Sida 373
Fantoccini ...
biflod Wey, 5,545 innev. (1891). F. år hufvudsakligen ryktbart för den i trakten odlade humlen. Det var förr en vigtig plats, försvarad af F. Castle, som nu är säte för biskopen af Winchester.
*Farnworth hade 23,758 innev. 1891.
*Farr, W., afled i London d. 14 April 1883.
*Farrar, F. W., utnämndes 1895 till domprost af Canterbury.
*Farre, J. J. Såsom krigsminister afskedade han alla såsom legitimister eller bonapartister bekanta officerare, men var ej lycklig i valet af deras efterträdare. Under förberedelserna till fälttåget till Tunisien visade han sig så oskicklig, att han 1881 försattes ur den aktiva tjensten. Död 1887.
*Farrenc, J. H. A., dog 1865.
*Fars. Scarron (f. 1610, d. 1660) tillhör ej 18:de årh. Jfr O. Levertin: »Studier öfver fars och farsörer etc.» (1888).
*Farsot. Se äfven Epizooti.
*Farstorp. 7,807 har. 1,747 innev. (1895).
*Farsund hade 1,649 innev. 1891, 2 ångfartyg och 24 segelfartyg, om 8,811 tons.
Fartygsbredd. Se Bredd, skeppsb.
Fartygsregister. Se Skeppsregister (äfven i Suppl.).
Fasananden, zool. Se Koppar-änderna.
Fasanartade foglar, zool. Se Kungsfasanen och Phasianidae.
Fasanhönan, zool. Se Gallophasis.
*Fasanslägtet. Se vidare Kungsfasanen. — Fasan är fridlyst i Jönköpings län 1 Jan.–31 Okt., i öfriga delar af landet 1 Febr.–15 Okt.
Fascinera (Lat. fascinare), förtrolla, förhexa. Jfr Onda ögon.
Fasjer (El-Fasjer). Se Tendelti.
Fassalt, miner. Se Pyroxén, sp. 479.
Fassokl. Se Fazogl.
Faste, fastfarande. Se Vapentag.
*Fasterna, socken i endast Sjuhundra härad. 11,232 har. 1,525 innev. (1895).
Fastlagssöndag. Se Kyrkoår och Quinquagesima.
Fatabur. Se Fatbur. — Fataburslän. Se Länsväsende, sp. 429–430.
Fatsjan, stad i kinesiska prov. Kuangtung, 15 km. s. v. om Kanton, vid en arm af Sikiangs delta, genom hvilken staden delas i två delar och står i förbindelse med Kanton, medan andra kanaler leda direkt till hafvet. Omkr. 400,000 innev., hvilka idka en betydande industri (jernmanufakturer) och handel.
Fatstål. Se Bunkstål. Suppl.
*Fattig. Den k. förordn. d. 9 Juni 1871 ang. fattigvården har under senare åren i flere delar undergått förändring.
Till en början kan anmärkas, att enligt k. förordn. d. 22 Mars 1889 qvinna är lika valbar som man till ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelsen. Qvinna, som erhållit sådant uppdrag, är emellertid berättigad att när som hälst afsäga sig detsamma. — En annan ändring är, att enligt k. förordn. d. 1 Juni 1883 den personliga afgift, som förut kunde i fall af behof utgå till fattigvårdens bestridande, icke vidare får upptagas.
I fråga om den betydelse meddelad fattigvård kan hafva för bestämmandet af en persons hemortsrätt hafva de förutvarande stadgandena i § 25 i F. O. modifierats genom en k. förordn. d. 31 Dec. 1894. Enligt nämnda stadgandes nuv. lydelse anses en person icke hafva hemortsrätt inom det samhälle, der han på grund af inflyttning blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, för så vidt han för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af fattigvård enligt § 1 i F. O. under det första kalenderår, för hvilket mantalsskrifning å inflyttningsorten skall eller bort ske. Denna mantalsskrifning beräknas i sådant fall icke vid bestämmandet af personens hemortsrätt. Detsamma gäller äfven, der någon under det första kalenderår, för hvilket han till följd af inflyttning blifvit eller bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller också under det näst förutgående året för sig, hustru eller minderårigt barn af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård. Det är dervid för sistnämnda fall likgiltigt, om fattigvården föranledts af sådana omständigheter, som omtalas i fattigvårdsförordningens § 1 eller ej. Stadgandena ang. sättet för framställning om ersättning af staten för fattigvårdskostnad i vissa fall hafva icke undergått någon förändring i fattigvårdsförordningen. Fortfarande skall sådan framställning göras hos K. M:ts befallningshafvande för hvarje år inom Jan. månads utgång det påföljande året, men genom en k. kung. d. 21 Aug. 1885 hafva närmare bestämmelser meddelats om de handlingar, som böra åtfölja dylik framställning. Är dervid fråga om ersättning för fattigvård, som lemnats annan än svensk eller norsk medborgare, fordras för öfrigt jämlikt § 32 mom. 1 i F. O., sådant detta stadgande lyder enligt k. förordn. d. 16 Nov. 1889, att fattigvårdsstyrelsen inom en månad efter den dag, då fattigvården beviljades, hos K. M:ts befallningshafvande dessutom gör framställning om understödstagarens hemsändande. Försummas detta, är rätten till ersättning förfallen för fattigvård, som lemnas efter nämnda tid och intill dess sådan framställning sker. Hvad slutligen angår klagan i fattigvårdsärenden, gäller enligt lag d. 18 Maj 1894, att klagan icke kan föras öfver Kammarrättens beslut i sådana ärenden. Kammarrätten utgör således numera sista instans beträffande de fattigvårdsfrågor, som öfver hufvud taget enligt fattigvårdsförordningen kunna blifva föremål för Kammarrättens pröfning, d. v. s. i fråga om besvär öfver K. M:ts befallningshafvandes beslut i tvist om viss persons fattigvård eller hemortsrätt eller om ersättning för fattigvårdskostnad, samt i fråga om åtgärd, som K. M:ts befallningshafvande, jämlikt § 46 mom. 4 i F. O., funnit nödigt besluta, då fattigvårdssamhälle ansetts underlåta att fullgöra sin skyldighet att för visst fall lemna nödig fattigvård. I. öfrigt äro reglerna om klagan i fattigvårdsärenden väsentligen oförändrade. Är någon missnöjd med fattigvårdsstyrelsens beslut, hvarigenom sökt fattigvård blifvit helt och hållet eller till någon del vägrad, så kan beslutet underställas fattigvårdssamhällets pröfning. Öfver fattigvårdssamhällets i dylik fråga i laga ordning fattade beslut kan ej klagan föras. Beträffande annat fattigvårdsstyrelsens beslut gäller, att öfver detsamma, såvidt det ej rör förvaltningsfråga, för hvilken fattigvårdsstyrelsen är ansvarig endast inför
Källa: Project Runeberg ·
