Sida 64
Akidurgi. Se Akiurgi.
Akilles. Se Achilies.
Akines (Grek. akinesia, orörlighet). Se Nervsjukdomar, sp. 1001.
Akineter (af Grek. akinetos, orörlig, fast), bot. Se Ulothrix.
Akis, Grek. mytol. Se Acis.
Akis Tsjai. Se Latmos.
Akka. Se Acka. Suppl.
Akkad, folkstam. Se Babylonien och Kilskrift, sp. 675–676 samt 681–683.
Akkaler, en afdelning af druserna (se d. o.).
Akkas, socken, i södra Tavastland, Tavastehus län, Tammela domsaga och härad, Finland, bildar med Kylmäkoski kapell ett konsist, pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Hattula kontrakt. Areal 261 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,552 pers. (1892). A. G. F.
Akkavare, fjällmassa med glacier i Lule lappmark under 67° 35f n. br., i vinkeln mellan öfre änden af Stora Lulevattnen och Stora Lule-elfs källarm Vuojatelfven. Den uppstiger 1,881 m. öfver hafvet, 1,456 m. öfver sjön på dess norra sida och något mer än 1,300 m. öfver den på samma sida synliga björkskogen. Bergarterna utgöras af glimmerskiffrar, qvartsiter, gneiser, hornblendesskiffrar etc.
Akkra l. Accra (af infödingarna kalladt N'kran), stad på Guldkusten i Vest-Afrika, en af de förnämsta platserna derstädes, till 1875 residens lör Guldkustens guvernör, hvilken nu residerar i det närliggande Kristiansborg. Omkr. 20,000 innev., deraf endast få européer, hvilka der ega handelsfaktorier. A. tillhörde på 1600-talet det svenska Afrikanska kompaniet (se d. o. Suppl.).
*Akkäs, oriktig form för Akkas (se ofvan).
Akmedsjid, Turk. Se Simferopol.
Akmit, miner. (af Grek. akme, spets, med hänsyn till kristallernas långt utdragna spetsar), ett till pyroxengruppen hörande svart mineral, Na2O, Fe2 O3, 4 Si O2, som förekommer i Norge vid Eger och i närheten af Brevik. P. T. C.
*Akmolinsk. 1. Provins i ryska generalguvernementet Stepperna. 594,673 qvkm.; omkr. 520,000 innevånare, de fleste kirgiser.
Akne (Acne). Se Finne, med.
Akolyktin. Se Akonitin (äfven i Suppl.).
Akonellin. Se Akonitin.
*Akonitin. De i artikeln nämnda ämnena akotyktin och lykoktonin hafva visat sig vara sönderdelningsprodukter af de i Aconitum lycoctonum förekommande alkaloiderna lykakonitin och myoktonin. Den äfven i Sverige växande s. k. nordiska stormhatten (Aconitum septentrionale) har befunnits innehålla tre alkaloider, af hvilka en, lapp-akonitinet (af Lappland), kristalliserar. Äfven de öfverjordiska delarna af denna växt äro giftiga och odugliga till föda, i motsats till hvad man i enlighet med en säkerligen missuppfattad uppgift af Linné allmänt antagit. Bland akonitinets verkningar märkas: häftig retning och derpå förlamning af känseloch rörelsenervernas ändapparater (hvaraf hetta, smärta och dallrande muskelryckningar, följda af känsellöshet och förlamning); öfvergående retning och derpå förlamning af såväl hjertats egen nervösa apparat som af centrala nervsystemet, särskildt den del deraf, som beherskar andningsprocessen, hvaraf döden följer. Akonitinet är kanske det starkaste af alla kända växtgifter; rent sådant uppges döda en fullvuxen menniska i dos. af 3–4 milligram. C. G. S.
Akonitsyra. Se Citronsyra.
Akosmism (af Grek. nekande a och kosmos, verld), filos., den åsigt, som förnekar verldens verklighet, endast erkännande det absoluta för sant verkligt. En sådan åsigt omfattades t. ex. af Eleaterna (se d. o.). Jfr Nihilism 1. S–e.
Akragas, det grekiska namnet på Agrigentum.
Akrai, fornstad på Sicilien. Se Palazzolo. 1.
*Akrobat. Se vidare Lindansare.
Akrodonta (af Grek. akros, öfverst, och odus, genit. odontos, tand) sägas kräldjurens tänder vara, när tandbasen är förenad med käkens öfre fria kant. Se Tänder, fig. 6.
Akroit. Se Turmalin.
Akrokarpa mossor (af Grek. akros, spetsig, och karpos, frukt), bot., sådana mossor, hos hvilka mossfrukten sitter i spetsen af stammen och sålunda afslutar dennas tillväxt. I motsats härtill kallas de mossor plevrokarpa (af Grek. plevra, sida), hos hvilka frukten sitter på en sidogren, under det att stammen (hufvudaxeln) fortfar att tillväxa. Denna karakter utgör hufvudindelningsgrunden för den talrikaste af mossornas ordningar, Stegocarpae. Utaf de mera utbredda moss-slägtena höra Polytrichum, Atrophyllium, Bryum m. fl. till de akrokarpa, Hypnum, Fontinalis o. a. till de plevrokarpa. G. A.
Akroma l. akromasi (af Grek. nekande a och chroma, färg), brist på pigment (se d. o.) å ställen af en menniskas hud, till följd hvaraf större eller mindre mjölkhvita, mot omgifningen skarpt begränsade fläckar uppkomma, hvilka trotsa all behandling.
*Akron, stad i Ohio, hade 27,600 innev. 1890.
Akronyktisk (Grek. akronyktios, vid nattens början) uppgång i fråga om en stjerna betecknar, att hon börjar framträda vid solens nedgång.
3. Aksakov [-a'kaf], Ivan Sergejevitj, rysk publicist, broder till K. Aksakov, född d. 26 Sept. 1823 i guv. Ufa, genomgick »Rättsvetenskapliga skolan» i Petersburg, men hade för sin bildning hufvudsakligen att tacka dels föräldrahemmets literära umgängeskrets, de äldre slavofilerna, (föräldrarna hade 1827 flyttat till Moskva), dels utländska resor (bl. a. i Tyskland med Bodenstedt). Efter afslutade skolstudier ingick A. 1842 som tjensteman vid senaten i Moskva. Skrifveriet tillfredsställde likväl ej hans sjudande verksamhetslust, och i hopp om att kunna göra något till förbättring af tidens usla rättskipning tog han anställning vid kriminaljusticen först i Kaluga, sedan i Astrachan. Hvad han der såg af »svart orättfärdighet» lemnade djupa och varaktiga spår i hans känsliga själ och gjorde honom sedermera till en varm försvarare af Alexander II:s domstolsreformer. Anställd 1848 i inrikesministeriet, fick han bland andra uppdrag äfven det att taga reda på »flyktingarna», en religiös sekt i Jaroslavska guv., och hans utförliga rapport öfver dem är ett mönster af samvetsgran undersökning.
Källa: Project Runeberg ·
