Sida 589
karakter i ett gifvet ögonblick, och afgörande andliga kriser utöfva stark dragning på honom. I olikhet med de egentlige dramatikerna vill B. ej teckna menniskorna främst genom deras handlingar, utan uppdagar der bakom det fina nätet af bevekelsegrunder och känslor, som delvis falla inom det omedvetnas område och aldrig komma fullt fram i handling; han visar huru själen segrar eller lider nederlag i lifvets konflikter, alltefter som den blifver trogen eller ej mot sig sjelf, mot sin natur och sina anlag. Att följa passionerna i deras grader och plötsliga moment, blandningen af godt och ondt hos menniskorna, att låta frågorna om lif och död eller ett tidehvarfs ledande tankar afspegla sig karakteristiskt hos den enskilde, det är B:s lust. Men han för ej den psykologiska dissekerknifven med kallt och känslolöst sinne; han är i själ och hjerta en stark optimist, och hans ton är alltid frisk och manlig, liksom han ock in i ålderdomen bibehöll all sin lifsglädje. Det är vidsträckta områden B. beherskar med sin diktarekraft, i hvilken fantasi och tankeskärpa så egendomligt sammansmält; från det groteska och sarkastiska till det skälmskt lekande, från antikens jämnvigtsfulla skönhet fram igenom medeltiden och renaissancen till vår egen tid. Det typiska i flydda tiders själslif frammanar han med underbar säkerhet, och ingen skald torde bättre begripit t. ex. renaissancen än han. Äfven stämningsgifvande landskapsbilder mäktar han att i få drag framtrolla. I sin ungdom sjelf musiker och målare, förstod han att afslöja konstnärssjälens hemliga strider. Bäst skildrade han det ovanliga, det egendomliga, och hans diktning gör derför ofta intrycket af bisarreri, hvartill den högeligen sammanträngda och bildrika stilen bidrager; öfverflödiga ord skyr han, och det fordras en viss intellektuel ansträngning för att tränga in till den saftiga kärnan i hans dikter, hvarför han aldrig torde blifva populär i vanlig mening. När han ville, utvecklade han stor form virtuositet; han skref bl. a. framstående kärlekslyrik och öfverlägsna krigsballader. B:s i art. nämnda största diktverk, The ring and the book (4 bd), är en brottmålshistoria, hvars detaljer af flere olika personer framställas med karakteristiskt afvikande uppfattning. Bland hans öfriga arbeten må framhållas Christmaseve and easterday (1850, en poetiskt djerf religionsfilosofisk dikt), Men and women (2 bd, 1855, karaktersbilder på vers), Prince Hohenstiel-Schwangau, saviour of society (1871, en ironisk belysning af Napoleon III:s bana), Dramatic idyls (2 bd, 1879–80) och Asolando: Fancies and facts (1889). B:s äktenskap med skaldinnan Elizabeth Barrett var det allra lyckligaste. I likhet med flere utmärkta engelska diktare hyste bägge en varm kärlek till Italien, der de så länge voro bosatta. Jfr mrs. Sutherland-Orr: »Life and letters of R. B.» (1891) och Jon Stefansson: »R. B. Et literaturbillede fra det moderne England» (Köpenh. 1891).
*Brownlow, W. G., afled 1877.
Brown-Séquard [brån sekār], Charles Edouard, fransk fysiolog, född d. 8 April 1817 på ön Mauritius, blef 1846 med. doktor i Paris samt egnade sig åt experimental-fysiologiska och nervpatologiska studier. Efter Napoleons statskupp begaf han sig 1852 till Amerika, der han vistades till 1855, då han åter, för några år, bosatte sig i Frankrike. 1859–63 var han läkare vid sjukhuset för epileptici och paralytici i London, 1863–67 professor vid Harvard university i Cambridge. 1867 återvände han för några år på nytt till Frankrike, men etablerade sig 1872 såsom praktiserande läkare i New York samt blef 1877 professor i fysiologi i Genève och 1878 Claude Bernards efterträdare såsom professor vid Collège de France. Han afled i Paris d. 1 April 1894. — B.-S:s vetenskapliga forskningar beröra hufvudsakligen nervsystemets fysiologi; resultaten af dessa har han nedlagt i ett mycket stort antal smärre afhandlingar äfvensom i de större arbetena Lectures on the physiology and pathology of the central nervous system (1860), Lectures on the diagnosis and treatment of the principal forms of paralysis of the lower extremities (1861). De sista åren af sitt lif egnade B.-S. sig med stor ifver åt frågan om körtlar med inre sekretion, d. ä. körtlar, hvilkas afsöndring utgjutes i blodet, och hans insprutningår af testikelsaft hafva tillvunnit sig stor uppmärksamhet, i synnerhet hos den stora allmänheten (jfr Afsöndring. Suppl.). Slutligen inlade B.-S. en mycket betydande förtjenst såsom grundläggare och utgifvare af »Journal de physiologie» (1858–64) och »Archives de physiologie» (1868–94). R. T–dt.
Brown stout [braun staut], Eng. Se Double brovvn stout. Suppl., och Porter.
Brownsville [brå'nsvil], stad i nord-amerikanska staten Texas, 56 km. från floden Rio Grandes utlopp i Mejikanska viken, midt emot den mejikanska staden Matamoros. 6,134 innev. (1890). Katolskt gymnasium. Betydlig handel. I Förenta staternas krig med Mejico egde 1846 strider rum vid B. 1880 blef staden nästan fullständigt förstörd af en orkan.
Broxvik, fideikommissegendom i Östergötlands län, med hufvudgården belägen i Jonsbergs socken, vid Östersjön (Bosöfjärden). Fideikommisset omfattar 21 35/44 mtl i Östergötlands län, Jonsbergs, Häradshammars, Ö. Husby, Kuddby, Ö. Ny, Å och Drothems socknar, taxeradt till 386,300 kr., samt 2 1/2 mtl i Runtuna socken af Södermanlands län, tax. till 50,800 kr.. Egovidden utgör omkr. 2,500 har, deraf 625 har åker och 1,530 har skogsmark. B. bebyggdes på 1600-talet till säteri under namnet B. (det hette förut Ribbingstorp) af frih. Åke Ulfsparre, som efter att hafva sålt sin egendom Broxvik i Grenna socken, Jönköpings län, i stället gjorde detta till stamgods. 1697 gick gården genom köp från slägten Ulfsparre till Gillis De Besche, hvilkens dotterdotter Anna von Block (född v. Düben) lemnade egendomen till sin son kammarherre K. J. von Block, som 1795 gjorde hela godset till fideikommiss för sin systers sonson majoren J. K. Ridderborg med vilkor att han jämte sitt eget namn äfven skulle bära namnet von Block. B. innehades sedermera af honom, hans broder, dennes måg, kammarherre L. A. F. G. von Röök von Block, och, då ätten von Röök med honom utgick på manssidan (1889), ärfdes fideikommissrätten af hans äldsta dotter, gift med kammarherren, f. d. kaptenen Evert Taube (död 1895), som derför kallade sig Taube von Block.
Källa: Project Runeberg ·
