Sida 403
Folkkök ...
Finland, der en docent i finsk och jämförande folklore vid Helsingfors universitet utnämndes 1887, hafva Nyländska studentafdelningen och Finska lit. sällskapet offentliggjort stora samlingar. Danmark intager på detta område en framstående plats genom Sven Grundtvigs folkviseeditioner samt E. T. Kristensens rika uppteckningar från de jylländska hedarna. Tidskriften »Dania» (1890) utgör der folkloristernas sammanhållande länk, medan i Sverige landsmålsföreningarna (se d. o.) och fornminnesföreningarna insamla och publicera folklore i sina tidskrifter. — Det folkloristiska studiet fotades på vetenskaplig grund först i Tyskland, af bröderna Grimm, som utgåfvo de epokgörande arbetena »Kinder- und hausmärchen» (1812 o. följ.) samt »Deutsche mythologie» (1835). Grimms efterföljare, bl. a. Max Müller, tolkade till ensidig öfverdrift sagorna säsom förvanskade myter om solgudar o. s. v., hvilkas upplösningsprocess skulle försiggått sjelfständigt hos de olika folken. Benfey sökte deremot uppvisa hurusom hela sagoskatten härstammar från Indien och i historiska tider spridts derifrån till olika, äfven icke-ariska folk. Slutligen hafva engelsmännen E. B. Tylor och Andrew Lang utbildat det »psykologiska» åskådningssättet, som hos nu lefvande vilda stammar påvisar motsvarigheter till de civiliserade folkens myter och sagor m. m. samt hurusom hos den primitiva menniskan samma själsyttringar framkalla samma sedvänjor o. dyl., utan att ras- eller annan gemenskap behöfver finnas. — Folklorist, idkare af vetenskapen folklore. — Folkloristik, en annan term för folklore, i betydelsen af vetenskap. — Folkloristisk, som har afseende på folklore.
Folkmarknad. Se Vesterås.
Folknamn. Se Namn.
Folkpartiet, ett parti inom riksdagens Andra kammare, som konstituerade sig d. 29 April 1895. Det vill vara en sammanslutning emellan frisinnade riksdagsmän från land och stad samt verka för bl. a. öppen omröstning i riksdagen, utvidgad politisk och kommunal rösträtt, lifsmedeltullarnas afskaffande, utvecklad arbetareskyddslagstiftning och sträng nykterhetslagstiftning, införande af sjelfdeklaration och progressiv inkomstskatt, de s. k. ministeriella målens öfverflyttning till statsrådet och riksdagens med bestämningsrätt i fråga om krig och traktater, unionens befästande på likställighetens grund med gemensam utrikesminister (svensk eller norrman) och gemensam diplomati i utlandet. Partiet, hvars högsta ledning tillhör ett »niomannaråd», räknade till en början 32 medlemmar, men förlorade vid de allmänna valen 1896 3 platser.
Folkrepresentation. Se Nationalrepresentation och Representation.
Folkriksdag är det egendomliga namnet på sammankomster, som hållits i Stockholm 1893 och 1896 och framdeles skola hållas af personer, hvilka, enligt ett på ett rösträttsmöte i nämnda stad 1892 fattadt beslut, utses på grundvalen af allmän rösträtt och derför, enär rätten att deltaga i valet stått öppen för alla myndiga män och qvinnor, betrakta sig såsom en fullständigare representation för det svenska folket än riksdagen. Folkriksdagen arbetar för den allmänna rösträttens införande i Sverige. Valen förberedas af rösträttsföreningarnas öfverstyrelse i hufvudstaden. Den egentliga ledningen af det hela har utöfvats af publicisten filos. doktor David Bergström (f. 1858), sedan 1893 ledamot för Stockholms stad af riksdagens Andra kammare.
*Folkskola. Nu gällande folkskolestadga är utfärdad d. 20 Jan. 1882, och under samma dagp utfärdades kung. ang. aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor. Åtskilliga ändringar äro dock sedermera vidtagna i båda dessa författningar, liksom äfven i den under d. 5 Juni 1885 utfärdade kung. ang. lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid nämnda skolor. Sådant lönetillskott utgår numera med två tredjedelar af lönen för hvarje lärare, dock ej öfver ett visst belopp. Skoldistriktens rättighet att pålägga s. k. skolgångsafgift har upphäfts genom kung. af d. 1 Juni 1883. Den s. k. fortsättningsskolan får enligt kung. af d. 29 April 1886 jämväl å landet under vissa vilkor ordnas såsom aftonskola. — Ny »Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor» utgafs år 1889. — Folkskoleinspektörer förordnas numera af K. M:t.
År 1895 funnos i rikets 2,385 skoldistrikt följande antal hithörande skolor:
Fasta Flytande S:a Folkskolor 3,999 719 4,718 Mindre folkskolor 894 572 1,466 Småskolor 3,403 1,570 4,973 ―――――――――――― Summa 8,296 2,861 11,157
I dessa skolor undervisade:
LärareLärarinnorS:a I folkskolorna 4,606 2,077 6,683 I mindre folkskolorna 259 1,217 1,476 I småskolorna 302 5,487 5,789 ―――――――――――― Summa 5,167 8,781 13,948
förutom 354 lärare och 488 lärarinnor, som undervisade endast i öfningsämnen och handaslöjder.
Antalet barn af 7–14 års ålder utgjorde vid 1895 års slut enligt de från skoldistrikten lemnade uppgifterna 806,981, af hvilka 409,977 gossar och 397,004 flickor. Bland dessa hade 686,472 under året undervisats i folkskolor, mindre folkskolor och småskolor. Med inräknande af de under året aflidne samt af dem, som voro öfver eller under den ofvan angifna skolåldern af 7–14 år, undervisades 723,975 i folkskolor, mindre d:o och småskolor.
Utgifterna för hithörande skolor under år 1895 utgjorde 15,568,160 kr. (hvaraf 10,179,924 kr. för lärares och lärarinnors aflöning). Lönetillskott af allmänna medel utgingo s. å. med 4,253,731 kr. förutom 61,050 till lärares aflöning vid 973 s. k. fortsättningsskolor och 185,236 såsom bidrag till undervisning i slöjd för gossar vid 2,483 skolor eller slöjdafdelningar.
Källa: Project Runeberg ·
