Sida 224
Demogeronter ...
Ehrle har han grundlagt samt sedan 1885 utgifvit »Archiv für litteratur und kirchengeschichte des mittelalters» (Berlin) samt jämte E. Chatelain utgifvit »Chartularium universitatis Parisiensis» (del 1–3, Paris 1889–94, omfattande tiden 1200–1394). B. L.
Denislü, stad i turkiska vilajetet Aidin i Mindre Asien, 225 km. s. ö. om Smyrna, i en sidodal till Menderes' biflod Tsjürûk-su, i en bördig trakt. Omkr. 8,000 innev. Omkr. 5 km. nordligare ligga vid Eski-Hissar ruinerna af Laodicea.
Denison [dä'nnisön], stad i nord-amerikanska staten Texas, nära Red river. 10,958 innev. (1890). D. är utgångspunkt för flere jernvägar och drifver liflig handel.
Denka, negerfolk. Se Dinka. Suppl.
*Dental. Se Kontaktsläge.
Dentaria bulbifera, bot. Se Tandört.
Dente, Josef Gottlieb, musiker, född i Stockholm d. 23 Jan. 1838, studerade harmoni och komposition för Winge och Franz Berwald, violin för d'Aubert i Stockholm och Leonard i Bruxelles, konserterade såsom violinist i Skandinavien och gjorde resor äfven till Tyskland och Frankrike. I svenska hofkapellet anställdes han såsom violinspelare 1853, blef sångrepetitör 1861, konsertmästare 1868 och kapellmästare 1872 samt verkade efter Normans afgång 1879 såsom kapellets förste chef till 1885, då han erhöll afsked med pension. Sedan 1882 är han lärare i komposition och instrumentering vid konservatoriet. Kortare tider tjenstgjorde D. äfven såsom ledare af symfonikonserterna samt dirigent i Musikföreningen. Han blef 1870 ledamot af Musikaliska akademien. D. har komponerat sånger vid piano, hvaraf några blifvit rätt mycket sjungna, operetten I Marokko, som gafs 1866 och med framgång återupptogs 1895, en symfoni, som prisbelönades vid en täflan i Tyskland 1888 och utgafs af Musikaliska konstföreningen 1890, konsertuvertyr, violinkonsert, romans för violin med piano, kammarmusik m. m. A. L.
Dentes, Lat. (plur. af dens, tand), tänder (se d. o.).
Dentilia. Se Mandenga.
Dentin (af Lat. dens, genit. dentis, tand), en del af tandens substans. Se Tänder, sp. 1196.
D'Entrecasteaux-öarna [dangtörkastå-], britisk ögrupp vid sydöstra spetsen af Nya Guinea, skild derifrån genom Ward Hunt-sundet och det 15 km. breda Goschen-sundet. Gruppen omfattar de större öarna Goodenough (880 qvkm.), Fergusson (1,320 qvkm.), Normanby (880 qvkm.) och Welle (55 qvkm.) jämte några mindre (Sunday, Goulvain, Harris) med en sammanlagd areal af 3,145 qvkm., tämligen tätt bebodda af papuaer, som idka jordbruk, men äfven äro kannibaler. Öarna äro alla bergiga (lerskiffer); man har upptäckt tenn, och i Normanbys bäckar har man funnit spår af guld. Fergusson och Goulvain hafva slocknade vulkaner och heta källor. Ögruppen, som upptäcktes af D'Entrecasteaux 1792, kartlades först 1872 af Moresby samt har senare undersökts af O. Finsch (1884) och J. O. Thomson.
*Denver, Queen city of the plains (»slätternas drottning»), hade 106,713 innev. 1890 (med förstäderna 150,000), af hvilka 3,622 födda i Sverige. Staden ligger 1,605 m. öfver hafvet, omkr. 25 km. från Klippbergens östra fot och vid flere jernvägslinier, har breda, skuggrika, delvis asfaltbelagda gator, upplysta af elektriskt ljus och försedda med elektriska eller kabelbanor i alla riktningar samt många stora och ståtliga offentliga byggnader. 1890 funnos 760 fabriker, med 10,556 arbetare och ett tillverkningsvärde af omkr. 30 mill. doll. I de stora smälthyttorna n. om staden erhöllos 1891 metaller för 24,5 mill. doll. Äfven unionen har der en anstalt för smältning och affinering af guld och silfver. Universitet. Astronomiskt observatorium (Chamberlain observatory).
*Denza, Francesco, italiensk astronom och meteorolog, f. 1834, tog inträde i barnabiternas munkorden, var en tid föreståndare för observatoriet vid Moncalieri (prov. Turin). Död i Rom 1894 såsom direktör för Vatikanska observatoriet. Han utmärkte sig såsom meteorforskare samt iakttagare af stjernfallen i Nov. 1868, Aug. 1869 och Aug. 1885, öfver hvilka han utgifvit arbeten. Hans väderleksobservationer under en följd af år reproducerades af den europeiska pressen.
Deoband [dīobönd], stad i distriktet Saharanpur i Nordvest-provinserna, Indien, vid jernvägen Delhi–Lahore. 22,116 innev. (1881). I stadens närhet finnas flere af pilgrimer mycket besökta hinduiska helgedomar.
Deo et victrlcibus armis, Lat., »med Gud och segrande vapen», ett af konung Gustaf II Adolfs valspråk.
Deoprajag (Deoprag, förkort. af Devapragaja), by i distriktet Garhwal, Nordvestprovinserna, Indien, vid föreningen af Alaknanda och Bhagirathi, som der bilda Ganges. D. är en af hinduernas fem heligaste vallfartsorter, berömd för sitt enligt brahmanska traditionen 10,000 år gamla tempel åt Rama-Tsjandra, bygdt på en terrass, af svart huggen sten utan murbruk i form af en pyramid, som slutar med en hvit kupol med gyllene kula och spets. Midt emot ingången i tempelhallen står en 2 m. hög stenstaty af Rama Tsjandra och framför denna en bedjande knäböjande bild af Garuda af brons. Hela tempelbyggnaden är 24 m. hög. Vid föreningen af de båda strömmarna äro tre stora vattenbassänger huggna i klippan, der pilgrimerna försona sina synder genom bad.
Deosaj (»gudaslätten»), vegetationslös, endast af en otalig mängd murmeldjur bebodd högslätt af 3,600–4,000 m. höjd mellan Baltistan och Kasjmir, rundt omkring omgifven af 4,800–5,000 m. höga berg, från hvilkas glacierer och snöbetäckta toppar klara bäckar nedströmma för att förena sig med Sjigar, som på sydöstra sidan genom en depression afflyter till Drâs. Från den vågiga, med runda granitblock beströdda dalen, som sannolikt är ett gammalt sjöbäcken, förer norrut till Baltistan ett 4,757 m. högt pass och till Kasjmir ett 4,200 m. högt pass till den stora handelsvägen mellan Skardo och Srinagar.
*Departement. 1. Åtskilliga förslag till ändringar i den genom k. förordn. d. 16 Maj 1840 införda fördelningen af departement hafva framlagts. År 1853 väcktes motion om inrättande af en Regeringsrätt med uppgift att handlägga och afgöra besvär, som eljest gå till de olika
Källa: Project Runeberg ·
