t. ex. genom en vid kanterna mellanlagd pappersremsa, hindras att beröra hvarandra, hvarigenom sotlagret skulle skadas. K. B.
Bländingar. Se Blandfolk. Suppl.
*Blänkare är benämning äfven på smärre tidningsartiklar i någon vigtigare fråga, hvilka likasom utsändas för att »rekognoscera», d. v. s. användas såsom ett medel att utröna allmänna stämningen för eller emot en sak och förbereda offentliggörandet af märkligare och fullständigare meddelanden. I ungefär samma bemärkelse brukas ordet »försöksballong».
Bläsa, bot., benämnes Amaranthus Blitum, på grund af sina hvitfläckiga blad.
Bläsbocken, zool. Se Bubalis.
*Bläster. Jfr Cylinder-bläster.
Blästerfärskning, metallurg. Se Färskning och Jern, sp. 1134.
Blästersmide, metallurg. Se Blästerverk och Jern, sp. 1122.
*Bläu. 2. Joan B. afled 1673. Den omnämnda eldsvådan timade 1672.
Blödande bröd, blödande hostia kallar man en företeelse, som ofta helt plötsligt visar sig på fuktigt bröd, gröt och andra mjölhaltiga födoämnen och som består af bakterier af klyfsvamparnas grupp, hvilka genom sin lifsprocess bilda ett rödt färgämne. Man har kallat denna svamp Micrococcus prodigiosus Cohn l. Monas prodigiosa Ehrb., undermonaden, emedan det för kyrkliga ändamål ofta begagnade undret med blödande hostier kunnat hänföras till denna svampbildning (se Wilsnack).
Blödning, bot., benämnes den saftflytning, som hos ett stort antal såväl träd- som örtartade växter inträder, då stammen afskäres eller under vissa förhållanden såras. Särskildt kraftigt framträder detta fenomen hos afskurna stammar af humle, vinstock, majs m. fl., i det att den utrunna vätskemängden ofta intager vida större volym än hela det rotsystem, från hvilket den härstammar. Detta visar, att rötterna alltjämt upptaga nya vattenmängder. Äfvenledes är den kraft (rot-trycket), med hvilken saften utpressas, ofta mycket betydande; man har t. ex. hos vinstockar funnit ett rottryck, som betydligt öfverstigit 1 atmosfer. — Rottrycket framkallas af rotens parenkym; vattnet med deri lösta salter upptages af rothåren och kommer från dessa in i parenkymet, hvilkets osmotiska förhållanden orsaka detsammas inpressande i kärlen, ur hvilka det i sårytan framträder. De närmare detaljerna vid sjelfva förloppet äro ännu ej fullt klara; dock känner man, att temperaturen är af stor betydelse, liksom ock närvaron af fritt syre. Anmärkningsvärdt är, att blödningen upphör vid kloroformering. — Den är derjämte underkastad periodiska vexlingar, dels dagliga, så att den vanligen är rikligast på förmiddagarna, dels ärliga, hvarvid den är starkast på våren. Denna »vårblödning» är allmänt och lätt iakttagen hos åtskilliga träd, såsom lönn, björk, bok o. s. v. Den saft, som vid denna tid framkommer ur sårnader på nämnda och andra växter, är synnerligen rik såväl på askbeståndsdelar som på organiska ämnen, såsom ägghviteämnen, asparagin och kolhydrat (bland dessa framförallt socker). Så innehåller den hos t. ex. amerikanska sockerlönnen (Acer saccharinum L.) 2–3 proc. socker, och ett träd kan lemna mellan 2 och 3 kg. sådant, hvarför det också hos denna art tekniskt tillgodogöres. Orsaken till den rikliga vårblödningen är att söka i den omständigheten att rötterna under vintern och den tidiga våren alltjämt upptaga vatten, hvarigenom stora mängder vatten inpressas i kärlen, redan innan det genom löfsprickningen kan komma till användande, på samma gång som, omedelbart före och i samband med denna, omvandling af reservnäring af olika slag till socker och andra inom växten lätt transporterbara föreningar eger rum. G. A.
Blötmalm, metallurg., kallas den kopparmalm, hvars bergart utgöres af svafvelkis eller magnetkis. Se Koppar, sp. 1328.
*Bo. 1. Socken i Örebro län. 15,264 har. 2,180 innev. (1894). Bo och Svennevad blefvo
Källa: Project Runeberg ·
