Sida 332
Emetica ...
tidskr. »Jordemodern» och Matrikel öfver Sveriges barnmorskor (1894; jämte en sammanställning af gällande föreskrifter ang. barnmorskeväsendet).
Enfant terrible. Se Enfant.
*Enfield. 1. Stad i England, hade 31,532 innev. 1891.
Enfilerbatteri. Se Fästningskrig, sp. 635.
Enfleurage [angflörāsj], Fr. Se Parfym, sp. 765.
Enformig rörelse, mek. Se Likformig. 2.
Engdahl, Emma Matilda, finsk operasångerska, född Madsén d. 26 April 1852, gift 1871 med apotekaren Emil Engdahl, men skild 1879, tillhörde svenska teatern i Helsingfors 1875–80, frånsedt en resa 1877 för studier under Lamperti i Milano och Viardot-Garcia i Paris. Derefter gasterade hon i Kristiania och Köpenhamn, studerade vidare i Paris, uppträdde på Stora operan i Petersburg 1883, derpå i Reval, Riga o. s. v., samt 1887 i Stockholm, hvarest hon sjöng Margareta i »Faust». Bland öfriga roller märkas Adina (»Kärleksdrycken»), Susanna (»Figaros bröllop»), Alice (»Robert»), Den stumma, Mignon, Violetta m. fl. A. L.
Engel, Karl, tysk musikhistoriker, f. 1818, d. 1882, flyttade 1846 till England, der han utvecklade en rik skriftställareverksamhet och småningom erkändes såsom auktoritet i musikinstrumentens historia och de utomeuropeiska folkens musik. Hans förnämsta arbeten äro The music of the most ancient nations (1864), Musical instruments of all countries (1869), Descriptive catalogue of the musical instruments in the South Kensington Museum (1874), Musical myths and facts (1876) och Researches into the early history of the violin family (1883). A. L.
*Engel, E., tog afsked 1882. Af hans senare skrifter hafva följande väckt uppmärksamhet äfven utom fackkretsar: Das zeitalter des dampfes in technisch-statistischer beleuchtung I (1879, ofullb.), broschyren Der wert des menschen (1883) och den för konsumtionsfrågan vigtiga socialstatistiska monografien Die lebenskosten belgischer arbeiterfamilien früher und jetzt (1895). Död i Dresden 1896.
*Engel, G. E., skref ytterligare Das mathematische harmonium (1881) och Ästhetik der tonkunst (1884), ett af de bästa arbeten i sitt slag. Han dog i Berlin d. 19 Juli 1895.
Engelbrecht, William Edmund Isidor, skådespelare, född i Stockholm d. 13 April 1855, har varit anställd vid Nya teatern i Göteborg (1874–79) och vid Nya teatern i Stockholm (1879–86) samt gifvit gästroller flerestädes i Sverige eller med teatersällskap företagit turnéer i landsorten. Sedan 1896 är han anställd vid Vasateatern. E. är utrustad med en särdeles klangfull stämma och har gjort lycka som Faust (i Göthes drama), Mäster Olof, Posa i »Don Carlos» och Antonius i »Julius Caesar». — Hans hustru, Anna Maria Elisabet (Anna Lisa), dotter till Elise Hwasser, född i Solna församling, Stockholms län, d. 16 Aug. 1861, debuterade 1879 med framgång å k. Dramatiska teatern såsom Dora i Sardous liknämnda komedi, var 1879–81 anställd vid k. teatern och 1880–86 vid Nya teatern i Stockholm, hvarefter hon å olika orter uppträdt jämte sin make, med hvilken hon trädde i äktenskap 1881. Fru E. har ådagalagt betydande gåfvor för karaktersskådespelet och går på djupet med sina uppgifter. Bland dem må framhållas Margareta i Göthes »Faust», Ofelia i »Hamlet», Emilia Galotti och Fru Inger till Östråt, Svea i »Hur man gör godt» och Florizel i »Ett besök».
*Engelbrekt Engelbrektsson tillhörde en ursprungligen tysk slägt. Hans farfarsfar, Engelbrekt, egde tomt och kolgård i Vesterås och var der antagligen borgare. Dennes son, Engliko Engelbrektsson, torde hafva anlagt det nuv. Engelsberg (fordom Englikobenning) i Norbergs bergslag. Dennes son Engelbrekt Englikoson var med säkerhet år 1367 bosatt på Norberg, egde jord i Snefringe, Norrbo och Siende härad samt var frälseman, troligen den förste i slägten. Hans ene son, Nils Engelbrektsson, var på 1430-talet häradshöfding i Norrbo härad, och hans andre son, den berömde folkhjelten Engelbrekt Engelbrektsson, var vid samma tid bevisligen bosatt i Norbergs bergslag och ej, såsom det vanligen uppgifves, vid Kopparberget. Riktig är likväl den gamla uppgiften, att han var bördig från Dalarna, emedan Norberg, som i våra dagar hör till Vestmanland, på den tiden räknades till Dalarna. Jfr K. H. Karlsson: »Engelbrekt Engelbrektsson» (i »Hist. tidskr.», 11:te årg., 1891).
Engelhard [-hart], M. Ph., lyrisk skaldinna. Se Gatterer, J. Chr.
Engelhardt Konrad (Helvig K. Kristian) dog i Köpenhamn d. 11 Nov. 1881.
Engelhardt, Georg, tysk målare, f. i Mühlhausen (Thüringen) 1823, d. i Charlottenburg 1883, studerade landskapsmåleri 1844–47 i Berlin hos Edw. Biermann, gjorde studieresor i Alperna och utställde arbeten dels från Tyrolen, dels ock från Mark Brandenburg, som berömmas för god teckning, men med skarp detaljering och tilltalande kolorit, såsom i Meringerdalen, Vinter i Ötz-dalen, Motiv från Syd-Tyrolen, Kolare på Brocken, Qvarnar i Ötzdalen, »Die Jungfrau» i Schweiz, Skogslandskap i Harz m. fl.
*Engelholm hade 2,308 innev. 1895. Stadens område är 1,072 har. Stadsjorden är satt till 4 1/4 mtl. Taxeringsvärdet 1895 var 3,435,230 kr., hvaraf 389,100 kr. för jordbruksfastighet. Läroverket är 3-klassigt, men under en lång följd af år (åtminstone fr. o. m. läsåret 1876–77) har undervisningen varit utsträckt, ehuru ofta utan tillökning i lärarnas antal, och omfattat ytterligare en eller flere klasser å real- l. latinlinien. I staden finnes äfven en elementarskola för flickor. Danielslunds skogsskola utanför staden är nedlagd. 1894 hade staden 27 handtverkare, med 64 arbetare, 5 fabriker (deraf 1 sockerbruk), med 348 arbetare och ett tillverkningsvärde af 2,140,000 kr., samt 35 handlande, med 62 biträden. I staden hemmahörande fartyg voro 4 segelfartyg, om 154 tons. Antalet s. å. ankomna och afgångna fartyg var 63, om 1,268 tons. Den i barrskogsplanteringen utanför staden belägna stationen är gemensam för Landskrona–Engelholms jernväg och den 1885 öppnade Skåne–Hallands jernväg (Vestkustbanan). Hamnen kan anlöpas af 2 m. djupgående fartyg. Vid hamnen finnes en hafsbadinrättning, och utanför staden,
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·




