Sida 529
han utgifvit bl. a. Recherches nouvelles sur la pellagre (1862), Len maladies par ralentissement de la nutrition (Föreläsningar utg. af Frémy 1882), L'autointoxication dans les maladies (1887). Derjämte har B. deltagit i redaktionen af de stora sammelverken »Traité de médecine» (1891–93) och »Traité de pathologie» (1895) samt är äfven en af utgifvarna af »Archives générales de physiologie». R. T–dt.
Bouchari, Abu. Se Bochari.
Boucher [-sjē], Alfred, fransk bildhuggare, f. 1850 i depart. Aube, lärjunge till Dumont och P. Dubois, har utställt sedan 1874 och förvärfvat sig bl. a. guldmedalj vid verldsutställningen 1889 samt hedersmedalj 1891. Bland hans arbeten må nämnas Venus Astarte, grupperna Sonlig karlek (inköpt af staten) och Vid målet, en ryttarestaty af Vercingetorix (i Nogent-sur-Seine), Catos sista stunder (i Troyes), Honmros reciterande sina sånger (i Fécamp) och Naken skansgräfvare, en marmorstaty, som var det mest beundrade skulpturarbetet vid salongen 1891.
Bouches-du-Rhône [bousj dy rån], franskt departement. Se Rhône-mynningarna.
Bouchor [-sjår], Maurice, fransk skald, f. 1855 i Paris, har tack vare en betydlig förmögenhet kunnat fritt lefva för sina konstnärliga böjelser, som han utbildade under väckande umgänge med den unge skalden J. Richepin. B. utgaf nittonårig sin första diktsamling, Les chansons joyeuses, muntra anakreontiska sånger, som mottogs gynsamt i den vittra verlden och efterföljdes af Poèmes de l'amour et de la mer (1876), den humoristiska, på blandad vers och prosa affattade dikten Le Faust moderne (1878), Contes parisiens, en vers (1880), L'aurore (1883, ansedd för hans bästa arbete) och Les symboles (1888). I de två sistnämnda arbetena har B. afgjordt brutit med sin ungdoms sensualistiska otro och naturdyrkan. Han har nu sin talangs jäsningsskede bakom sig. Egendomliga äro B:s försök att återupplifva det medeltida mysterie-dramat. Hans alster af detta slag äro skrifna på klangfull vers, i ömsom naiv och skalkaktig ton, och hafva uppförts medelst marionetter i kroppsstorlek, medan reciteringen skett mellan kulisserna (Tobie 1889; Noël, ou le mystère de la nativité, 1890; Sainte Cécile, 1892). B. har uppträdt äfven med kritiska studier öfver Beethovens stora D-dur-mässa m. m.
Boucicault [bou'sikålt], Dion, engelsk teaterförfattare, f. 1822 i Dublin, af fransk härkomst, studerade vid universitetet i London och gjorde 1841 en gynsam debut som både dramatiker och skådespelare med lustspelet London assurance på Covent-garden-teatern. Åren 1853–60 tillbragte han i Amerika, var från 1861 teaterdirektör i London, utan att skörda guld derpå, och bosatte sig 1876 i New York, der han utförde hufvudrollerna i sina skådespel. Död derstädes 1890. B. författade mer än 50 teaterpjeser och bearbetade dessutom en ansenlig mängd franska originalstycken. Han förstod att med stor verkan låta sina pjeser kulminera i en rörande scen. Bland dem, som mest slagit an, må vidare nämnas Old heads and young hearts (»Far och son», 1849), Used up, den irländska folkdramen Colleen Bawn (1860), hvilken rönte stor framgång äfven i Paris (bearb, af d'Ennery), The octoroon (1861), med ämne från slaflifvet i Nord-Amerika, The corsican brothers (1881) och The jilt (1885).
*Boudet, P., afled i Paris 1877.
Boudewyns [ba'udevejns], Adriaen Frans, flamsk målare, född i Bruxelles 1644, död derst. 1700 (?), blef 1665 mästare i födelsestadens målaregille, lefde 1669–77 i utlandet, mest i Paris, men var sedermera verksam i hemmet och målade landskap. Målaren Pieter Bout (f. 1660, d. 1740) utförde figurerna i dem. Dessa landskap hafva vanligen en sydländsk karakter, utan att dock skildra någon bestämd trakt i Italien. Utan att ega synnerlig individualitet, äro de vackert genomförda, och figurerna passa ihop med dem, som om de vore af samma hand. Man finner dem i Dresdens och Madrids gallerier, i Wien, i Florens' »Uffizi», i Augsburg och Antwerpen. I Sveriges Nationalmuseum tilldelas honom tvenne marknadstorg med figurer af Bout. C. R. N.
*Boué, A., afled 1881.
*Bouet-Villaumez hör skrifvas Bouet-Willaumez [boua vijåmä'ss]. Han var adoptivson till Ph. Willaumez (se denne).
Boufarik, stad i Algeriet. Se Bufarik.
*Bouffé, M., afled i Auteuil 1888. B. utgaf 1880 Mes souvenirs 1800–80.
Boufflers [-flär], markisinna de. Se Luxembourg.
Bougainville [-gängvi'l], den nordligaste och största ön i Salomons-arkipelagen, genom Bougainville-sundet i s. skild från ön Choiseul, har jämte den närliggande lilla ön Buka en areal af 10,000 qvkm. Ön är tätt befolkad, bördig, skogrik och bergig (Balbi, 2,700 ra.) och har äfven två verksamma vulkaner. På sydvestra kusten ligger den trygga Gazell-hamnen. Ön tillhör sedan d. 6 April 1886 Tyska riket och förvaltas af Nya Guinea-kompaniet.
*Bougainville, L. A. de, deltog visserligen med den franska hjelpflottan i amerikanska frihetskriget, men ej under åren 1774–76, utan senare. Med »marskalk vid landtarmén» förstås maréchal de camp (se Marskalk).
Boughton [ba'utön], George Henry, engelsk-amerikansk målare, f. 1833 nära Norwich i England, tillbragte sin uppväxttid i Amerika, besökte London 1853 och idkade målarestudier i Frankrike 1859–61, hvarefter han bosatte sig i London. Han vardt associé vid dervarande konstakademi 1879. B:s genrebilder i landskapsomgifning utmärka sig för djup känsla och mjuk kolorit. Här må nämnas Humleplockare på hemvägen, den symboliska taflan Från ljuset in i skuggan, Puritaner i Nya England på väg till kyrkan, Julmorgon i Bretagne och Majmorgon på ön Wight.
*Bougie (Arab. Budsjajah) hade 12,381 innev. 1891, af hvilka 2,200 fransmän. Se vidare art. Bugia.
Bougival [bouṡjiva'l], by i franska depart. Seine-et-Oise, 6 km. n. om Versailles, på venstra stranden af Seine, vid ångspårvägen mellan Rueil och Marly. 2,525 innev. (1891). Byn är mycket besökt af parisare särskildt för anställande af roddtäflingar.
Källa: Project Runeberg ·
