Sida 195
Daler-karoliner ...
emot venezianerna. 1618 uppträdde han med en sammanrafsad här i Böhmen, tog Bistritz och undsatte Budweis, men tvangs till återtåg. 1619 befriade hans kyrassierer den i Wien inneslutne kejsar Ferdinand II, och s. å. segrade han jämte Buquoy och Wallenstein öfver Mansfeld vid Tein, hvarigenom Wien befriades. Med 10,000 man skickad emot Bethlen Gabor, gjorde han ett djerft angrepp på Pressburg, men stupade dervid, Okt. 1620.
*Dampiers sund kallar man stundom den 89 km. breda kanalen, som skiljer Nya Britannien (Neupommern) från Nya Guinea, men egentligen bör namnet begränsas till det af en liten vulkanö delade sundet mellan Neupommern och ön George Rook, som delar nämnda kanal i tvänne olika breda passager (den vestligare, bredare, kallas Vitiaz-sundet). Äfven sundet mellan Nya Guineas nordvestra spets och ön Waigeu kallas D.
Dampier-ön [-pir], ö på nordöstra kusten af Kaiser Wilhelms land (Nya Guinea), midt emot Kap Croisilles, en 1,500 m. hög. skogbevuxen, tvåspetsad vulkankägla.
Dampt, Jean Auguste, fransk bildhuggare, f. 1858, lärjunge af Dubois o. a., studerade i Italien 1882–83 och framträdde första gången 1879 med en staty, Ismael. Derpå följde Johannes döparen (1881, i Luxembourg-galleriet), flere byster samt sådana ämnen som Ung flicka (1884, i brons), Mignon (s. å., i marmor), Coquette (1886, i marmor), Virginité (1888, statyett i elfenben), Volupté (1889, staty i marmor), Fleur du mal (1890, byst i marmor); bland bysterna märkes en af kompositören Bizet (för foyern i Opéra-comique).
Damrosch, Leopold, tysk musiker, f. 1832, d. 1885, innehade sedan 1858 åtskilliga dirigentsysslor i Breslau, tills han 1871 kallades till ledare af manssångföreningen Arion i New York. I denna stad höjde han musiklifvet betydligt genom att kalla till lif The oratorio society 1873, The New York symphony society 1878 samt ett tyskt operaföretag 1884, hvarjämte han 1881 ledde den första stora musikfesten derstädes. Han erhöll doktorsgrad vid Columbiauniversitetet och uppträdde äfven som tonsättare af sånger, violin- och orkestersaker samt större körverk. A. L.
Damsterdiep [-dip], kanal i nederländska prov. Groningen, gräfd 1598 med begagnande af den forna ån Fivel för att förena staden Groningen med Delfzijl vid Ems. Den går förbi staden Appingadam (deraf namnet).
*Dan, i forntiden stad på Palestinas nordgräns vid Jordans källor, tillhörde förut Sidon och kallades Lais, men eröfrades af daniterna och uppkallades efter dem. Platsen, der den låg, heter nu Tell el-Kadi, en 20 m. hög kulle 5 km. v. om Banijas, med två starka källor, hvilkas vatten förenar sig till Nahr el-Leddan. Ruinerna äro nu obetydliga.
*Dana. 2. Richard Henry D. d. y. dog i Rom 1882.
*Dana [dēna], James Dwight, nord-amerikansk mineralog och geolog, en af Nord-Amerikas främste vetenskapsmän, f. i Utica, New York, d. 12 Febr. 1813, blef 1836 assistent i kemi hos mineralogen prof. B. Silliman. 1850 professor i naturalhistoria och 1864 professor i geologi och mineralogi i New Haven, tog afsked 1894 och afled d. 14 April 1895 i New York. D. deltog som geolog i Ch. Wilkes' af Förenta staterna utrustade expedition (1838–42) för undersökning af Stora oceanen och offentliggjorde, efter 13 års arbeten, de vetenskapliga resultaten af densamma samt författade sjelf afdelningarna Report on the zoophytes (med 61 foliotaflor, 1846), Report on the geology of the Pacific (med 21 foliotaflor, 1849) och Report on crustacea (2 bd, med 96 foliotaflor, 1853–54). Bland hans öfriga nära 400 arbeten och uppsatser må nämnas det vigtiga System of mineralogy (1837, 5:te och bästa uppl. 1868; 6:te af sonen utarbetade uppl. 1892), Manual of mineralogy and lithology (1848; 4:de uppl. 1887), Manual of geology (1862; 4:de uppl. 1895), Text book of geology for schools and colleges (1864; 3:dje uppl. 1882), Corals and coral Islands (1872; 2:dra uppl. 1890) och Characteristics of volcanoes. Hawaiian islands etc. (1890). Sedan 1846 utgaf han jämte sin svåger, professor B. Silliman, den af hans svärfader Silliman d. ä. uppsatta tidskriften »American journal of science», D. var ledamot af Fysiogr. sällsk. i Lund (1868) och sv. Vetenskapsakademien (1871). — Hans son Edward Salisbury D., f. 1849, professor i fysik i New Haven, har utgifvit kristallografiska arbeten, ett par bihang till sin faders »System of mineralogy», Text book of mineralogy (1877; många uppl.), Text book of elementary mechanics (1881) m. m. samt är sedan 1875 medredaktör af »American journal of science». A. G. N.
Dana [dēna], William, nord-amerikansk målare, f. 1833 i Boston, visade i sin ungdom stor böjelse för sjön och gjorde som sjöman flere resor, innan han 1852 for till Paris för att studera måleri. Han återkom 1862 till New York, der han först målade mariner, sedan genre och porträtt. Till de förra höra Brinnande vrak och Dimma vid normandiska kusten, till de senare Franska, bondflickor, Moderssorg m. fl.
*Danaborg. Se Rättelser, bd 18, sp. 831.
Danaeaciae, bot. Se Marattiacese.
*Danaeus (Fr. Daneau), L., var född icke i Orléans, utan i Beaugenzy. Han dog 1595 i Castres, der han sedan 1593 var pastor.
*Danaholmen. Enligt Vestgötalagen hölls Danaholmsmötet under konungarna Emund slemmes (gamles) och Sven tjuguskäggs (ej Estridssons) regeringstid — en påtaglig oriktighet (desse konungar regerade ej samtidigt), som framkallat flere olika antaganden rörande tiden för mötet. Jfr O. S. Rydberg: »Sverges traktater med främmande magter», I, 45–56, der frågan om gränsläggningen undersökes och trovärdigheten i den gamla traditionen, att den egt rum något af åren 1050–56, under Emund gamles regering, framhålles.
*Danakil, Arab., kalla sig sjelfva afar, d. v. s. fria, benämnas i Abessinien adal, i Tadsjura adali l. adaiel och vilja gälla som ättlingar af araber, hvilka i 7:de årh. e. Kr. gingo öfver sundet från Jemen. De äro välväxta, magra och medelstora, med halmgul eller kaffebrun hy och krusigt hår. Deras språk tillhör den etiopiska
Källa: Project Runeberg ·
