Sida 120
Civitas ...
ryggmärgens bakre horn en mycket tydligt afgränsad hop af nervceller, hvilka först beskrefvos af B. Stilling och J. A. L. Clarke och af Kölliker kallats stillingska cellerna l. clarkeska pelarna. R. T–dt.
Clarks element, fys., ett af den engelske fysikern Latimer Clark (se denne. Suppl.) först konstrueradt element, hvilket numera på grund af oföränderligheten i dess elektromotoriska kraft allmänt blifvit antaget såsom etalon (s. k. normalelement) vid uppmätning af elektromotoriska krafter. Elementet har följande konstruktion. I bottnen på ett profrör är en platinatråd insmält, hvilken utgör elementets positiva pol. Kring och ofvan platinatråden är rent qvicksilfver gjutet, ofvanpå hvilket hvilar en deg af merkurosulfat (pulverformigt) i stark zinksulfatlösning, ofvanpå denna kommer zinksulfatlösning (koncentrerad vid 0°) och i denna en stång af amalgamerad zink, hvilken fasthålles af en tätt slutande kork och utgör elementets negativa pol. Elementets elektromotoriska kraft är vid 15° C. 1,34 Volt och sjunker för en temperaturstegring af 1° C. med 0,0011 Volt. S. A–s.
Clarus mons, det latinska namnet på Clermont (se d. o.).
*Clary, François, fransk köpman, f. 1725, d. 1794, härstammade frän Avignon, men bosatte sig sedermera i Marseille och Genua och samlade en stor förmögenhet. Af hans döttrar i andra giftet blef Marie Julie (f. 1771, d. 1845) gift med Napoleon I:s äldre broder, Josef, sedermera konung af Spanien, och Eugénie Bernhardine Desirée (född d. 8 Nov. 1777, död 1860) gift med general Bernadotte, sedermera konung Karl XIV Johan. En tredje dotter, Marie Anne Rose, var gift med baron Antoine de Saint-Joseph, maire i Marseille, och af hennes döttrar gifte sig den ena med ministern Decrés, den andra med marskalk Suchet. En broder till de bägge drottningarna, Nicolas Joseph C. (f. 1760), fortsatte handelshusets rörelse. — Désirées äldre halfbrors son Joachim Charles Napoleon C. (f. 1803, d. 1856) och hennes brorson grefve François Jean C. (f. 1814, d. 1889) blefvo 1852 senatorer. En annan hennes brorson, vicomte Justinien Nicolas C. (f. 1816, d. 1896), var 1849–69 ledamot af deputeradekammaren och en rätt framstående genremålare. Slägten fortlefver ännu i Frankrike. Jfr »Sv. autografsällsk:s tidskr.» (I, s. 241: 1888) och F. Vérany: »La famille Clary et Oscar II» (1893).
1. Clason, Edvard Klas Herman, anatom, född på Furudals bruk i Ore socken, Kopparbergs län, d. 17 Okt, 1829, blef student i Upsala 1849, filos. kandidat 1851, med. kandidat 1857, licentiat 1861 och med. doktor 1862, sedan han 1861 utgifvit en afhandling Om ryggradskrökningarnas aetiologi. C. var t. f. prosektor vid anatomiska institutionen läseåren 1861–63, förordnades 1862 till docent och 1863 till adjunkt i anatomi och fysiologi samt utnämndes 1882 till professor i anatomi, efter att en längre tid, sedan 1877 såsom e. o. professor, hafva förestått de till den anatomiska professuren hörande lärareåliggandena. Han är ledamot af Vet. soc. i Upsala (1873) och af Vet. akad. (1887). Han har företagit flere vetenskapliga utländska resor. Såsom lärare har C. genom en outtröttlig flit och en aldrig svikande hängifvenhet inlagt synnerligen stora förtjenster och i en sällsynt hög grad förvärfvat sina lärjungars aktning och kärlek. Till ett uttryck häraf läto dessa 1886 E. Perséus för den anatomiska institutionen i Upsala måla C:s bild i olja. Nyssnämnda institution har under hans energiska ledning högst väsentligt förkofrats, och dess museum har riktats med en mängd värdefulla föremål. Bland C:s skrifter märkas, utom den redan nämnda, Om menniskohjernans vindlar och fåror (i Upsala univ:s »Årsskrift», 1868), Reseberättelse (dersammast., 1873), Die morphologie des gehörorgans der eidechsen (i Hasses »Anatomische studien». 1871) samt ett stort antal afhandlingar i Upsala läkareförenings förhandlingar. R. T–dt.
2. Clason, Isak Gustaf, arkitekt, den föregåendes halfbrors son, född d. 30 Juli 1856 på Rottneby, nära Falun, aflade 1874 studentexamen och inskrefs s. å. som lärjunge vid Tekniska högskolan, der han ämnade utbilda sig för ingeniörfacket, men öfvergick 1877 till den då af A. T. Gellerstedt ledda arkitekturafdelningen samt derifrån 1879 till Konstakademien. Under Scholanders ledning genomgick han der 1879–81 med utmärkelse arkitekturskolan, erhöll den kungl. medaljen samt företog 1883–86 en studieresa till utlandet. Han utnämndes 1890 till professor i arkitektur vid Tekniska högskolan. Sedan 1889 är han ledamot af Akademien för de fria konsterna. — Redan under studieåren utarbetade C. fasadskisser till åtskilliga Stockholmsbyggnader, bland hvilka det s. k. Rosenborghuset vid Stureparken i dansk högrenaissance samt Thavenuis' hus vid Strandvägen med dess sgraffitodekoration, glesa fönsterindelning och sirliga renaissanceportal. Efter hemkomsten har följt en tid af liflig och framgångsrik verksamhet. Jämte åtskilliga villor i landsorten tillkommo nu Bünsowska huset vid Strandvägen (1886–88) i råtegel med elegant ornering i huggen sten, närmast efter franska ungrenaissancens förebilder, samt Östermalms saluhall (1888, jämte K. Sahlin) i en om Nord-Italiens råtegelarkitektur erinrande stil. Bland den stora mängden af senare utförda eller planlagda byggnader kunna nämnas i Stockholm: Adelswärds hus, Drottningg. 2 (1889), grefve von Hallwyls palats, Hamngat. 4 (1893; efter spanska motiv) och grefve Cl. von Rosens hus, Strandvägen (1896), i andra städer: Norrlands nations hus i Upsala (1889; i holländsk renaissance), telegrafhuset i Göteborg (1891), skisser till rådhus i Eskilstuna (1893), på landet bl. a. Lejondal i Upland (1889), Kronovall i Skåne (1893) och Hjularöd derstädes (1894, med Wahlman). Dertill kommer Nordiska museets stora och monumentala byggnad, hvartill de första skisserna framkommo redan 1889 efter samarbete med Isaeus, och hvars stora hall är af en imponerande verkan. Der liksom i flere af de senare byggnaderna har konstnären på ett originelt och sjelfständigt sätt tillgodogjort sig äldre svenska motiv.
C. kan med skäl ställas bland den yngre svenska arkitekturens föregångsmän; hans verksamhet har i flere afseenden varit banbrytande. Han har med värme och talang förfäktat det konstnärligas,
Källa: Project Runeberg ·
