Sida 376
Fantoccini ...
F:s styrka som skådespelare ligger i ett fint och stolt sätt att vara samt en utvecklad grimeringsförmåga. Framsägandet af rollen blir ofta för påskyndadt och derigenom oredigt. Några af sina bästa uppgifter har han haft såsom den unge sprätten Célestin i »Le testament de César Girodot», Tartuffe, Richard Sheridan i »Un homme de rien», Don Salluste i »Ruy Bias», Daniel Bockat och Kobus i »L'ami Fritz». Han uppträdde 1893 i Stockholm med en fransk trupp. F. har skrifvit bl. a. Le journal d'un comédien (2 bd, 1896), lefnadsminnen.
*Fechner, G. T., afled i Leipzig 1887.
*Fecht. Hans till 1571 års ordinantia gjorda tillägg eller förklaring, den s. k. nya ordinantian, antogs på ett möte 1575 (ej 1574).
*Federation. Om Proudhons federalistiska teori se Anarkism. Suppl., sp. 229.
Fédération jurasienne [-siång ṡjyrasiä'nn], Fr., Juraförbundet. Se Anarkism. Suppl., sp. 229.
*Fedi, Pio, dog i Florens 1892.
Fedotov, Pavl, rysk genremålare, f. i Petersburg 1815, d. derst., vansinnig, 1852, var först officer, men egnade sig sedan 1844 åt målarekonsten och banade väg för genremåleriet i Ryssland genom sina 1849 utställda taflor med ämnen ur det borgerliga lifvet.
Fehér. Se Stuhlweissenburg 1.
Fehértemplom. Se Weisskirchen.
Féhirðir, féhirzla, Fornnord. Se Fähirde.
Fehlings vätska, kem., en efter den tyske kemisten Hermann von Fehling (f. 1812, professor vid tekniska högskolan i Stuttgart 1839–82, d. 1885) uppkallad klart blå lösning, som erhålles vid lösning af kopparvitriol i en blandning af natron- eller kalilut och vinsyra och användes till pröfning på och qvantitativ bestämning af vissa sockerarter. En del sockerarter gifver nämligen vid kokning med denna lösning en röd fällning af kopparoxidul. P. T. C.
Fehr, Fredrik August, prest, teolog, föddes i Stockholm d. 25 April 1849, blef student 1868, filos. kand. i Upsala 1871, docent i hebreiska språket vid universitetet derstädes 1872 och filos. doktor s. å. efter att hafva försvarat afh. Den babyloniske talmud. Traktat Sanhedrin etc. Sedan F. aflagt dimissionsexamen i Jan. 1873 och blifvit prestvigd, anställdes han omedelbart derpå såsom pastorsadjunkt i Stockholms Storkyrkoförsamling, tjenstgjorde derjämte en kortare tid och sedermera hela läsåret 1879–80 såsom vik. lektor vid Stockholms gymnasium, tog pastoralexamen 1879 och valdes s. å. till komminister i Maria församling i Stockholm. Sedan han 1883 aflagt teol. kandidatexamen, utnämndes han i Jan. 1884, vid 34 års ålder, till kyrkoherde i Stockholms Storkyrkoförsamling, Pastor primarius och ord. preses i Stockholms stads konsistorium. Dessförinnan hade flere kallelser till olika kyrkoherdebefattningar delgifvits honom, men ej antagits. 1884 utnämndes han till ledamot i granskningsnämnden för k. bibelkommissionens öfversättning af Gamla test. Såsom sjelfskrifven ledamot deltog han i kyrkomötena 1888 och 1893. Han var inspektor sedan 1885 för Södermalms högre allm. läroverk och sedan 1890 derjämte för Wallinska skolan. Han dog på sitt landställe Eknäs, i Vesterhaninge socken, Södertörn, d. 14 Maj 1895. Det oväntade dödsbudet väckte bestörtning och sorg i hufvudstaden; hans begrafning firades med ett sällspordt deltagande från allmänhetens sida, och ett upprop, med ärkebiskop Sundbergs namn i spetsen, utfärdades kort derefter om samlande af medel till resande af en vård på hans graf (å Nya kyrkogården vid Stockholm).
I vida kretsar uppburen såsom storslagen predikant och talare, afhållen af sina församlingsbor och högt värderad af sin församlings folkskollärarekår för sitt intresse för folkskolan, gjorde F. dock sina kunskaper, sin begåfning och frimodiga ärlighet gällande förnämligast vid sin nitiska sträfvan att i Sverige vinna ingång åt den i Tyskland mäktigt framträdande teologiska åskådning, som efter sin upphofsman, Göttingen-professorn A. Ritschl (se denne), blifvit kallad »ritschlianismen». Det var egentligen efter en resa till Tyskland 1887 och ett personligt sammanträffande med Ritschl och flere af hans mest framstående lärjungar, som denna F:s förnämsta verksamhet tog sin början, hufvudsakligen från 1891, då han började utgifvandet af en serie skrifter (den 31:sta och sista 1895), mest öfversättningar från tyskan, under den gemensamma titeln »I religiösa och kyrkliga frågor». Mera systematiskt framställde han sin religiösa ståndpunkt i sitt 1894 utgifna kateketiska arbete Undervisning i kristendomen i anslutning till Luthers lilla katekes. Några år förut hade han likaledes för skoloch konfirmationsundervisningen, som låg honom varmt om hjertat, utgifvit efter schweiziskt mönster en »Familjebibel» (se d. o. Suppl.), hvaraf Nya test. utkom 1887 och Gamla test. 1889. Äfven den nyare bibelkritiken hade i F. en hängifven anhängare, och i den ofvannämnda skriftserien verkade han också för dess principer, ehuru han mindre egnade sig åt denna sida af den moderna teologien. För sina teologiska förtjenster kreerades F. 1892 till teol. doktor i Giessen.
Genom sin naturliga läggning och sin schartauanskt gammallutherska uppfostran i sitt inre främmande för de mystiska och pietistiska kristendomsformerna, såg F. i ritschlianismens framställning af kristendomen såsom den för menniskans jordiska tillvaro lämpade och för hennes jordiska förstånd tillgängliga religionen den teologi, som samtidens realism behöfde och fordrade. Ritschlianismens fientlighet mot den dogmatiskt-metafysiska spekulationen öfver det öfversinliga och för menniskoförståndet i grunden obegripliga innebar i F:s ögon löftet om en tidsenlig frigörelse från mennisko-funder, som hindrade en mängd af samtidens bildade menniskor att komma till tro på evangeliernas »historiske Kristus». Men ehuru F. ansåg såsom en berömmelse att vara Ritschls lärjunge, slöt han sig dock ej till dennes system i alla detaljer. Att F. för sin teologiska verksamhet skulle, i likhet med alla banbrytare, röna motstånd var naturligt. Också många reformvänner ansågo, att han gick för långt och att hans stridssätt ofta var för häftigt. Men i den svenska kyrkans historia kommer han helt visst alltid att nämnas såsom en af denna kyrkas märkligare teologer. Utom redan nämnda arbeten utgaf F. från trycket Om kristendomens framträdande och hufvuddragen af dess äldsta historia (t. o. m.
Källa: Project Runeberg ·
